Madeira resumé – Levador vid Rabacal

,

Det var nästan en självklarhet, åtminstone för min del, att vårt första utflyktsmål blev just levadorna. Alltså Madeiras sinnrika bevattningskanaler som löper runt i stort sett hela ön, och som har anor ända tillbaka till 1500-talet. Men väldigt mycket har förändrats sedan jag senast var där, och det är inte längre lika lätt att på egen hand hitta vägen upp till levadorna. På den tiden var det i stort sett bara lokalbefolkningen som kände till dem. Resebyråerna hade i bästa fall hört talas om dem, men inget mer. Vi valde att betala för en guidad tur längs levadorna i Rabacal, som är den äldsta delen. Det blev en vandring på drygt 11 kilometer, bitvis i terräng som betraktas som regnskog. Vår guide Gabriel, var lite fascinerad över det faktum att jag faktiskt vandrat på levadorna vid Ponta do Sol på 70-talet. ”You did put your life at stake” sa han när han såg bilder från då, vilka visar hur vi vandrar tämligen obekymrat längs den knappt halvmeter breda kanten, med brant stup på sådär femtio meter på ena sidan, och bergvägg på andra.

 

Äntligen Madeira

Två gånger tidigare har jag varit på Madeira.Men det är längesen. Första gången var tillsammans med mina föräldrar 1972. Då var jag sexton år, och var egentligen inte intresserad av att tvingas följa med föräldrarna på utlandssemester. Hade ju dessutom en flickvän hemma i Sverige,som jag hellre hade varit med. Men det tillät naturligtvis inte mor, i synnerhet eftersom hennes omdöme om flickvännen inte var direkt positivt. Men det var å andra sidan den typ av omdöme hon hade om de få andra livskamrater jag haft under hennes levnadstid. 

Men de två veckorna vi var på Madeira tillbringade jag nästan uteslutande på hotellrummet, där jag antingen tecknade eller skrev. Enda tillfället de lyckades få ut mig var när far lockade med på vandring längs levadorna! Den upplevelsen är jag honom evigt tacksam.

På den tiden var levadavandring ett nära nog okänt begrepp för resebyråerna. Det var enbart lokalbefolkningen som kände till dessa bevattningskanaler som löper runt i stort sett hela ön.

Mitt andra besök på Madeira skedde fyra år senare, över nyår 1975-76 med min dåvarande sambo. Då hade jag hunnit närma mig tjugo, och vi tillbringade två veckor på ön och fick uppleva den fantastiska julutsmyckningen med belysning över allt. Den gången hade vi väl kanske lite begränsad ekonomi, men vi kunde i alla fall uppleva levadorna, i dessutom ännu större omfattning än jag gjort 1972.

Men efter dessa båda besök på Madeira, har jag burit på en längtan att åter igen få uppleva denna vackra ö. Så pass mycket att jag vid åtskilliga tillfällen upplevt väldigt verklighetstrogna drömmar som alla gått ut på att jag på olika sätt åkt på ”weekendtur” till Madeira.

Så nu äntligen, efter fyrtiotvå år fick jag äntligen återse denna natursköna ö.

 

Ett år går fort

 

 

Konstaterar att det idag är precis ett år sedan vi under söndagen då vi just ställt om klockan till vintertid, tog Öresundståget till Kastrup och reste till sommaren på Mallorca! Det hade jag väldigt gärna velat göra nu också! Eller till något annat varmt ställe i den sydliga delen av Europa. Några mål som finns på min reseönskelista är Lissabon, Pompeii, Azorerna och fram för allt Madeira – igen! Det är visserligen många år sen jag var där senast, men jag har gett mig den på att jag ska dit igen. Kanske nästa höst!