Mogwai 2010 – 2025
Påsk
En lugn påskhelg, med traditionell matjestårta … eller nåt. I år snarare laxtårta, men oavsett vilket är det förbaskat gott. Och så här lagom till påsk har julstjärnorna en efter en fått fina röda blad! Två plantor har vi under den gångna höst-vintern ”särbehandlat” genom att ha dem i totalt mörker cirka tolv timmar per dygn, så som det föreskrivs om man vill ha röda blad på dem. Men det är de plantorna som hela tiden stått på sin vanliga plats i uterummet som har fått flest röda blad! Och visst, det är ju logiskt! Vinterhalvåret är det ju mörkt sådär halva dygnet!
Fjorton grader visade termometern på dan, så det blev lite försiktig säsongspremiär på altanen med eftermiddagsfikat.
Under kvällen återvänder jag till Thiramaar.
Jul och glädje … eller nåt
Julen ska ju vara glädjens tid, men ibland kan man tvivla. Förra julen förlorade vi vår fina Scrollan, och på det var vi dessutom drabbade av covid, så hela julfirandet fick styras om helt och hållet.
I år är det vår älskade Mogwais hälsa som känns osäker.
Försöker ändå lite grann fortsätta som vanligt. Det är ju så att livet ändå går vidare, eller måste ju göra det. Arbetet med Ashas sten är, i alla fall stundvis, ett bra sätt att skingra tankarna. Har ju äntligen lyckats få till ett bra underlag som känns tillräckligt gediget för att kanske rentav kunna leda ända in i mål. I samband med det har jag också lyckats få allt bättre kläm på det där med att skapa AI-bilder, vilket faktiskt är ett utmärkt sätt att få inspiration till fortsatt berättande text. Man får en bild av hur karaktärerna, och även miljöerna kan se ut, utifrån mina egna beskrivningar. Ibland stämmer det, ibland inte alls.
Denna dag har annars gått åt till en del handel, besök för lite efterkontroll hos Folktandvården, och en ny ”testobroms” hos Vårdcentralen.
Hoppas nu julen blir glädjefylld trots allt, och att inte ”Pia” blåser bort den möjligheten.
Mims – det blev inte riktigt som vi tänkt!
Vi blev faktiskt lurade! Mims har ett ganska feminint uttryck, inte så där särskilt stor, plus det faktum att Mogwai tycks, i stort sett, acceptera katten – så vi drog slutsatsen att det var en honkatt. Till slut fick vi dock se den bakifrån! Tydliga kulor talar sitt tydliga språk! Det är en hankatt! Men det här vänder ju helt upp och ner på allt. Hur kommer det sig att Mogwai ändå accepterar hans närvaro? Inga andra katter tillåts komma in på hans revir! Det här ställer ju också till det för oss, när det handlar om hur vi ska ställa upp för och hjälpa den här katten. Först och främst bör all hantering ske med försiktighet. Det här är Mogwais hem, och vi kan inte tillåta att den situationen äventyras. Så Mims får inte komma in i huset. I nuläget är katten möjligen lite försvagad av halvtaskig kost. Åtminstone är det vad vi gissar. Men vad händer om vi matar regelbundet så att han får förbättrad hälsa och rentav blir starkare? Kommer han då att försöka konkurrera ut Mogwai? Kommer det att leda till slagsmål mellan dem? Som det ser ut nu, kommer Mims när vi sitter på altanen. Han får mat i form av torrfoder, och ibland laktosfri mjölk. Men det är inte alltid Mogwai tillåter det. Ibland ligger han en bit ifrån och tittar medan Mims äter, men ibland går han bort mot skålen varpå Mims omedelbart flyr. Det är den respekten som finns just nu. Kommer den att bestå? Eftersom hjärtat säger att vi vill hjälpa den här katten, får det bli så att han får mat då och då. Det får inte bli någon vana, och uppenbart får han mat, alternativt skaffar mat även på annat håll. Sedan är det upp till Mogwai om han vill tillåta Mims närvaro. Det är ju faktiskt så att Mims uppenbart tagit på sig rollen att hålla efter inkräktare. Han jagar bort alla andra katter, medan Mogwai ligger på altanen och solar sig. Så länge det fungerar så, kan vi gärna bistå med mat. Och vi fortsätter att kalla honom Mims.
Lite vårluft i nosen
Mogwai ville lukta på våren … trots att det fortfarande var kyligt.
