Egentligen är det ganska fantastiskt! Bandet upplöstes, mer eller mindre, under första halvan av åttiotalet efter albumet The final cut. Ändå känns det inte så när man sitter där, på Malmö Arena 2024 och njuter i tre timmar av Pink Floyds fantastiska musik. Tja, det är ju inte David Gilmour, Roger Waters och de andra som står där på scenen och spelar och sjunger. Men det är å andra sidan det enda som avviker. Musiken, sången och ljusshowen kunde lika gärna varit Pink Floyd i sitt esse. Men det är Brit Floyd! Och så bra de är! Så jävla bra!
Oktober 2018, oktober 2022, och nu oktober 2024. Inte tredje gången gillt! När de kommer till Malmö nästa gång, kommer definitivt jag också!
Vi har nått slutet av juli. Ska vi följa strikta årstidsramar, betyder det att vi nu kommit förbi halva sommaren! Ack ja! Vädret har väl inte riktigt levt upp till vårens spådomar om att det skulle bli en ungefär lika het sommar som 2018. Jo, i sydeuropa och flera andra delar av världen, men inte så mycket här. Men det har ändå funnits en del tillfällen att sitta på altanen, där den mesta tiden har ägnats åt Kalla mig Anna. På bokfronten har vi också kommit dit hän att det är på gång med tryckning av en av Snezanas härligt illustrerade barnböcker.
Men månaden inleddes med Malmö Pride, där vi tillbringade tre hela dagar på Pride House på Scandic hotell vid Triangeln, med ganska god försäljning av böcker som resultat. Passade även på att fira min födelsedag med mexikanskt på Los Arcos. Vi har även hunnit med vårt årliga arrangemang Ja-Må-Vi-Leva som det här året innebar att åter igen cykla dressin, och därmed uppleva lite gamla tider järnvägstrafik, mellan St Olof och Gyllebosjön. Ett arrangemang som sedan avrundades dels med middag på Sjöbo Gästis, och därefter fika med trevligt och mycket givande samtal hos oss.
Dagen efter detta träffade vi några andra gamla vänner på Tirups Örtagård för lunch och en trevlig pratstund, och så förstås en liten rundvandring i örtagården.
En heldagsutflykt till Malmö har det också funnits utrymme för, med promenad i Slottsparken och därpå en sväng upp på Södra Förstadsgatan, Gustav Adolfs torg, Lilla torg, Stortorget och sedan med avrundning med grekisk mat på Akropolis.
På kvällen var det dags för konset på det helt nya Malmö Arena med veteranerna och 50års-firande Cliff Richard & the Shadows. Vi satt lite vid sidan och hade bra platser, tillräckligt nära för att kunna se ordentligt. Och om det inte hade räckt hade de en rejäl bildskärm över scenen där alltsammans kunde betraktas med väldigt bra bildkvalité. Och ljudnivån var precis lagom. Den tenderar annars gärna till att bli alldeles för hög, så att det stundvis kan vara svårt att höra vad de sjunger. Konserten var mycket bra, och det blev på något vis nästan som två konserter i en när Cliff klev av scenen för att vila rösten och The Shadows körde en del av sina egna hits. Det blev en konsert på cirka 2½ timme plus även en 25 minuter lång paus, och det var en allt igenom mycket bra konsert! Och eftersom de flesta låtarna är poplåtar från 50-, 60- och 70-tal är de i allmänhet inte längre än tre minuter, vilket innebar att det blev en rejäl samling låtar vi fick höra.
Så bra det kan bli med mobilkamera Den här bilden är lånad från SDS
Andie Lindskog 