Ännu en pandemivecka

Veckan inleddes med sommartid, och marken var vit av snö när jag steg upp. Och då hade vi ändå inte ens hunnit komma in i april månad. Ironiskt nog blev detta säsongens första – och förhoppningsvis sista – snö.
Nu blir det intressant och se var vi kommer att hamna när det väl blir bestämt vilken tid vi ska ha permanent – vinter eller sommar! Personligen önskar jag att man bestämmer sig för sommartiden, eftersom det innebär att det är ljust en timme längre! Ljus mår vi ju bra av och vi har nog i allmänhet större nytta av ljusa timmar på eftermiddagen än på morgonen. Sen finns det de som nästan lite hysteriskt försvarar vintertiden (s.k normaltid) och menar att sommartiden är en ”hittepåtid”. All tid är ett påhitt av människan. Solen och månen har sin gång runt jorden alldeles oavsett vilka termer vi använder för att beskriva det.
Nu när vi befinner oss mitt i den bistra verkligheten med coronapandemin, kan vi notera att vårt liv varit i stort sett som vanligt den här veckan. Mest skrivande helt enkelt. I samband med det lite kartarbete och så har jag skrivit några rader på gammelthiramaariska. Allt för att göra berättelsen autentisk, så att säga.
Veckans sista dag kunde jag fira att det hunnit gå trettio år sedan jag fimpade min sista cigarett, med en ofantlig mängd pengar sparade. Synd bara att jag inte lagt de pengarna i en sparbössa! Bara räknat på det pris som gällde när jag slutade, och med hänsyn till prishöjningar sedan dess, skulle jag ha sparat i runda slängar ungefär en halv miljon vid det här laget!
En stillsam skrivande vecka avrundades på bästa tänkbara sätt, med att jag kunde skriva på förlagsavtal för Gudarnas spira, del två i min fantasytrilogi Legender från Thiramaar.

 

RÖKFRI I TJUGO ÅR!

Idag firar jag ett väldigt viktigt jubileum!

Det är idag tjugo år sedan jag slutade röka! Det måste vara ett av de bästa besluten jag någonsin tagit i mitt liv.
Den gången kostade cigaretterna 18,00 asken, och sedan dess har ju priset ökat väsentligt. Men dock – med tanke på min konsumtion då och dåvarande pris har jag fram till idag sparat drygt 130 000,00!
Och egentligen är det ju betydligt mer.
Det var inte så långt efter detta som priset rusade upp till över 30,00 asken, så det är nog ingen överdrift att hävda att min besparing snarare handlar om drygt 300 000,00 istället.

Fortfarande idag kan jag faktiskt känna en viss stolthet när jag kan säga att jag “inte röker”. Den dagen jag slutade, 5 april 1990, hade jag rökt regelbundet i cirka tjugo år!

1977-380