Ännu en tur …

Igår blev det en tur till Malmö igen …
På den här gatan har jag parkerat bilen tusentals gånger. (avd. onödigt vetande)

Rundtur i gamla hemtrakter – # 13

Dags för ännu ett besök i mina gamla hemkvarter. Hade lite mer tid till godo, så jag passade på att ta en lite längre promenad den här gången. Märkligt nog har jag haft hyfsat tur med vädret vid varje tillfälle jag varit här på sistone. Men idag var det ju faktiskt dessutom nästan sommarvärme. Gav mig dock inte tid för någon fika idag, eftersom jag hade ärende även till Triangeln. Men jag ska hit fler gånger, så det kan säkert bli fler tillfällen för fika. Måste ju kanske också kolla in hur det nya köpcentret på Kronprinsen ser ut. Kvällsmaten hemma tillsammans med kärleken bestod av ljuvligt god räkmacka. Resten av kvällen ska jag försöka få till en storyline för ”Ashas sten”, så att jag är förberedd inför Na-No-Wri-Mo som startar i veckan som kommer.

Strövtåg i gammal hembygd – # 12

Dags för ännu en tur till Malmö, och närmare bestämt Slottstaden. Den här gången tog jag mig inte tid för någon fika, och heller inget besök på Kronprinsens systembolag. Men väl en promenad i kvarteren där jag en gång bodde. Känns fortfarande lite konstigt att se huset där jag i september för snart femtio år sedan flyttade in till min första egna lägenhet, och samtidigt veta att den lägenheten numera är husets tvättstuga. Jag imponeras av det stora utbudet av fikaställen och restauranger. Då fanns en liten pizzeria, Pompei, som startade 1976 och som faktiskt finns kvar på samma plats fortfarande. Men jag kan inte minnas några andra matställen från den tiden. Det skulle möjligen vara EPAs cafeteria på Kronprinsen som hade riktigt goda, och billiga, leverpastejmackor med rödbetssallad och räkmackor. Men idag finns förutom då Pompei både kaffeställen, traditionella restauranger och även kinamat, sushi och till och med en indisk. Tiderna förändras.

Trivs i stan när vägen till landet fortfarande är öppen.

Den här veckan har på nåt märkligt vis känts som att man långsamt men bestämt seglat mot helgens förmodade höjdpunkt, då vi ska sälja böcker i Skeneholmssalen i Billesholm, och förhoppningsvis frampå eftermiddagen köra hem med tomma kartonger. Ja, jag vet … väl optimistiskt! Men utan drömmar stannar livet av och blir trist. Kanske är det just drömmarna som bidragit till senare års förändrande utveckling, kombinerat med det positiva och oerhört betydelsefulla stödet från kärleken.
Det är faktiskt en bidragande anledning till att jag, åter igen, varit en tur till min gamla barndoms- och förvisso ungdomsstad Malmö. Trots att jag med stor lättnad lämnade storstan bakom mig när jag i december 1986 flyttade till det lantliga lugnet i Övedskloster, kan jag ändå känna att jag gillar stadens puls, och jag gillar vad det blivit av min gamla barndomsstad. Ja, det finns många negativa sidor i stans utveckling, men jag trivs i den där kontinentala stadskänslan som, åtminstone stundvis, får mig att känna mer att jag är i Europa, än bara i lilla Malmö. Och samtidigt är det ändå skönt att kunna återvända till lugnet på landet igen.

# 11

Åter en tur i Slottstaden i Malmö.
Kan inte låta bli och förundras över den stora förändring som skett sen jag bodde här. Inget konstigt i och för sig. Det har gått många år, och utveckling är både självklart och oundvikligt. Men under de åtta åren jag bodde i den här delen av världen, var det ett väldigt trivsamt område. Ändå är den utveckling jag kan observera enbart positiv.
På den tiden fanns det en handfull butiker, och en pizzeria, kvartersbutiken på hörnan där man kunde köpa ett kvarts kilo nymalet kaffe och en bit Port Salut ost för tio spänn! Och så gamla Saga-biografen som blev systembolag.
Idag finns betydligt många fler butiker, och dessutom ett antal serveringar och restauranger. Och Regementsgatan har blivit avsevärt mycket grönare mot hur det såg ut på sjuttiotalet. Och det är trivsamt att promenera i de gamla välbekanta kvarteren.

Julbokmarknad på Victoria

 

Idag besökte vi den gamla anrika före detta biografen Victoria i Malmö, där Mediaverkstaden arrangerade julbokmarknad. Många spännande och intressanta böcker. Trots att vi själva egentligen med tanke på våra framtidsplaner försöker dra ner på ägodelar, köpte vi faktiskt två böcker. Det handlar om böcker som vi tycker passar utmärkt till vårt vid det här laget klassiska julklappsspel. Återstår att se vem som blir lyckliga ägare till dessa böcker. Egentligen hade vi själva önskat att få ha bokbord här, men vi var tyvärr för sent ute.  Nu vet vi bättre, så inför julen 2020 har vi bättre framförhållning.
Att kliva in i den lilla före detta biografen för samtidigt en hel del nostalgiska känslor med sig. Vet inte hur många gånger i min ungdom jag sett olika spännande filmer här. I många år hade jag för vana att spara alla mina biobiljetter, där jag sen skrev på baksidan vilken film och vem jag besökt biografen tillsammans med. Tyvärr finns inte dessa biljetter kvar längre, annars hade jag exakt kunnat säga vilka filmer jag sett just på Victoria!
Men det är ju många år sen den upphörde att vara biograf. Nu mera fungerar den som en liten teater. Min för egen del senaste upplevelse där var den 1 december  2001 då  jag  såg  och  framför allt hörde den eminenta gruppen Chesty Morgan!

 

Nostalgiskt musikminne

Genom tips från en god vän lyssnar jag då och då på Danmarks Radio P5 och ett program som heter ”Peters Verden” som jag varmt rekommenderar. Han spelar gammal musik, och gärna lite udda låtar och det finns även möjlighet att önska musik.

Den här veckan har man kört lite italienskt tema, varför man gärna ville ha önskningar om italiensk musik. Så jag skrev dit och önskade en gammal låt från, tror jag, sent 50-tal. En låt som heter ”Marina” med en italiensk sångare som hette Marino Marini. Fick min önskan uppfylld, och fick samtidigt lite nostalgiska vibbar. Jag var någonstans kring 8–10 år gammal och varje gång jag var med mina föräldrar på besök hos faster och farbror i Löberöd, kunde jag njuta av musik antingen på kusinernas skivspelare, eller ännu hellre, familjens stereoskivspelare där jag fick lyssna i hörlurar. Annars störde man klart de vuxna.

Bland skivorna fanns bland annat en Ep-skiva med denne Marino Marini. Vem var då denne Marini? Ja, det fanns en nästan samtida italiensk skulptör med samma namn som dock inte ska förväxlas. Musikern och sångaren föddes redan 1924 och dog i mars 1997. Just den här låten är från 1960, så den var inte helt ny när jag blev bekant med den, vilket var runt 1965–66.

Och egentligen – det här var inte den musik jag mest lyssnade på. Min favoritmusik då var typ svenska Ola & Janglers, Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich, Manfred Mann, The Hollies och så vidare. Men jag har samtidigt alltid varit något av en allätare när det gäller musik, med några få undantag, och kunde visst tycka om annan musik också som inte nödvändigtvis behövde sortera under de genrer jag höll mig till.

marino-marini-e-il-suo-qartetto-marina-durium

%d bloggare gillar detta: