Underbar recension för ”Räkna fräknar”

𝕋𝕒𝕔𝕜 @𝕠𝕣𝕕𝕥𝕠𝕜𝕒_𝕓𝕠𝕜𝕥𝕠𝕜𝕒 𝕗ö𝕣 𝕖𝕟 𝕤𝕦𝕡𝕖𝕣𝕗𝕚𝕟 𝕣𝕖𝕔𝕖𝕟𝕤𝕚𝕠𝕟!

💋 Räkna fräknar 💋

Författare: @snezanaskriver @andieskriver

Förlag: @belvidabellforlag

Vill du läsa en het feelgood med mat på menyn läs Räkna fräknar. Här får vi möta Milla med sitt röda hår och fräknarna och hennes närdejting som landar i den ordningsamma Kristian. Och så träffar hon grannen Elias i tvättstugan och börjar undra om hon verkligen har träffat rätt man i Kristian. Detta leder till ett virrvarr av känslor och funderingar.

Den här boken andas feelgood, den ger oss karaktärer att både älska och förundras över, mat, kärlek het som chili och en del frågor att finna svar på. Den är lättsam att följa och ta sig igenom. Men en intervju med Snezana finns i tidigare inlägg.

En mustig feelgood att förlora sig i. 💋

Första recensionen – Dödsgudinnans stenar

Jag har läst denna bok av Andie Lindskog.

Detta är en fantastisk berättelse i en värld full av trollkarlar, lärlingar, läkekvinnor, tjuvar, Gudinnor och Gudar.

När dödsgudinnan Ashas assistent, Hano, klantigt tappar bort gudinnans sten. Får detta katastrofala följder. Asha förlorar sin förmåga att hämta de döda och hon tappar sin energi bit för bit. Det finns en tvillingsten som kanske kan hjälpa. Gudinnan ber Belvida Bell om hjälp. Hon är skyldig henne en tjänst. Samtidigt får lärlingarna Calindrea, Neibi och Marek i uppdrag, från sina mästare, att hitta stenen. Det finns fler. Vilken av stenarna är rätt. Maktspel råder från gamla Trollkarls-sällskap och det gäller att komma först.

Resan är full av spänning, kärlek, mod, vänskap och styrka.

Sträckläste boken. Fanns inget annat alternativ. Rekommenderar starkt. /Åsa Olsson

En härlig recension – Kalla mig Anna

En härlig recension!

Recension av Ingrid Brink, skrivpedagog
Skillinge 20 september 2023

Sommaren vid Skärsjön är den andra boken i en trilogi skriven av författarna Andie och Snezana Lindskog. Boken inleds med ett brev mellan de två älskande kvinnorna Elsa och Britta.

Boken handlar om den kärlek som de båda kvinnorna upplevt sedan de träffades som flickor och växte upp som systrar under den första hälften av 1900-talet. Den berättar om hur syskonkärleken mellan fosterdottern och dottern till en relativt välmående familj förändrades och växte till en kärlek mellan två vuxna kvinnor. Vi läsare får följa med och kryssa mellan problemen som en sån relation betydde på den tiden i en liten ort. Vi blir delaktiga i smusslandet, hemlighetsmakerierna och den förtvivlan det innebar för de båda innan de äntligen vågade erkänna för sig själva och lite senare för den andra att det var kärlek de kände. Det är inte lätt ens för en medveten ung människa att reda ut begreppen när det gäller en sån komplicerad relation som två nästan-syskon och en förälskelse. Är man syster eller någon man ”får lov” att älska?
Flickorna blev goda vänner med ett par trevliga pojkar som gått igenom samma problematik och de fyra började planera för en framtid tillsammans. En framtid där samhället kunde acceptera dem och samtidigt ge dem möjlighet att leva med sin kärlek. Eller fanns det ingen framtid?

Boken går långsamt fram i handlingen, händelserna kan vid ett första ögonkast förefalla lite för vardagliga och för enkla för att stötas och blötas. Man tänker lätt att här frodas ingen dramatik. Men då har man bedragit sig!  
Jag upptäckte att det är just den här grå vanligheten, den lugna lunken, som gör boken så fascinerande. Den är en uppfriskande bit av debatten idag som alltid handlar om det extrema, de dramatiska ”fallen”, ”offren”. För mig som heterosexuell är de homosexuellas problem långt borta. En djupare kontakt med problem som de här fyra unga har tampats med låg och ligger långt borta från min egen verklighet. Jag är utlämnad till den offentliga debatten och det som går att läsa i tidningar och media. Men det vi behöver är att bli påminda om den vanlighet och värme som rätt och slätt helt vanlig kärlek innebär. Och att den homosexuella kärleken på det viset inte är speciell när man jämför den enligt normen.
Boken är en skildring av kärlek rätt och slätt. En vanlig kärlek med klänningsfållar och matsäckskorgar, med förlovningsbestyr och ”vad ska grannen tänka”.
Precis så som livet, är även den här kärlekshistorien långsam och stadig, en berättelse om hur man kommer över stora trösklar i livet, hur man löser oöverstigliga problem genom att bara vara och se tiden an.

