Vi kan glädjas åt många gäster i restaurangen. De sedvanliga fåglarna, talgoxen, pilfink och blåmes, men även en och annan domherre, gulsparv och grönfink och en hel drös bergfink. En och annan duva och till och med fasan syns här emellanåt. Men de gäster som kanske jag uppskattar allra mest, är två synnerligen välmående ekorrar. Givetvis också ”våra” rådjur, som dök upp igen idag. Blev dock lite fundersam, då det enbart var den vuxna honan och ett av kiden. Får mig genast och undra om det har hänt det andra kidet något. Det är också lite märkligt att honan fortfarande tydligen inte har stött bort ungarna.
Två siffror bekräftade redan i morse att det var skönt att vi inte behövde lämna huset idag. Drygt sjutton minusgrader sa termometern. Så bra då att vi har att göra här hemma. För egen del har jag ägnat större delen av dagen åt korrekturläsning av en intressant självbiogafi, och dessutom har vi börjat kika närmare på prissättningen på våra publicerade titlar. Måhända några behöver sänkas en aning, men det finns nog även de som kanske behöver höjas. Man får vara försiktig, och inte bli för girig.
Våra gäster i Restaurang Kvidevitt är nog tacksamma över att vi håller öppet, nu när det är så kallt. Bergfinken tycks på allvar ha fastnat för vår servering. De kommer numera i stora mängder. Amaryllisen har visat sig vara en ”late bloomer” som missade julen, och så har en liten byggmästare flyttat in i vår direktimporterade grekiska aloe vera. En tämligen vanlig januaridag alltså.
Så var det alltså dags för snö igen! Var det verkligen nödvändigt?! Skönt ändå att vi faktiskt inte hade någon som helst anledning att gå utanför huset idag. Möjligen med undantaget när jag behövde fylla på mat till våra gäster i Restaurang Kvidevitt. Som bekant dyker ju till och med rådjuren upp då och då. Och numera har vi minst två ekorrar som besöker. Så det går åt en hel del mat, men det är det värt. Annars har det mesta av den här dagen gått åt till att räkna och sammanställa royalty-underlag för våra författare. Och den senare delen av kvällen har jag tillbringat i Thiramaar.
Har arbetat i verkstan idag, för att renovera ett av fågelborden, för att, åtminstone tillfälligt, bygga ut Restaurang Kvidevitt. Meningen är att det hela ska göras mer permanent framöver, men just nu fick det bli en provisorisk lösning. Behöver liksom större lokaler … Och så lite packning på det …
Började denna klassiskt höstiga oktoberdag med lite hemsidesuppdateringar på uppdrag. Klarade av en del mejlkorrespondens och lite andra skrivbordssysslor. Passade sedan på och arbeta en stund utomhus. Snezana spraymålade tavelramar för kommande konstprojekt, medan jag färdigställde säkerhetsåtgärder på vår gamla slitna och fula yttertrappa. Hade helst velat byta ut den helt, men det får inte riktigt plats i våra ekonomiska prioriteringar just nu. Kan notera att nu en vecka efter nypremiären för Restaurang Kvidevitt, är det mycket livlig trafik där. Har noterat de sedvanliga talgoxe, blåmes, pilfink och nötväcka, även talltita och bergfink. Hackspetten har också gjort ett kort besök där. Och så naturligtvis ekorren. Då och då kommer de både rådjursungarna förbi också. Livet i skogen!
Besökarna i Restaurang Kvidevitt dök upp redan i morse. Fågelhuset har ju funnits outnyttjat på plats sen två till tre tillbaka, och är ganska slitet. Men det får duga för den här säsongen, och till våren ska det plockas in och renoveras och eventuellt byggas om. Glädjande i varje fall att småfåglarna hittat hit direkt. Blir en trevlig utsikt vid våra måltidsstunder. Idag kom även ett av ”våra” rådjurskid förbi, som är på väg att bli vuxen. Hon gav en liten uppvisning vid buskaget vid fågelbordet, som mest såg ut som lite småbus. Hann dock tyvärr inte få fram kameran. Men djurlivet här omkring blir ändå en liten tröst, som kan hjälpa till att fylla upp tomrummet efter Mogwai.
Tiden lunkar på som vanligt, sen den gångna helgen dessutom framskjuten en timme, med längre ljusa kvällar som vinst. Så trots att flitens lampa lyser för fullt på skrivarområdet, kan det fysiskt, eller nåt, ändå vara släckt längre tid. På skrivfronten har vi haft fullt upp, med e-boks-produktion, korrekturarbete, reklambilder, bokomslag och även fotouppdrag. Belvida Bell går med andra ord ganska bra just nu. Vår lille Mogwai fick inte hamna på svenska frimärken. Men det viktiga är ändå att han raskt tillfrisknat, och nu tjatar högljutt om att få komma ut på kvällarna. Något han dock får vänta ett tag till med. Även jag själv har tillfrisknat helt, tror jag, efter nästan två månaders lunginflammation. Var på uppföljande skiktröntgen igår, så vi får väl avvakta det förhoppningsvis positiva beskedet. Har den senaste månaden dessutom besökt andra vårdinrättningar i för mig nog så viktiga behandlingar. Dessutom har jag idag fått veta att den senaste ”Fläck väck”-operationen lyckats avlägsna allt, och att det inte finns någon ”kvarvarande lentigo maligna.” Restaurang Kvidevitt ska snart stängas för säsongen. Som det varit på sistone är det nästan bara duvorna som besökt den. Faktiskt också vid två tillfällen hackspetten. Och vår långlivade julstjärna tycks starta om nu, med små nya röda blad.
Förra vintern blev det ingenting av med vår ”Restaurang Kvidevitt” (det vill säga fågelbordet) eftersom det som alltid tagit tid att komma i ordning i nya hemmet. Men i år har vi fått upp den och vi kunde inviga den för cirka tre veckor sedan. Men vi kan konstatera att det inte alls är samma mångfald bland fåglarna här som det var i Omma. Kanske det främst berodde på att det ju faktiskt inte fanns någon konkurrens eftersom det inte fanns så värst många grannar där. Och de som fanns var nog ganska återhållsamma med utfodringen av fåglarna.
De enda fåglarna som hittills besökt ”restaurangen” är de vanliga; pilfink, talgoxe, blåmes och nötväcka. Hackspetten har som hastigast tittat hit ett par gånger, och sedan vet jag att det även finns gröngöling i området.
Men den mest ”unika” gästen hittills är trots allt – Ekorren!
Många skulle säkert jaga bort den då den stjäl fåglarnas mat. Men inte vi! Den får gärna äta där! Ekorren tillhör mina absoluta favoriter bland de svenska djuren.
Andie Lindskog 