Ny router, ny mobil, härligt altanbesök, utställningstitt och ett viktigt jubileum.

Vi gick in i den här veckan med nätverksfel. Under söndagen var det ett flertal internettjänster som upphörde att fungera. Inte minst i mobilen. Bank-ID med flera. Faktiskt alla appar. Tanken var direkt att mobilen börjat tralla på sista versen. Den är ju faktiskt snart fem år gammal, och normal livslängd för en mobil anses allmänt ligga på två till tre år, eller max fyra. Batteriets hållbarhet har successivt minskat, och sen finns klart känslan att det kan vara bra att byta telefonen innan den tar helt slut. Men det grundläggande problemet med nätverket var att rautern var slut. En ny införskaffades och installerades. Problemet löst.
Har även passat på och köpt ”ny” mobiltelefon, och kan därmed sälla mig till skaran som handlat hos Swappie. Billigt och bra alternativ. Även miljövettigt alternativ.

Har varit på plats i Tomelilla och tagit en närmare titt på torget. Detta eftersom det är tänkt att en fotoutställning ska arrangeras där  senare i sommar i samarbete mellan Sjöbo, Ystad och Österlens fotoklubbar. Lite spännande, intressant och inte minst coronaanpassat.

Annars har det mesta av denna veckan handlat om kvällar på altanen i sällskap med laptopen. Flera kvällar har vi dessutom fått ganska närgånget sällskap av rådjuren som tämligen avspänt strosat förbi oss på sådär fyra till sex meters avstånd med sitt lilla kid. Livet i skogen när det är som allra bäst.
Fredagen hade vi åter anledning att fira. Det var tio år sen vi träffades för allra första gången. Tio år sen mitt liv vände till den kärleksfulla accepterande och innerligt inspirerande tillvaron, vi fortfarande åtnjuter.

Tio vackra år!

Idag är en stor dag! Frågan är om den inte är till och med lite större än vår bröllopsdag den 9 juni. Idag är det nämligen tio år sedan vi träffades! Det var då allting började. Det var då hela mitt liv vändes till det ljusa positiva, tillåtande, kärleksfulla läget som jag fortfarande efter tio år åtnjuter. Och självklart innerligt hoppas och tror att hon upplever likadant. Då anade vi verkligen inte hur ytterst perfekt vi passade ihop. Vi hade ingen aning om att de detaljer som skilde oss åt var några få petitesser, medan allt det som knyter oss samman är i det närmaste allt! Från att ha trott och tänkt att det där kontaktförsöket för tio år sen skulle vara det sista lite desperata försöket i det här livet, visade det sig bli en fullständig vinstlott!

Nio vackra år!

Igår, den 9 juni, firade vi nio år som gifta, kärleken och jag! Inget märkvärdigt, bara vi två tillsammans på vår altan med god mat. Det mest fantastiska med vår saga, är att känslorna fortfarande är lika starka nu som då. Det finns ingenting i vår relation som ens är i närheten av slentrian. Vi delar allt, tycker lika, har precis samma värderingar, samma smak med några få obetydliga undantag. Vi köper då och då en trisslott och hoppas fåfängt på ett skapligt plus till kassan. Men egentligen är det nog så, att man redan har fått den största vinsten som går att få. Sannolikheten för fler högvinster är obetydlig! Älskar dig min fina kärlek!

Festligt inleder helgen

Enkel men himla go mat inleder helgen! En god räkblandning på våfflor av världens goaste recept (utan socker, naturligtvis).
Perfekt inledning på helgen som förhoppningsvis ska resultera i några fler kapitel i min fjärde del!

Coronajul

Så var vi där igen! Julafton. Den sextiofjärde i raden för min del! Och en lite annorlunda julafton! Jag har förvisso haft några sådana aftnar i mer eller mindre ensamhet tidigare. Så länge mor och far levde brukade jag vara hos dem på julaftonskvällen, och äta middag typ nyårsmeny och samtidigt ta del av mors besvikelse över fars återhållsamma julklapp till henne. Uttjatat! Det fanns ju också några år som jag spenderade mer eller mindre i ensamhet, eftersom min dåvarande sambo tidigt på kvällen försvann in i berusningens dimma, och runt niotiden var bortkopplad från omvärlden och allt socialt liv. Kvar brukade jag sitta med en öl och någon go film på datorn. Bästa tidpunkten på de kvällarna. Efter tre jular försvann hon lyckligtvis för gott ur mitt liv, och in kom istället min stora kärlek! Sen dess har jularna varit fyllda med kärlek, familj och till och med bonusbarnbarn, god mat, och till och med sällskapsspel. Något som aldrig existerat tidigare. Inte ens i min barndom, trots att mor envisades med att ge mig sådana julklappar.
Men i år är ingenting sig likt! Coronan har vänt upp och ner på allt. Men jag har min kärlek vid min sida, precis som alltid, och det är egentligen det enda som är riktigt viktigt!

11.11

Idag firar vi nio år! Nio år som förlovade.
Minns den dagen för nio år sedan då vi just bekräftat det, och sökte ett ord att beskriva känslan vi båda hade då.
Vi sa, nästan i mun på varann; ”Supercalifragilisticexpialidocious!” Så där lagom tokigt!

En fredag bättre än de flesta

Fredagskväll, inget märkvärdigt med det kanske, men ändå… för mig är denna fredagskväll lite mer betydelsefull än de normalt brukar vara. Det är nämligen den, oftast enda, fredagen på hela året då man faktiskt är ledig den kommande natten. Ja, om man inte har semester förstås.
Kanske svårt för ”vanligt folk” som jobbar måndag till fredag att förstå hur mycket det betyder. Att man kan ta ett avkopplande varmt bad och champagne med kärleken. Att man kan ta ett, eller fler, glas vin eller öl, tillsammans med kärleken. Att man kan sitta halva natten och skriva utan den störiga tanken över sig att man snart måste avbryta för att köra till jobb. Att man kan gå och lägga sig och sova natt tillsammans med kärleken. Och att man kan stiga upp och äta frukost tillsammans med kärleken! En futtig lördag på hela året! Snart dock semester!