Har arbetat i verkstan idag, för att renovera ett av fågelborden, för att, åtminstone tillfälligt, bygga ut Restaurang Kvidevitt.
Meningen är att det hela ska göras mer permanent framöver, men just nu fick det bli en provisorisk lösning. Behöver liksom större lokaler …
Och så lite packning på det …
Började denna klassiskt höstiga oktoberdag med lite hemsidesuppdateringar på uppdrag. Klarade av en del mejlkorrespondens och lite andra skrivbordssysslor. Passade sedan på och arbeta en stund utomhus. Snezana spraymålade tavelramar för kommande konstprojekt, medan jag färdigställde säkerhetsåtgärder på vår gamla slitna och fula yttertrappa. Hade helst velat byta ut den helt, men det får inte riktigt plats i våra ekonomiska prioriteringar just nu.
Kan notera att nu en vecka efter nypremiären för Restaurang Kvidevitt, är det mycket livlig trafik där. Har noterat de sedvanliga talgoxe, blåmes, pilfink och nötväcka, även talltita och bergfink. Hackspetten har också gjort ett kort besök där. Och så naturligtvis ekorren. Då och då kommer de både rådjursungarna förbi också. Livet i skogen!
Besökarna i Restaurang Kvidevitt dök upp redan i morse. Fågelhuset har ju funnits outnyttjat på plats sen två till tre tillbaka, och är ganska slitet. Men det får duga för den här säsongen, och till våren ska det plockas in och renoveras och eventuellt byggas om. Glädjande i varje fall att småfåglarna hittat hit direkt. Blir en trevlig utsikt vid våra måltidsstunder. Idag kom även ett av ”våra” rådjurskid förbi, som är på väg att bli vuxen. Hon gav en liten uppvisning vid buskaget vid fågelbordet, som mest såg ut som lite småbus. Hann dock tyvärr inte få fram kameran.
Men djurlivet här omkring blir ändå en liten tröst, som kan hjälpa till att fylla upp tomrummet efter Mogwai.
Tiden lunkar på som vanligt, sen den gångna helgen dessutom framskjuten en timme, med längre ljusa kvällar som vinst. Så trots att flitens lampa lyser för fullt på skrivarområdet, kan det fysiskt, eller nåt, ändå vara släckt längre tid. På skrivfronten har vi haft fullt upp, med e-boks-produktion, korrekturarbete, reklambilder, bokomslag och även fotouppdrag. Belvida Bell går med andra ord ganska bra just nu.
Vår lille Mogwai fick inte hamna på svenska frimärken. Men det viktiga är ändå att han raskt tillfrisknat, och nu tjatar högljutt om att få komma ut på kvällarna. Något han dock får vänta ett tag till med.
Även jag själv har tillfrisknat helt, tror jag, efter nästan två månaders lunginflammation. Var på uppföljande skiktröntgen igår, så vi får väl avvakta det förhoppningsvis positiva beskedet. Har den senaste månaden dessutom besökt andra vårdinrättningar i för mig nog så viktiga behandlingar. Dessutom har jag idag fått veta att den senaste ”Fläck väck”-operationen lyckats avlägsna allt, och att det inte finns någon ”kvarvarande lentigo maligna.”
Restaurang Kvidevitt ska snart stängas för säsongen. Som det varit på sistone är det nästan bara duvorna som besökt den. Faktiskt också vid två tillfällen hackspetten. Och vår långlivade julstjärna tycks starta om nu, med små nya röda blad.
Förra vintern blev det ingenting av med vår ”Restaurang Kvidevitt” (det vill säga fågelbordet) eftersom det som alltid tagit tid att komma i ordning i nya hemmet. Men i år har vi fått upp den och vi kunde inviga den för cirka tre veckor sedan. Men vi kan konstatera att det inte alls är samma mångfald bland fåglarna här som det var i Omma. Kanske det främst berodde på att det ju faktiskt inte fanns någon konkurrens eftersom det inte fanns så värst många grannar där. Och de som fanns var nog ganska återhållsamma med utfodringen av fåglarna.
De enda fåglarna som hittills besökt ”restaurangen” är de vanliga; pilfink, talgoxe, blåmes och nötväcka. Hackspetten har som hastigast tittat hit ett par gånger, och sedan vet jag att det även finns gröngöling i området.
Men den mest ”unika” gästen hittills är trots allt – Ekorren!
Många skulle säkert jaga bort den då den stjäl fåglarnas mat. Men inte vi! Den får gärna äta där! Ekorren tillhör mina absoluta favoriter bland de svenska djuren.
Andie Lindskog 