Våra stunder vid frukostbordet genererar ofta konstruktiva samtal om olika pågående eller tänkta skrivprojekt. Dagens frukostsamtal handlade bland annat om min mordhistoria, där mitt största problem har handlat om att få till en tillräckligt trovärdig bakgrundshistoria. På senare tid har det nog ändå sakta men säkert formats en bra grund, och kanske dagens samtal ledde fram till en liten men dock betydelsefull detalj. Något som helt klart kan få manuset att växa väsentligt, och det blir dessutom utrymme för ett sidospår som kan bli åtminstone två-tre ytterligare kapitel. Första kapitlet är påbörjat, och har fått arbetsnamnet Ett lager i Celandine.
Under den senaste dryga veckan, har tillvaron handlat till väldigt stor del om datorn! För en vecka sedan körde jag igång en välbehövlig återställning av min dator, eller det jag lite slarvigt brukar kalla att ”blåsa datorn”. Det vill säga att man rensar allt och återställer datorn till i princip nyskick. Något jag gjort regelbundet sedan jag fick min första dator för trettiosex år sen! Problemet var väl bara att det inte riktigt avhjälpte alla problem som växt fram efterhand. Exempelvis att Word ”tänker” evinnerligt långa stunder, och ställer till problem i mitt skrivande. Eller att vissa funktioner i Photoshop tar sådan kraft av datorns klena grafikkort, att till och med musiken från mediespelaren hackar! Som om det sen inte var nog, så har det även dykt upp problem med att datorn har en föråldrad BIOS-fil. Egentligen borde det inte vara något problem – om inte det visat sig att datorn är något slags budgetmaskin som okunniga säljare på El-Giganten tyvärr lyckades lura mig att köpa, för att jag var naiv nog vid det tillfället att trots allt lita på att säljaren visste vad han snackade om! Det gjorde han inte – vilket grafikkortet kontra Photoshops funktioner är ett klart bevis för. De senaste dagarna har jag spenderat sammanlagt fem – sex timmar med att försöka ladda ner BIOS från tillverkarens hemsida, vilket under lång tid var helt omöjligt. Men när det väl gick, visade det sig att tillverkaren inte lyckats, eller kanske ansträngt sig att skapa en drivrutinsfil som klarar Windows säkerhetssystem. Så nu står jag och stampar på ruta Ett! Eller egentligen inte, för det här påskyndade enbart tidigare planer – så nu väntar jag bara på leverans av ny och väsentligt kraftfullare dator! Förutom datorhandel via telefon, har vi även hunnit med att ladda upp inlagan till en fin självbiografi till tryck! Och resten av kvällen snirklar jag vidare mellan Words tankestunder i min sega gamla dator, i jakten på mördaren i Thiarien.
En av stadsviskarna – Sokia – är hemma i Irrydien och hälsar på sina föräldrar. När de tillsammans njuter av frukost i den solvarma trädgården, föds en briljant affärsidé hos Sokia. Vad det är och hur det går kommer man naturligtvis att få veta mer exakt när boken är klar. För övrigt gör jag listor över alla misstänkta, alla förhör, alla indicier och alla spår som stadsvaktens särskilde utredare Melinda Back måste följa upp. Jag trodde nog inte riktigt att det skulle vara så här spännande att skriva en mordhistoria. Inspirationen är på topp just nu, så det gäller att jobba på ordentligt.
Alla Hjärtans Dag, dagen då man förväntas vara lite extra kärleksfull, eller nåt! Fast det tycker jag att vi är alla dagar på året. För mig är det faktiskt viktigt att varje dag upplysa min kärlek om hur mycket jag älskar henne – fast hon är fullt medveten om det. Men det är ju så det är. Hon är ju mitt allt – det vet alla – och det behövs egentligen inte EN dag på året för det. Hur som helst så har vi tillsammans njutit av ännu ett avkopplande SPA-bad, med inspirerande samtal. Övriga kvällen är jag tillbaka i Thiarien, och botaniserar i lite olika spännande öl-sorter i den här världsdelen. Vad sägs till exempel om den importerade lyxölen från Kracaast – Lojabidenasiskt Guldmalt? Detaljer som bidrar till att färglägga mina Thiramaar-legender.
Våra tillfällen vid frukost, fika och middag liksom våra SPA-kvällar triggar nästan alltid kreativa samtal. Genom våra snart femton år tillsammans har samtalen aldrig sinat. Dagens frukost var inget undantag. Det började med att Snezana undrade vilka grönsaker som är vanliga i min fantasyvärld Thiramaar. Egentligen har det nog aldrig framkommit särskilt mycket. Kaldinierna är experter på matlagning med svamp, och i det sammanhanget alltid med vitlök och diverse örter. Men mycket mer än så har jag nog aldrig fått fram märkligt nog. Möjligen i samband med att jag har berättat om medicinkvinnan Ogda, som fortfarande lever, och hennes fantastiska grönskande trädgård. Men det får vi klart ändra på i framtida berättelser. I dagens samtal kom även frågan om kaffe! Ja, av någon anledning är det enbart te, när man inte dricker starkare varor. Vilket i sig är lite märkligt, eftersom jag själv aldrig har lärt mig att gilla te. Men kaffe!
