Föredrag – veckans höjdpunkt

Har varit en ganska intensiv arbetsvecka med förlaget. Publicerat några ljudböcker och några E-böcker. Ovanligt mycket fakturering! Roligt! Betyder ju förväntade intäkter. Apropå det så kom även skattepengarna den här veckan. Rakt in på Buffertkontot.

Men främst har arbetet ändå handlat om mer korrekturuppdrag och även en välbehövlig uppfräschning av Belvida Bells hemsida. Vi har dessutom presenterat förlagets nya logga, lagom inför vårt femårs-jubileum.

Men veckans absoluta höjdpunkt var helt klart vår föreläsning vid Boklunden i Torna Hällestad för Hemvård & Hälsa i Lunds kommun. Ett uppdrag vi känner oss väldigt nöjda med, och helt klart något vi vill satsa mer på.
Så fotoklubbens kombinerade möte / grillträff i Snogeholm, som fick bli den här veckans avkoppling!
För övrigt väntar jag lite nervöst på att mitt nya körkort ska komma på måndag – nytt bank-ID och en rad andra ”omregistreringar” är beroende av det.

Och nä … vi firade inte den fete tyrannens kröning! Firar hellre den 14 augusti som markerar att Sverige inte varit i krig sen 1814.

Givande helg, cykeltur, kattbesök … och så den där diktatorn!

Medan vi långsamt försöker smälta helgens oväntat lyckade loppis, träder vi in i en kortvarig vardag, innan helgdagen då vi förväntas stå längs gatorna och vifta med svenska flaggor och fira att diktatorn Gustav Vasa blev kung. Nä, tror inte det. Men under åren jag arbetade, var det ju åtminstone positivt att det var en Röd dag, och därmed alltså en av få extra lediga dagar.

Den där oförskämda vågen vi har i badrummet påstod att jag vägde för mycket i morse. Eller ja, det var väl i och för sig min egen bedömning av budskapet på displayen. Men det kombinerat med att de på Radio Malmöhus pratade om att det kunde bli så där 25 plusgrader under dagen, fick mig att besluta mig för en morgontur på min ”nyreparerade” cykel. Det blev Blentarp tur-och-retur och jag passade även på att köpa nybakta bullar till frukosten hos Tempo. Det hela var en lagom tur på närmare sju kilometer. Dessutom med ett litet hastighetsrekord (för egen del) på nästan 39 km/h.

För övrigt har vi på sistone fått en allt modigare kattdam på besök. Vi har observerat henne en längre tid, och det var troligen henne Mogwai var i bråk med första gången han blev skadad under tidigare våren förra året. Nu tycks de båda ha dragit in stridsklorna, och blivit vänner. Och kattdamen – som vi kallar Vittass – har försiktigt kommit närmare och närmare. Hon är nog en stackare som tvingas leva vilt, men kan helt säkert egentligen vara en så kallad sommarkatt. Hela hennes kroppshållning tyder på ett ganska tufft liv. Hon ser ganska sliten och ruggig ut. Men nu när hon enträget ändå försöker nå fram till oss, har vi inte hjärta att avvisa henne. Så hon har åtminstone fått lite mat hos oss.