Förnyelsens vindar
Medan hårda stormvindar svepte runt huset, arbetade vi vidare med att färdigställa vårt nya arbetsrum och även hobbyrummet. Än återstår en del detaljer i det sistnämnda, men vi börjar absolut se slutet av detta väldigt positiva och faktiskt mycket kreativa projekt. Ett projekt som dessutom inspirerar och föder idéer till ytterligare förändringsprojekt. En tur till Ystad nästa vecka är inplanerad av det skälet. Ytterligare en tur till Slottstaden i Malmö har också avverkats den här veckan, och med den också konstaterat att det är klart med en fortsättning åtminstone framöver under den kommande våren. Veckan har innefattat en del ekonomiskt arbete, i form av fakturering, deklaration som äntligen lett till ett något vettigare skatteavdrag och på det har jag också kunnat notera att jag från och med detta året har fått höjd pension! Kanske inte mycket att jubla över, eftersom alla ökade omkostnader sedan länge ätit upp alla eventuella inkomsthöjningar.
Den här veckan har vi äntligen kunnat låta Mogwai åter igen gå ut, så han har kunnat förnya ”staketstolparna” kring vår trädgård / hans domäner så grannskapets katter kan fatta att de beträder vår mark utan giltigt tillstånd. Veckan avrundades med ett gästbesök som ställdes in i sista stund. Alltid lika frustrerande, men vi fick en god måltid tillsammans. Fast den situationen har vi egentligen varje dag.
Vi avrundar veckan som sagt med nya planer för upplyftande åtgärder i vårt sedan ganska exakt elva år gemensamma hem. Något vi får anledning att återkomma till.
Gott slut …
Vi hade en lugn och trivsam nyårsafton, med god mat och dessert. ”Hela familjen” samlade i soffan för kvällens filmmaraton, som vi brukar när vi firar nyår.
Mogwai till veterinär – med mera!
Åter igen har Mogwai fått ett sår på kinden som orsakat en svullnad. Åter igen har vi fått ta honom till veterinär, där han fått dränage och antibiotika. Troligen handlar det om en konfrontation med någon katt i grannskapet. Precis som det gjorde i mars. Samma behandling med X antal dagar med tratt, och utegångsförbud. Vi passade på att handla inför nyår, som planerna i sista stund blivit oväntat förändrade inför. Och så har jag varit på Vårdcentralen för en femte injektion. Avbokad tid i Malmö har också blivit ombokad, så det blir en ny tur dit i början av året. Life goes on, after all.
Boktryck, klippning, memoarer och lite annat
Den här veckan inleddes med något så ovanligt som ett besök hos Krattan. Alltså vår duktiga frisörska för första gången på två år och nio månader. Men till alla er som nu börjar mumla att det ”var väl på tiden att du blev klippt”, kan jag bara säga – sorry! Det enda jag gjort är att jag fått klippt topparna.
Husets varmvattenberedare valde till slut att ge upp, och tvingade oss installera en ny. En rätt dyrbar affär, men förhoppningsvis ska den här hålla resten av vår tid i huset. Och vi kan tryggt ha fler SPA/Planerings-bad framöver.
Den här veckan har jag äntligen åter igen kunnat delta i Blodomloppet. Två år sen sist.
Vårt gemensamma projekt, feelgood/HBTQ-romanen Vi badade i Skärsjön som är första delen av tre böcker, har vi äntligen kunnat lämnat till tryckeri. Och spännande planering och förberedelser pågår för ett deltagande i Malmö Pride!
Veckan avrundades med ett digitalt deltagande för min del i egenskap av delegat för Sjöbo Fotoklubb i Riksförbundet Svensk Fotografis årsstämma.
Så har vi beslutat att fortsättningsvis ge Mogwai full frihet att gå ut närhelst han vill under dag- och kvällstid. Hans två månader långa frånvaro från bygden, har gjort att han blivit rastlös och väldigt krävande, och vi känner att det här nog är en förutsättning för att det ska kunna fungera friktionsfritt även fortsättningsvis.
Och vår julstjärna bara fortsätter att växa!
För övrigt har hela veckan kretsat en hel del kring memoarerna, och mycket av det arbetet har kunnat skötas i solens värme på altanen. Nån nytta ska man väl ha av att vara pensionär!
På bättringsvägen!
Kan med stor förtjusning konstatera att Mogwai redan är på bättringsvägen. Han äter med god aptit, så trots att han hunnit tappa en hel del efter ett drygt dygn utan att äta och dricka, har han redan återhämtat sig väl. Under kvällen nu har han dessutom gått här och tjatat om att vill ut. Något han dock får vänta med ett tag. Dränaget måste tas bort, och sen är det ju frågan hur länge därefter han måste gå med krage. Dessutom har de fått raka bort en hel del päls runt kinden och upp mot örat. Det ska nog helst växa ut en del i alla fall innan han kan gå ut. Men samtidigt är han en fantastiskt tålmodig katt, och protesterar faktiskt nästan inte alls när vi medicinerar och tvättar honom. Till och med när vi sätter på kragen efter varje tvätt står han snällt och bara låter oss göra det. Vår lille Mogwai!
Andie Lindskog 