Inom loppet av en vecka har jag fått fyra nålar i min kropp! Det var blodprov på remiss. Det var Covid vaccin nummer fem. Det var Pamorelin – den femte i ordningen. Och nu idag har jag dessutom fått vaccin mot lunginflammation. Många nålar med andra ord, och man kan kanske med fog kallas för Nåldynan. Tur i alla fall att jag inte har några problem med det här med sprutor. ”Nu sticker det!” säger sköterskan, och jag förväntas vara beredd på att det kan göra ont. Ja, covidsprutan kändes en aning. Det ömmade lite svagt i armen under dagen, men mer än så blev det inte. Kanske något i detta som också förklarar varför jag klarade lunginflammationen under januari och februari ganska väl. Till och med när de stack in en nål i lungsäcken och tappade 1,5 dl vätska, reagerade jag inte särskilt mycket. Men – nu är det förhoppningsvis färdigstucket!
Befinner mig fortfarande i något slags tomrum, sen arbetet med memoarer blev fullbordat och så att säga krönt med utgivning! Efter tio års arbete äntligen framme. Men som alltid efter ett avslutat skrivprojekt infinner sig funderingen – va fan ska jag skriva nu?! Har kikat på lite olika texter som ligger och väntar. Det är en drama/feelgood/HBTQ (Förlorade år) som ursprungligen är en novell som jag funderar på att göra om till roman. En feelgoodroman som jag lite grann fått ta över (Varför inte?). Ytterligare en feelgood-roman som är ett gemensamt projekt som blivit liggande lite för länge (Karins trädgård). Och så naturligtvis fjärde delen i min humoristiska fantasy-serie ”Legender från Thiramaar (Ashas sten). Men det vill sig ändå inte riktigt. Nu har vi i helgen haft två SPA-kvällar med en hel del konstruktiva samtal, så just Asha har jag faktiskt kommit framåt en liten bit med. Sen är det ju snart dags att ta tag i årets julsaga! För övrigt den här veckan har jag fått ägna en del tid åt byråkratiskt arbete, och ladda upp en mängd efterfrågade handlingar till kommunens föreningsregister, för att göra vår fotoklubb bidragsberättigad. Fick ett positivt besked från min läkare på Vårdcentralen som därmed kan avsluta sviterna av lunginflammationen jag hade i början av året. Ultraljudsundersökning av hjärtat visar en väsentligen normal bild. Finns ingen kvarvarande vätska, så det finns ingen anledning för ytterligare undersökningar. Med tanke på kommande marknader under höst och vinter, har jag valt att beställa nya visitkort. Helt enkelt eftersom namnet på de befintliga korten inte längre är aktuellt! För övrigt har veckan även innehållit mitt nioende besök i Slottstaden i Malmö. Söndagsmorgonen inledde vi med en promenad i området, med ambitionen att på allvar komma igång med det nu. Behöver röra på oss, och samtidigt kan det förhoppningsvis få skalan på badrumsvågen att dela lite snabbare neråt.
Efter en dryg månad med lunginflammation, vatten i lungsäcken och till och med en vecka med Covid, har jag till slut valt att helt och hållet följa kroppens vilja. Jag kan vila mjukt mot skrivbordsstolens ryggstöd och skriva eller fortsätta ladda upp mitt Musikarkiv till Dropbox. Eller något annat. Annars blir det att krypa upp i soffan med en film, eller raklång i sängen med tre kuddar under huvudet och stillsam musik i hörlurarna. Uppenbart är det en bra lösning.
Nu känns det faktiskt trots allt som att jag håller på att lämna sjukbädden och långsamt är på väg tillbaka upp mot ytan!
Kände mig ganska vissen hela den här dagen också. Fortfarande lika ont, och jag vågar knappt hosta, nysa, gäspa eller rapa, för då hugger det till i sidan. Kan undras hur länge man ska behöva stå ut med det här. Känner mig totalt vissen, inspirationslös och orkeslös. Alltså egentligen ingen större skillnad jämfört med gårdagen. Egentligen enda positiva är att jag fick vara hemma hos min kärlek, istället för på Akuten.
