Inget Na-No-Wri-Mo – Ever!

November månad innebär att skrivmaratonet Na-No-Wri-Mo går igång. Alltså National Novel Writing Month.

Men jag har nog i och för sig varit tveksam till det spektaklet även tidigare. Det stämmer inte in med mitt sätt att skriva. Trots det har jag ändå deltagit vid några tillfällen tidigare år, och även fullföljt de uppsatta målen med antal skrivna ord. Vilket i och för sig i regel inte är något större problem för mig. Fördelen med Na-No-Wri-Mo skulle möjligen kunna vara lite inspirerande till att verkligen ligga i och skriva. Men efterhand har organisationen bakom det här blivit allt mer giriga, och har tiggt ekonomiska bidrag i allt större omfattning. Sen finns det rykten om diverse oegentligheter kring hela organisationen också. Inget jag är direkt insatt i, men det bidrar klart till att kyla mitt intresse.

Dessutom tycks de ha strukit mitt användarkonto av någon märklig anledning, men jag tänker inte anstränga mig att försöka återupprätta det.

Jag skriver – väldigt mycket – med eller utan Na-No-Wri-Mo … så … när det gäller den organisationen …

Andie Lindskog … Out!

No NaNoWriMo … säger vissa

Det har dykt upp en ny tagg på Instagram – #nonanowrimo – som något slags, tja … proteströrelse mot Na-No-Wri-Mo. Alltså National Novel Writing Month. Ja, det finns ju ”rörelser” både för och emot det mesta idag. Det är säkert så att det finns de som känner sig förpliktigade, eller nåt, att slaviskt följa detta arrangemang varje november månad. Jag vet att det finns de som ser det som tillfället att skriva ett sen tidigare planerat manus. Själv ser jag det mest som en högst personlig utmaning, att få lite extra fart på mitt skrivande, som annars alltid är allerstädes närvarande. Men under Na-No-Wri-Mo pressar jag mig själv lite extra. För att det är kul. För att jag älskar att skriva. För att jag är en statistiknörd. Men i praktiken ändrar den här månaden ingenting för mig. Bara att jag har ett diagram på en webbsida som visar det jag redan vet – jag har skrivit X antal ord idag. Men samtidigt har jag en liten extra puff i ryggen att verkligen bruka allvar med mitt skrivande. Så ja, jag deltar i Na-No-Wri-Mo, men helt på mina egna villkor. Så får även trista november lite guldkant.

Dag Ett med Na-No-Wri-Mo

Från idag och hela november är det Na-No-Wri-Mo som gäller (National Novel Writing Month). Tidigare har jag haft 50 000 ord som mål för hela den månaden. Men i år är det lite blygsammare. Jag har satt upp att jag ska skriva 30 000 ord. Jag har i första hand redigeringsarbete av Ashas sten, och mer än hälften är redan skrivet, så det blir kanske inte så värst mycket nytt jag skriver i det fallet. Dessutom har jag några dagars ytterligare arbete med Kalla mig Anna, och i det fallet är det slutredigering, så det handlar om än mindre text. Denna första dag har uteslutande handlat om Anna. Mest läsning, och några mindre justeringar här och var. Lite blandade detaljer som justerats, som bland annat handlar om begravning, Annas förberedelser inför lördagskväll, god mat, träning och svekfullhet. Det är ju en feelgood.

Det där med research

Att skrivandet är en stor passion hos mig, är det förmodligen ingen som kan ta miste på nu mer. Jag har alltid älskat att skriva, och sen ett antal år tillbaka har också skrivandet allt mer tagit över helt på bekostnad av fotointresset. En stor del av skrivandet är också all research man behöver göra. Vare sig jag skriver fantasy eller verklighetsbaserat eller feelgood, så är jag mån om att det ändå ska finnas någon form av trovärdighet i min berättelse. Just nu arbetar jag med en feelgood/hbtq/historisk-roman, som utspelar sig främst under första halvan av sjuttiotalet. Eftersom romanen till vissa delar är baserad på mitt eget liv, finns det också en hel del musik med i berättelsen. Därför blev den extra guldgruva att hitta en spellista på Spotify som innehåller just musik från första halvan av sjuttiotalet. Men i researcharbetet finns flera tämligen enkla och banala företeelser som exempelvis hur användandet av Knorrs Aromatkrydda har sett ut. Fann till min förvåning att det är långt många fler än bara jag själv som periodvis levt på mackor eller knäckebröd med smör och Aromat. Från det är steget förvisso nästan gigantiskt till Vicente Marinos spöfiskade tonfisk från Bisqayabukten. Ändå är det exakt det jag också har med i min berättelse. Förvisso bara en liten detalj i den delikatessbutik min huvudkaraktär arbetar i, men ändå viktig.

Kort och gott kan nog sägas att den här romanens verklighetsbaserade delar bygger på spridda delar ur mitt liv, såväl som upplevda företeelser. Sen har jag naturligtvis blandat friskt. Dock är det väldigt inspirerande att skriva på det viset. Det blir tillbakablickar och lite ingående närstudier av företeelser som till och med jag ibland nästan trott varit bortglömda. På gott och på ont. Men skrivandet har den smått magiska effekten – man kan glida ut i lite nostalgiska drömmar och förvisso ibland lite ofrivilliga törnar. Men medan man skriver flyter man med tillsammans med sina karaktärer – som ibland är fiktiva, ibland rentav jag själv, ibland någon annan.
Och så kan jag konstatera att jag ligger bra på det när det gäller Na-No-Wri-Mo!

