Rick Davies – sångare och en av grundarna av det brittiska bandet Supertramp har avlidit 81 år gammal. Den 28 januari 1976 hade jag nöjet att uppleva Supertramp live på Olympen i Lund. Det är dock tyvärr enda tillfället jag haft. För en del år sedan var det en kompis på en fest som ställde frågan vilka musikalbum man tänkte på om man skulle nämna de bästa och mest minnesvärda, och som fortfarande levde kvar i ens personliga smak. Jag kan i och för sig räkna upp ett flertal album, men just Supertramps album ”Crime of the Century” är definitivt ett av dem. Ett album som fortfarande håller, efter drygt femtio år.
Sen januari 2023 har vi kunnat följa Bowiepodden (i mitt fall via Spotify) i 27 mycket intressanta avsnitt. Sebastian Borg har tillsammans med en rad sakkunniga Bowienördar som gäster gett oss lyssnare en ordentlig inblick i David Bowies imponerande skivkatalog. Det är väl klart att det blivit en del personliga åsikter, men det har serverats i en härlig mix med intressanta fakta kring varje enskilt album. Väldigt mycket som åtminstone jag inte ens haft en aning om.
För min egen del var Bowie som allra störst från The man who sold the world till Diamond Dogs. Alltså åren sent sextiotal till mitten av sjuttiotalet. Det lite märkliga är att den allra första låten jag hörde av Bowie, var Starman – men det var inte hans version. Den fanns med på Top of the Pops volym 25 från 1972, en skivserie som gavs ut av Hallmark records med coverversioner av diverse aktuella låtar. Det var den jag hörde först, och jag gillade den. Sen fick jag höra Bowies originalversion – sen var jag fast. The rise and fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars blev det första Bowie-albumet jag köpte. Än idag är den min absolut största favorit, även om övriga album från den här perioden också står högt i kurs.
Top of the pops-plattan spelade jag dock aldrig mer.
Hans musik har fortsatt följt med mig under alla åren, men kanske inte i samma omfattning. Bowiepodden har bidragit till att jag rentav har ”upptäckt” album som tidigare har gått mig lite förbi.
Ett stort tack till Sebastian Borg och alla ”gästtyckare” som gett oss övriga Bowie-nördar så mycket inblick i mästarens skivkatalog, och starkt bidragit till att han lever vidare under lång tid framåt.
Än finns möjlighet att lyssna på alla avsnitten – vilket är ett måste om man gillar / gillat David Bowies musik! Bowiepodden finns kort och gott där poddar finns.
(Intressant att kunna notera att till och med Top of the Pops-plattorna faktiskt finns på Spotify)
Igår lyssnade jag på ännu ett avsnitt av den förträffliga Bowiepodden. Det här avsnittet underströk med all önskvärd tydlighet hur mycket jag faktiskt försummat David Bowies musik de senare åren. Jag vidhåller fortfarande i och för sig, att mina absoluta favoriter ur Bowies digra skivkataloger sträcker sig från The man who sold the world och fram till runt Diamond dogs. Därefter tappade jag lite av honom, även om jag fortsatte att köpa hans album. Och visst finns det fler guldkorn framöver, men ändå väldigt mycket som bara slunkit förbi. Därför är jag uppriktigt tacksam till Sebastian Borgs intressanta och givande podd. Senast i raden av för mig fram till nu oupptäckta album var ”Heathen” från 2002. Det är nästan så jag skäms att säga, att det här blev som att lyssna på ett just utgivet album. Som dessutom var riktigt bra! Funderar på om jag rentav ska börja kalla denna hörvärda podd för ”Bowie Discovery” istället!
Andie Lindskog 