Snezana och Andie har lyckats, med sin lite långsamma berättarstil, fånga just detta. De har på ett fint och äkta sätt fångat tidens långsamhet, den tidens språkbruk och tankesätt både hos de två paren och deras närmaste omgivning. De ger en mycket trovärdig bild av hur den kunde upplevas i ett samhälle där det inte fanns någon plats alls för homosexuell kärlek.
Jag tycker också att just deras sätt att berätta, här och i den tidigare utgivna boken i trilogin, är ett tungt vägande argument i den stora debatten som förs på nutidens mediabarrikader. Kärlek är kärlek oavsett läggning och preferenser. Med alla problem och hinder, men MED glädje och värme.
Jag väntar ivrigt på den tredje boken!

En fin recension – Idag kan det kvitta

Recension av Elin Westöö

I denna bok delger författaren Andie Lindskog sina memoarer. Andie berättar om sin uppväxt i ett hem där hen inte kände sig önskad eller älskad. Det är en uppväxt under 70-talets Sverige och Andie beskriver sitt sökande efter att växa upp, finna sig själv och även mycket om sitt sökande efter en meningsfull kärleksrelation.

Vändningen kommer senare i livet i mötet med sin nuvarande kärlek Snezana som också blir det som får Andie att öppna den väl stängda garderobsdörren. Inte många har vetat om att Andie är transperson utan det har mest varit något som dolts bakom en väl vaktad fasad.

Snezana får dock hen att berätta om stunder där Andies rätta jag kommit fram. En vän hjälpte Andie att våga uttrycka sig med smink och kläder. Hen beskriver också sökandet efter en gemenskap med andra transpersoner. Och det berör särskilt mycket hur bemötandet både i hbtqi-sammanhang och hos vårdmottagningar var för transpersoner under tiden 80- och 90-tal.

Det fanns ovilja att inkludera transpersoner. Och även bland andra transpersoner fanns krav på att vara på ett visst sätt. När Andie sökte hjälp via könsbekräftande vård under 90-talet avvisades detta då hen inte stämde med deras krav på hur en transkvinna skulle vara.

Det är viktig läsning och jag tycker det är värdefullt för mig som cis-person att läsa. Att lära mig om kampen som varit och fortfarande pågår för transpersoner att kunna vara sig själva, hitta en inkluderande gemenskap och även behandlas med värdighet då de söker vård. Det som ger stor glädje är att läsa om hur mötet med Snezana öppnade upp för Andie att dela med sig. Jag önskar varje hbtqia+person sådana stöttande personer i sin närhet. Att bli bemött på det viset är avgörande och så otroligt viktigt.

Jag tyckte mycket om att läsa boken och är tacksam över att få den som recensionsex. Jag ska också dela den vidare till vänner att låna och läsa. Det jag skulle kunna önskat av boken är att Andies minnen vad gäller sin könsidentitet genomsyrade berättelsen från början. Jag kunde som läsare uppleva att berättelsen hoppade lite väl mycket fram och tillbaka. Boken är dock som sagt en mycket läsvärd berättelse om sökandet efter frihet att va sig själv, efter att bli accepterad och älskad, och det berör verkligen!

Ännu en recension som får mig att lyfta …

Sveriges svar på Tolkien …

Stoltheten känner inga gränser! Att få sådana här recensioner ger tveklöst bästa tänkbara inspiration för att fortsätta skriva!

Ännu en härlig recension!

En härlig recension för Gudarnas spira

Har fått ännu en härlig recension för ”Gudarnas spira”! Varmt tack @kafferatur!

Första manliga recensenten

Har fått ännu en upplyftande recension för ”Eilaths hopp”. Det här är dessutom faktiskt den första manliga recensenten på min bok.
Tack till Mikael Härdig!

”Eilaths hopp” av @perlindskogskriver är en bok som överraskar. Fantasy och humor är en vanlig kombination, men också en svårbemästrad genre. Det är inte lätt att hitta balansen mellan skratt och spänning så att historien förblir engagerande och angelägen.
@perlindskogskriver landar dock helt rätt i en berättelse som känns som ett möte mellan P. G. Wodehouse och Dumas den äldre i ett fantasilandskap där mäktiga trollkarlar trängs med pirater och drakar i en epok som förmodligen motsvarar vårt 1600-tal.
Det är i den här världen vi möter den handlingskraftige lurendrejaren och svärdsmannen Eilath Scarp. Han förblir dock bara Eilath Scarp under några korta kapitel. Som hämnd för en kostsam oförrätt förvandlar en trollkarl honom till kvinna – därtill en ovanligt vacker kvinna som väcker oönskad uppmärksamhet vart hon än går (precis sådan uppmärksamhet som Eilath själv hade visar henne om det inte vore för att hon också är han).
Samtidigt som hon mot sin vilja tvingas lära sig allt om livet som kvinna i en värld styrd av män ger hon sig ut på en riskabel och strapatsrik odyssé på jakt efter ett sätt att återfå sin gamla form.
Allteftersom börjar hon dock tvivla mer och mer på vad hon egentligen själv vill. Till sin hjälp i de vilda äventyren har hon såväl ett par kaldinier (ett kortväxt och hjälpsamt släkte med goda kunskaper om magi och läkekonst) som en ädel och förmögen man som är upp över öronen förälskad i henne.