Den gångna veckan har helt klart gått åt det positiva hållet. Har känt tydligt att jag håller på att tillfriskna. Men i natt blev det bakslag! Satt och tittade på en film innan jag skulle somna igår kväll, när det plötsligt började göra ont i vänster lunga. I höjd med bröstet. Dessutom rejält ont! Om jag hostade, nös eller till och med rapade, högg det till i sidan. Så det blev besök på Vårdcentralen igen, vilket i sin tur ledde till remiss till Akuten i Ystad. Blodprover, skiktröntgen och det där otrevliga Covidtestet igen. Vet inte hur många gånger jag fått utstå den där pinnen halvvägs upp i hjärnan! Men – jag är fortfarande positiv! Dock utan att smitta. Resultatet av besöket på Akuten blev i alla fall att fläcken på lungan i höjd med bröstet ska hållas under uppsikt. Men i övrigt visar alla prover och röntgen att allt är helt ok! Så nu blir det Citodon som får hjälpa mig att stå ut med det onda. En väldigt intressant notering idag var att läkaren jag träffade på Vårdcentralen var ganska exakt så som jag ser min karaktär Elana i mina böcker ”Legender från Thiramaar”. Tänk att hon finns i verkliga livet! För övrigt gick ju denna lördag helt till spillo, med vistelse på Akuten i cirka åtta timmar!
Jag tog Vårdcentralens råd ad notam, och tog mig en promenad i solskenet. En väldigt långsam och ganska kort promenad förvisso, men så löd också rådet. Det handlar i detta läget inte om någon motionspromenad eller så, utan enbart att få lite frisk luft i mina lungor och lite lindrigare kroppsrörelse som också kan vara positivt för lungorna. Det blev ynka 1,37 km vilket tog mig drygt 18 minuter. Men lika väl säkert hälsosamt.
Vaknade i morse med en nästan märklig känsla! Jag hade inte ont! Jag var inte så värst rosslig i halsen. Jag var nästan pigg. Kan det vara så att jag nu, nästan en månad och två antibiotikakurer senare faktiskt håller på att bli frisk. Finns absolut fler tecken på det under dagen. Har faktiskt orkat med flera sysslor vid datorn. Bra många fler än jag annars gjort de senaste veckorna. Och chorizokorven och ölen till maten smakade alldeles förträffligt. Att sen orken tog slut någonstans runt sjutiden på kvällen, och jag därför allt mer siktade mot soffan och ett nytt avsnitt av ”The Witcher”, eller två, får man väl ändå se som acceptabelt. Lunginflammation, vatten i lungsäcken och på det covid, kan nog sätta sina spår.
Med lunginflammation och Covid har skrivandet gått i stå! Jag har förvisso svårt att låta bli tangenterna, men hjärnan är för seg för att kunna tänka ut några användbara idéer. Med några få undantag har jag varit ganska ineffektiv vad gäller skrivande i princip sen trettonhelgen. Sen Covid bröt ut i början av den här veckan har det varit än mer begränsat. De senaste dagarna har jag i princip bott i soffan i sällskap med Netflix och Mogwai (vår katt). Men, jag är ju den där typen som i motgångar och besvärligheter i allmänhet resonerar att det är bara att bryta ihop och gå vidare, så jag tycker mig ändå se ljuset i tunneln. Vistelsen i soffan har nog haft ”läkande effekt”, för det gör mindre ont i lungorna och det är mindre rivit i halsen. I sammanhanget kan jag konstatera att ölen inte smakat särskilt bra! Så visst fan är jag sjuk!
Nu med både lunginflammation och covid som kolliderar och gör sitt yttersta för att göra tillvaron så tungsliten som möjligt, är det rätt skönt att bara vila bort skiten i soffan i sällskap med Netflix. Hela tiden med troget sällskap av Mogwai. I två dar nu har jag mest ”bott” i soffan och har även sovit där den gångna natten, eftersom jag måste sova ”halvsittande” för att inte hosta sönder lungorna. Hela tiden har Mogwai legat tryggt bredvid och liksom haft koll.
Det börjar allt mer kännas som att det här året kunde startat betydligt bättre. Det mesta av januari har jag dragits med lunginflammation och vätska i lungsäcken. Har varit två gånger på Akuten i Ystad, med mängder med blodprover, urinprov, Covidprov samt fyra olika röntgen. Har haft och har två olika varianter med antibiotika. Ovanpå detta har vi inlett februari med förkylning, som enligt test för Snezanas del var Covid-positivt. Jag har inte testat än, men det är ju högst sannolikt att det även för min del handlar om Covid! I morgon har jag telefontid med en annan läkare under förmiddagen i ett helt annat ärende. Därefter får jag nog åter kontakta Vårdcentralen, vilket med stor sannolikhet kommer att leda till en ny remiss till akuten! En hel månad – nu vill jag inte vara sjuk längre! Har helt enkelt inte tid.
perabl.com 