Etikett: Maine Coon

Publicerat den

Tillfrisknande med flitens lampa i framskjuten tid

Tiden lunkar på som vanligt, sen den gångna helgen dessutom framskjuten en timme, med längre ljusa kvällar som vinst. Så trots att flitens lampa lyser för fullt på skrivarområdet, kan det fysiskt, eller nåt, ändå vara släckt längre tid. På skrivfronten har vi haft fullt upp, med e-boks-produktion, korrekturarbete, reklambilder, bokomslag och även fotouppdrag. Belvida Bell går med andra ord ganska bra just nu.
Vår lille Mogwai fick inte hamna på svenska frimärken. Men det viktiga är ändå att han raskt tillfrisknat, och nu tjatar högljutt om att få komma ut på kvällarna. Något han dock får vänta ett tag till med.
Även jag själv har tillfrisknat helt, tror jag, efter nästan två månaders lunginflammation. Var på uppföljande skiktröntgen igår, så vi får väl avvakta det förhoppningsvis positiva beskedet. Har den senaste månaden dessutom besökt andra vårdinrättningar i för mig nog så viktiga behandlingar. Dessutom har jag idag fått veta att den senaste ”Fläck väck”-operationen lyckats avlägsna allt, och att det inte finns någon ”kvarvarande lentigo maligna.”
Restaurang Kvidevitt ska snart stängas för säsongen. Som det varit på sistone är det nästan bara duvorna som besökt den. Faktiskt också vid två tillfällen hackspetten. Och vår långlivade julstjärna tycks starta om nu, med små nya röda blad.

Publicerat den

Nästan fullt frisk

I onsdags fick vi tagit dränaget. Såren har läkt väl, och dagen efter fick han slippa kragen. Men redan på onsdagskvällen visade han tydligt att han var i det närmaste frisk. Med stark stämma har han klagat högljutt över att han inte fått gå ut. Efter många om och men finner han sig dock till slut i att åtminstone få sitta vid öppet fönster, eller ännu bättre altandörr med nät. Det är ju bättre än inget.
Men från att jag från lite drygt en vecka sedan i det närmaste trodde han var döende, har han tillfrisknat väldigt snabbt. Nu ska bara pälsen växa ut. Vår fina katt.

Publicerat den

På bättringsvägen!

Kan med stor förtjusning konstatera att Mogwai redan är på bättringsvägen. Han äter med god aptit, så trots att han hunnit tappa en hel del efter ett drygt dygn utan att äta och dricka, har han redan återhämtat sig väl. Under kvällen nu har han dessutom gått här och tjatat om att vill ut. Något han dock får vänta med ett tag. Dränaget måste tas bort, och sen är det ju frågan hur länge därefter han måste gå med krage. Dessutom har de fått raka bort en hel del päls runt kinden och upp mot örat. Det ska nog helst växa ut en del i alla fall innan han kan gå ut. Men samtidigt är han en fantastiskt tålmodig katt, och protesterar faktiskt nästan inte alls när vi medicinerar och tvättar honom. Till och med när vi sätter på kragen efter varje tvätt står han snällt och bara låter oss göra det. Vår lille Mogwai!

Publicerat den

Det blev veterinärbesök!

Mogwais tillstånd var oförändrat idag. I går noterade vi att han var lite svullen runt ena ögat, och idag hade den svullnaden ökat betydligt upp mot pannan och kinden. Så det blev besök hos veterinär, som konstaterade att han hade en temp på 39,7º och att det behövdes dränage. Så nu tvingas den stackaren gå med krage X antal dagar framåt, och ska ha penicillin. Vad som orsakat detta kan vi bara spekulera kring, men en möjlig anledning kan vara någon grannkatt. Han har hittills varit duktig på att hålla grannskapets katter på avstånd, men det hindrar inte att det ibland uppstår konfrontationer då de sitter och svär åt varandra på katters vis. I de högljudda klagovisorna kan det hända att någon av kombatanterna klipper till med tassen. Skitiga klor kan snabbt orsaka infektioner.
Vi är ändå väldigt tacksamma att det inte var något värre, som tumör eller nåt.

Publicerat den

Mogwai allt mer social

Det har tagit ganska lång tid, men efterhand har Mogwai blivit allt mer social. Numera när han går ut på kvällarna, finns det ett slags ritual då han med jämna mellanrum kommer in, och med hela sitt kroppsspråk tydligt berättar vad han vill. Ibland vill han ha lite mat. Ibland är han törstig och vill att jag ska gå med honom till badrummet och öppna vattenkranen så han kan dricka. Men ibland står han kvar alldeles bredvid mig, och då vill han att jag lyfter upp honom över min axel för en kelstund. I övrigt har han ett lite försynt sätt att visa sin tillgivenhet. Han ligger gärna på armstödet till soffan när vi sitter där och tittar på någon film. Ganska ofta kommer han in i sovrummet och ligger vid fotänden i sängen och sover tillsammans med oss. Vid några få tillfällen har jag kunnat lyfta upp honom i sängen och haft honom intill mig i sängen där han spinnande låtit mig klappa honom en stund, innan han valt att avvika. Men i går morse kom han faktiskt självmant och la sig spinnande intill mig i sängen, och låg där en stund medan jag klappade honom. Han kom in som hittekatt, cirka tolv veckor gammal, för drygt elva år sedan. Jag har alltid låtit honom själv bestämma hur mycket närkontakt vi ska ha. Har genom hela mitt liv och genom lång erfarenhet med olika katter, lärt mig att det är avgörande att man alltid låter katten själv avgöra hur social man ska vara. I slutänden betalar det sig alltid, även om det i vissa fall tar ovanligt lång tid.  

Publicerat den

Troget sjuksällskap

Nu med både lunginflammation och covid som kolliderar och gör sitt yttersta för att göra tillvaron så tungsliten som möjligt, är det rätt skönt att bara vila bort skiten i soffan i sällskap med Netflix.
Hela tiden med troget sällskap av Mogwai. I två dar nu har jag mest ”bott” i soffan och har även sovit där den gångna natten, eftersom jag måste sova ”halvsittande” för att inte hosta sönder lungorna. Hela tiden har Mogwai legat tryggt bredvid och liksom haft koll.

%d bloggare gillar detta: