Etikett: Mims

Publicerat den

Mims – det blev inte som vi tänkt

Det här med Mims är onekligen en märklig historia. Under stor del av sommaren har han kommit hit praktiskt taget varje dag, ibland mer än en gång, och fått mat på altanen. Mogwai har oftast varit tillåtande. Han har kunnat ligga bekvämt i skuggan, eller på någon utemöbel, och lugnt betraktat Mims som äter maten vi satt ut till honom. Ibland har Mogwai gått bort mot Mims, som i sin tur omedelbart dragit sig undan. Men för det mesta har Mogwai accepterat Mims närvaro. Mims i sin tur har ibland blivit extra modig. Vid några tillfällen har han smugit in i huset, och faktiskt hittat till Mogwais matskål i köket. En gång när jag lagt mig i sovrummet för att vila en stund på eftermiddagen, märkte jag att något rörde sig i rummet, och jag trodde det var Mogwai. Men det visade sig vara Mims, som dock försvann hastigt ut när han blev varse att jag upptäckt honom.

Att han håller reda på grannskapets andra katter, och därmed avlastar Mogwai på den punkten, är tydligt. Vi har knappt sett till några andra katter här under ganska lång tid nu. Dock – de senaste veckorna har han mer eller mindre slutat komma hit. Senast han var här och åt var den 22 september. Vi började tro att något hänt honom. Han ser ju faktiskt inte helt frisk ut, och risken att han skulle kunnat ha blivit överkörd finns ju hela tiden. Men i tisdags såg jag honom längre bort i gatan. Idag hade vi skjutdörren i uterummet öppen en kort stund, och plötsligt var Mims här och var på väg att gå in. Men just som han var framme vid dörren kom Mogwai rusande och jagade bort honom. Man kunde nästan höra Mogwais tankar; Det är ok att du kommer hit och äter då och då. Man du får fan inte gå in i mitt hus.

Men vi har haft planer på att vi skulle bygga ett ”vinterhus” åt honom på altanen, så att han åtminstone har någonstans att krypa in och värma sig lite under vintermånaderna. Men nu känns det som att han trots allt har någon annan plats han uppehåller sig på.

Publicerat den

Märklig acceptans

Situationen med Mims närvaro är ganska märklig. Mogwai accepterar för det mesta att han kommer hit och får mat. Vi serverar mat och ibland laktosfri mjölk längst ut på altanen, ofta medan Mogwai ligger och vilar i någon av stolarna. Ibland lyfter han lite slött på huvudet och tittar, men återgår ganska snart till att bara koppa av. Vid flera tillfällen har vi både hört och sett Mims jaga bort inkräktande katter, och Mogwai lägger sig aldrig i det. Det kan någon gång inträffa att Mogwai ändå kör iväg honom, lite så där halvhjärtat. Han kan till och med gå rakt förbi honom, nästan som om han inte ens existerade.

Det hela känns ganska märkligt, men samtidigt är det bra. Vi slipper riskera fler dyra veterinärkostnader för Mogwai efter slagsmål med grannskapets katter. Samtidigt kan vi ändå stilla vårt samvete en aning genom att vi faktiskt hjälper den här katten. Det kan med hänsyn till Mogwai aldrig bli aktuellt att Mims får komma in, och å andra sidan är han alldeles för skygg och försiktig för att det ens skulle kunna ske.

Publicerat den

Mims – det blev inte riktigt som vi tänkt!

Vi blev faktiskt lurade! Mims har ett ganska feminint uttryck, inte så där särskilt stor, plus det faktum att Mogwai tycks, i stort sett, acceptera katten – så vi drog slutsatsen att det var en honkatt. Till slut fick vi dock se den bakifrån! Tydliga kulor talar sitt tydliga språk! Det är en hankatt! Men det här vänder ju helt upp och ner på allt. Hur kommer det sig att Mogwai ändå accepterar hans närvaro? Inga andra katter tillåts komma in på hans revir! Det här ställer ju också till det för oss, när det handlar om hur vi ska ställa upp för och hjälpa den här katten. Först och främst bör all hantering ske med försiktighet. Det här är Mogwais hem, och vi kan inte tillåta att den situationen äventyras. Så Mims får inte komma in i huset. I nuläget är katten möjligen lite försvagad av halvtaskig kost. Åtminstone är det vad vi gissar. Men vad händer om vi matar regelbundet så att han får förbättrad hälsa och rentav blir starkare? Kommer han då att försöka konkurrera ut Mogwai? Kommer det att leda till slagsmål mellan dem? Som det ser ut nu, kommer Mims när vi sitter på altanen. Han får mat i form av torrfoder, och ibland laktosfri mjölk. Men det är inte alltid Mogwai tillåter det. Ibland ligger han en bit ifrån och tittar medan Mims äter, men ibland går han bort mot skålen varpå Mims omedelbart flyr. Det är den respekten som finns just nu. Kommer den att bestå? Eftersom hjärtat säger att vi vill hjälpa den här katten, får det bli så att han får mat då och då. Det får inte bli någon vana, och uppenbart får han mat, alternativt skaffar mat även på annat håll. Sedan är det upp till Mogwai om han vill tillåta Mims närvaro. Det är ju faktiskt så att Mims uppenbart tagit på sig rollen att hålla efter inkräktare. Han jagar bort alla andra katter, medan Mogwai ligger på altanen och solar sig. Så länge det fungerar så, kan vi gärna bistå med mat. Och vi fortsätter att kalla honom Mims.

Publicerat den

Mims – så här gör vi

Vi vet egentligen ingenting om den här katten, mer än att hon har strosat här omkring i åtminstone ett års tid. Det är troligtvis en honkatt, med typiska feminina kattdrag. Att Mogwai accepterar henne, kan också vara ett bevis för att det är en flicka.

Efter att Mogwai blev sjuk våren 2022 till följd av – troligtvis – en klo eller huggtand i kinden högst troligt efter en fajt med just henne, har vi konsekvent försökt hålla henne borta härifrån. Men hon har samtidigt varit envis. Medan andra katter flyr mer eller mindre i panik när vi schasar iväg dem, har hon bara sprungit typ till tomtgränsen. Efter hand tycks dessutom Mogwai stegvis börjat acceptera henne. Alla andra katter jagar han konsekvent bort, men henne går han bara förbi. Vi har sett hur hon har legat och studerat honom medan han markerat revir, och så snart han gått därifrån har hon rullat sig i gräset där han har markerat. Det tolkar vi som ett sätt att säkra sig om hans gunst. Om hon har samma lukt som han, är hon inte farlig. Och taktiken tycks uppenbart ha fungerat. Hon har med det också kunnat komma närmare oss, och vi har till slut gett med oss. Hon får mat hos oss nu. Dock med en viss återhållsamhet. Det ska helst inte bli så att vi blir hennes enda försörjning. Hon är gissningsvis kanske någonstans mellan fyra och sju eller åtta år gammal, och är inte mager eller undernärd. På något vis har hon lyckats få mat på annat vis under tidigare år, och bör kunna fortsätta med det.

Hon är fortfarande ganska skygg, även om hon visst har vågat sig ganska nära. Men att försöka fånga in henne och ta henne till veterinären är inte aktuellt. Det skulle enbart riskera att rasera det förtroende hon lyckats få för oss. Att låta henne komma in i huset är inte heller aktuellt. Det är Mogwais hem, och vi har ingen aning om hur det skulle gå om vi tog in henne. Vi kan inte riskera att det ska uppstå någon konflikt där. Det är helt enkelt inte rätt mot Mogwai.

Vi hjälper Mims med mat, men i övrigt får hon fortsatt klara sig själv.