Vi besökte Frualid ännu en gång idag. Fast nu gick vi in från ”Övedshållet” istället. Gäller ju att passa på så länge höstfärgerna håller i sig.
Det är en lite svindlande tanke att den här platsen en gång, för miljoner år sen, faktiskt varit en vulkan. Än idag finns det synliga rester av lavasten.
Var på en liten utflykt i Snogeholm idag tillsammans med fotokompisen Lars, och fångade några höstfärger innan de sista löven faller. Det är förmodligen bara en tidsfråga nu innan träden står där nakna och inväntar vintern!
Äntligen dök den upp! Ekorren kom på besök idag i vår Restaurang Kviddevitt! Vi har inte sett den sen tidigt i våras, så vi började nästan tro att den lämnat oss för gott.
Gäller att passa på innan träden intar vinteransiktet! En grå dag men än finns det lite färger kvar i naturen i alla fall.
En för vår del förhållandevis lite utforskad del av hemkommunen är faktiskt Frualid. Trots att jag bott i Övedskloster i drygt 22 år och haft det ”runt knuten”.
Vi tog en promenad i en skog vi inte varit i faktiskt på ganska exakt fyra år! Fick bekräftat vad jag vetat sen tidigare, att den inte är särskilt välbesökt av människor, då vi kunde plocka cirka ett kilo av de största kantareller vi hittills plockat utanför livsmedelsbutikernas hyllor!
Vi tog en liten svampplockartur i skogen idag, väl medvetna om att det kanske inte skulle finnas så värst mycket svamp kvar. Men det blev i alla fall till vars sin kantarellmacka till eftermiddagsfikan.
Den gångna sommarens och så här långt höstens eviga regnande, har åtminstone fört två positiva saker med sig. Växtligheten i trädgården har fått en rejäl skjuts, och vi har knappt behöva fylla på vatten i dammen. Fiskarna har rikligt med friskt vatten.
Vi kom igång sent med odlingen. Den var inte klar att tas i bruk förrän den 17 juni. Ändå har vi faktiskt kunnat skörda en del salladslök, några gurkor och även lite sockerärtor. Sen hoppas vi naturligtvis på lite brittsommar nu, inte bara som plåster på våra regnstänkta sår, utan även för att pumporna ska hinna utvecklas fullt ut och även solrosen ska hinna slå ut i full prakt! Just idag mäter solrosen 2,80 m, och blomman börjar så smått visa lite gult. Ingen rekordhöjd förvisso, men för oss är det.
Har just lagt till ytterligare två gallerier på den här sidan – Scenery och Wildlife – och därmed börjar den här sidan bli komplett. Tanken är ju att den ska ersätta min tidigare hemsida (perabl.se) som kommer att upphöra troligen kring årsskiftet 2017-18.
Andie Lindskog 