Tillfrisknande med flitens lampa i framskjuten tid

Tiden lunkar på som vanligt, sen den gångna helgen dessutom framskjuten en timme, med längre ljusa kvällar som vinst. Så trots att flitens lampa lyser för fullt på skrivarområdet, kan det fysiskt, eller nåt, ändå vara släckt längre tid. På skrivfronten har vi haft fullt upp, med e-boks-produktion, korrekturarbete, reklambilder, bokomslag och även fotouppdrag. Belvida Bell går med andra ord ganska bra just nu.
Vår lille Mogwai fick inte hamna på svenska frimärken. Men det viktiga är ändå att han raskt tillfrisknat, och nu tjatar högljutt om att få komma ut på kvällarna. Något han dock får vänta ett tag till med.
Även jag själv har tillfrisknat helt, tror jag, efter nästan två månaders lunginflammation. Var på uppföljande skiktröntgen igår, så vi får väl avvakta det förhoppningsvis positiva beskedet. Har den senaste månaden dessutom besökt andra vårdinrättningar i för mig nog så viktiga behandlingar. Dessutom har jag idag fått veta att den senaste ”Fläck väck”-operationen lyckats avlägsna allt, och att det inte finns någon ”kvarvarande lentigo maligna.”
Restaurang Kvidevitt ska snart stängas för säsongen. Som det varit på sistone är det nästan bara duvorna som besökt den. Faktiskt också vid två tillfällen hackspetten. Och vår långlivade julstjärna tycks starta om nu, med små nya röda blad.

Gästerna i Restaurang Kvidevitt

Förra vintern blev det ingenting av med vår ”Restaurang Kvidevitt” (det vill säga fågelbordet) eftersom det som alltid tagit tid att komma i ordning i nya hemmet. Men i år har vi fått upp den och vi kunde inviga den för cirka tre veckor sedan. Men vi kan konstatera att det inte alls är samma mångfald bland fåglarna här som det var i Omma. Kanske det främst berodde på att det ju faktiskt inte fanns någon konkurrens eftersom det inte fanns så värst många grannar där. Och de som fanns var nog ganska återhållsamma med utfodringen av fåglarna.
De enda fåglarna som hittills besökt ”restaurangen” är de vanliga; pilfink, talgoxe, blåmes och nötväcka. Hackspetten har som hastigast tittat hit ett par gånger, och sedan vet jag att det även finns gröngöling i området.

Men den mest ”unika” gästen hittills är trots allt – Ekorren!
Många skulle säkert jaga bort den då den stjäl fåglarnas mat. Men inte vi! Den får gärna äta där! Ekorren tillhör mina absoluta favoriter bland de svenska djuren.

Detta bildspel kräver JavaScript.