Där föddes flera idéer, som jag inledningsvis kan introducera redan nu i arbetet med Morden i Thiramaar. Jag har redan skapat det som i min värld kallas stadsviskare, och jag tänker använda mig av dem för att introducera kaffe – eller vad det nu heter i Thiramaar!
Jag har tidigare även presenterat två av tre stadsviskare – Tihana Trovärdig & Sokia Sanningsglimt. En liten korrigering ska till där när det gäller Sokia. Hon har rötter i grannlandet Irrydien, och har därför en lite mörkare hudfärg! (to be continued!)
Jag har redan introducerat stadsviskaren Tihana Trovärdig – en folkkär skald och trendbärare som reser runt i Thiariens städer och byar där hon förtrollar gäster med sånger, sagor och sin förmåga att få folk att sprida vidare det hon säger. Här är hennes kollega och kära väninna Sokia Sanningsglimt, som håller till i Nabar med omnejd.
Just nu handlar skrivandet rätt mycket om att försöka skapa en fungerande struktur, och även att få in alla platser och gator på sina platser på kartan. Har hittills prickat in trettiotre namngivna byggnader, gator och torg. Så mycket enklare det hade varit om jag tänkt på detta redan när jag skrev första boken. Nu måste jag plöja igenom alla romanerna för att få in allt på rätt plats, så att det stämmer med hur det är beskrivet. Allt jag ritar in på kartan måste ju stämma överens med tidigare berättelser.
Romanens olika delar börjar långsamt falla på plats, och jag kan i alla fall konstatera att det är en riktig utmaning att skriva en mordhistoria. Även om mina tidigare romaner i serien har lite stänk av ”deckarhistoria i fantasyvärld” över sig, så är detta ändå lite klurigare.
Tihana Trovärdig, stadsviskaren som alltid ligger ett steg före ryktena. Med sin färgkaskad till tunika, rufsiga hårknut och ögon som ständigt jagar nästa trend från Celandine, Camyrlin och Lunareth, drar hon blickar vart hon än går. Hon reser mellan landets värdshus, där hon förtrollar gäster med sånger, sagor och sin nästan magiska förmåga att få folk att känna sig sedda — och vilja sprida vidare det hon säger. En folkkär skald och trendbärare. Stadsvakten är mindre imponerad. Men värdshusvärdarna applåderar ivrigt i kapp med publiken. (en bekantskap att se fram emot när femte delen av ”Legender från Thiramaar” kommer!)
Det är faktiskt lite klurigt att få till kartan över Camyrlin. Jag har som sagt 25 namngivna byggnader, gator och torg. Även om inte allt är omnämnt med exakt position på kartan, förekommer det ändå vissa konkreta beskrivningar av händelseförlopp som sker på platser där man faktiskt i viss mån kan följa på kartan! Om det finns en sån, alltså! Det innebär att åtminstone vissa namngivna platser redan har sin givna placering på kartan som jag måste följa. Det måste ju stämma med vad jag har berättat i mina böcker!
Inledningsvis nu skissar jag alltså upp själva ”stadsplanen”. När den väl är färdig, ska den skannas, och sen sker själva kartbygget i Photoshop. (to be continued)
Har varit inne på det flera gånger tidigare, det här med att jag har behov av en stadskarta. Efter hittills fyra romaner och åtta noveller i min världsdel Thiramaar, är tendensen att ganska stor del av handlingen i de olika berättelserna utspelar sig i Thiariens andra största stad Camyrlin. Efter hand har läsaren fått lära känna ett antal byggnader i staden. Till exempel Kracaastska kompaniet, Arsisiska ambassaden, Madame Mia etablissemang, värdshusen Den Skriande Ugglan och Den Stridande Havsörnen. Olika affärsverksamheter som Barins sadelmakeri, Salloks skeppshandel och Klaras kafé. Gator som Skeppsgatan, Matrosgränd där Eilath en gång bodde, Fejaregränd och Krämaregränd. Cirkeltorget och Hamntorget. Och så vidare. Problemet för mig nu, är att det börjar bli lite för många namngivna platser, och jag håller på att gå vilse i min favoritstad Camyrlin. Så nu måste jag nog på allvar se till och knåpa ihop en stadskarta över Camyrlin. (to be continued …)
Andie Lindskog 