Mer skrivande, RIFO, blommor och höga klackar!

Den här veckan har gått i skrivandets tecken – som om nu det var något ovanligt. Men ändå … bestämde mig lite hastigt och lustigt för att jag skulle delta i månadens Na-No-Wri-Mo. Dock med ett något blygsammare mål än förra gången. I november 2022 deltog jag också, och målet då var 50 000 ord, vilket jag förvisso klarade med god marginal. Men nu har vi ju påsken som spökar till det lite och drar ner förutsättningarna att ha tid att skriva. Så målet nu fick bli 30 000 ord istället. Men redan i tisdags halkade jag efter rejält i skrivandet. Efter en heldag med besök på Elisabetkliniken i Malmö och därefter storhandel inför påsken, och på det medlemsmöte med fotoklubben på kvällen, var jag helt slut . Stupade i säng långt före midnatt, och hade under den dagen lyckats skriva femton ord. Tror dock att jag ändå ska klara målet.

Apropå fotoklubben och alltså fotointresset, så gick det ju inte så värst bra för min del i månadstävlingen. På temat Vimmel, hamnade min bild på en solid sista plats. Men därmed får jag ju äran att välja tema till maj månad, vilket blir Bär. Sen är det upp till var och en att tolka hur man vill. Sen behöver jag nog inte deppa heller över den placeringen. Fick i veckan besked att två av mina bilder blivit antagna i årets upplaga av RIFO.

Har publicerat vår erotiska romance Alex höga klackar som ljudbok. Finns tidigare utgiven som e-bok. När vi pratar böcker, kan vi också notera den högsta försäljningen för böcker för vår del, under mars månad.

Nu är det alltså dags för påsk. Helgdagar då i alla fall jag tänker försöka hålla igen på mängden mat. Hur lätt nu det är! Men jag vill faktiskt inte ha en påskhelg till då vågen efteråt skriker åt mig att jag ökat tre kilo! Det tar evigheter att få ner igen, och det duger inte.

Så – äta gott men lite. Och så börjar vi nästan bli självförsörjande på julstjärnor! Julen varar längre än till påsken! Glad Påsk!

Na-No-Wri-Mo april 2023

Lite hastigt och lustigt bestämde jag mig för att delta i Na-No-Wri-Mo, april 2023.
Kör ett lite blygsammare projekt den här gången. Bara 30 000 ord, och inriktar mig på min pågående roman ”Kalla mig Anna”.
Senast jag deltog var i november 2022, då målet var 50 000 ord – och mitt slutresultat landade på totalt 51 286 ord. Då var jag främst inriktad på ”Ashas sten”.

I mål!

Jag klarade det! Jag gick in i årets Na-No-Wri-Mo med förhoppningen att kunna få ihop ett råmanus till Ashas sten. Det lyckades inte. Däremot fick jag till ett perfekt inledande kapitel. I övrigt har det ändå löpt på. Målet var att skriva 50 000 ord under november månad. När halva månaden hade gått, hade jag fått ihop lite drygt 20 000 ord, men det gick trögt. In i det sista hade jag känslan att jag nog inte skulle ro iland det här. Men bara nu under sista dagen skrev jag totalt 4 911 ord! Så jag klarade det! Med god marginal – 51 286 ord!

Mitt längsta dokument

Nu när vi befinner oss mitt i Na-No-Wri-Mo (National Novel Writing Month) där man sätter upp ett mål på typ 50 000 skrivna ord under månaden, kan jag inte låta bli och fundera på just det här med det skrivna ordet. Bara min dagbok innehåller närmare tre miljoner ord! Detta vet jag med säkerhet, men hur många ord jag skrivit totalt i mitt liv är naturligtvis omöjligt att säga. Men en vild gissning hamnar på någonstans runt kanske sex miljoner ord. Eller ännu mer. Men mitt i särklass längsta skrivna Word-dokument är min flödesskrivning för Legender från Thiramaar. I det dokumentet hanterar och behandlar jag all text som jag skriver i mina böcker i den serien. Det är därmed också ett dokument som växer dagligen. Just idag omfattar den 476 Wordsidor med totalt 291 811 ord.

Halvvägs genom Na-No-Wri-Mo

Vi är snart igenom halva november, och därmed också halva Na-No-Wri-Mo. Så hur har då skrivandet gått? Tja, sådär! Har ju delvis fastnat när det gäller Ashas sten, och har lite problem att riktigt komma vidare med den. Har förvisso fått till en del nytt, och även en del förbättrande justeringar av befintlig text. Men det är ändå lite svårt att få någon riktig fart. Har även kört igång ett annat skrivprojekt som jag arbetar parallellt med, och som har lite ankytning till mina memoarer. Så här långt har jag i alla fall totalt under den tid som gått av november, skrivit 20 300 ord! Så jag behöver ligga i om jag ska uppnå de 50 000 orden som är målet!

Na-No-Wri-Mo – dag 1

I år har jag tänkt att verkligen försöka fullfölja Na-No-Wri-Mo (National Novel Writing Month). Tanken är att jag ska satsa på ”Ashas sten” med förhoppningen att när november är slut ska jag ha fått ihop åtminstone ett råmanus. Förhoppningsvis. Jag har ju så här långt drygt hundra sidor i bokform klart plus en hygglig storyline.