Etikett: Kalla mig Anna

Publicerat den

Mellan skilda världar!

Varför utsätter man sig egentligen för det här? I slutet av sjuttiotalet arbetade jag seriöst med en framtidsvision om en annalkande istid. Efter en hel del flitigt researcharbete och även seriöst coach- och korrekturläsande av en etablerad författare vars omdömen var väldigt uppmuntrande, stannade hela projektet ändå upp. När sen han dessutom dog, trist och oförberett, gjorde min framtidsvision samma sak. Gled över i lite enklare berättarbanor som gick ut på att skriva kåseriliknande berättelser om mina katter. Blev en del sådana förvisso, och en del blev också publicerade i en medlemstidning för en skånsk kattförening. Fanns seriösa planer på att faktiskt skriva en bok om min katter, med lite inspiration av Doreen Toveys Katt i huset och Katter i maj. Men även de planerna dog ut. Inte förrän världen Thiramaar uppstod en snöig februarikväll 1994 kom mitt skrivande igång på allvar. Ändå tog det många år innan det verkligen blev något av det. Men idag har den världen gett liv åt tre romaner och hittills fyra noveller. Och mer är på gång. Ändå kunde jag inte nöja mig med det. Med en rörig och stundvis problematisk uppväxt kände jag mig tvungen att försöka bearbeta allt skit som funnits historiskt i mitt liv, vilket resulterade i min självbiografi Idag kan det kvitta. Det ena ger det andra, och med den hade jag också fått smak för det här med feelgood och lite lokalhistoria. Det är väl därför jag står där jag står just nu … eller sitter …klämd mellan flera totalt skilda världar. Malmö genom mina memoarer och den delvis fiktiva romanen Kalla mig Anna, som dessutom lite oväntat lett in mig i betraktelser av sjuttiotalets Marocko, av alla ställen, till min totalt fiktiva världsdel Thiramaar. Fan vet … det kanske hade varit enklare om jag nöjt mig med kattberättelserna. Fast nää … det här är ändå mycket mer spännande!

Publicerat den

Kalla mig Anna – Klar!

I går kväll blev jag klar med genomgången av Kalla mig Anna. Nästa steg nu är att den ska ut till testläsare, för att kunna få lite input om berättelsen håller, och om den är intressant. Kort och gott om den är läsvärd. Min förhoppning är givetvis att det här är en hållbar och spännande och gärna gripande berättelse. Återstår att se!

Publicerat den

The story goes on

Arbetade vidare med mitt romanprojekt ikväll, och känner mig onekligen ganska nöjd eftersom jag faktiskt kommit en bra bit på vägen mot slutet! Det här handlar ju om genomgång efter att råmanuset blivit klart, och nu ska det helst ”färgläggas” och förbättras så långt möjligt. Behöver arbeta på för jag har två testläsare som väntar på att få ge sig på läsningen under den kommande veckan. Och jag har sagt det förut men det tål att upprepas – det har utvecklats till ett riktigt spännande manus att arbeta med. Inte minst när det handlar om all research. Och så den här inblandningen av både engelska, franska och italienska. Spännande!

Publicerat den

Anna har landat!

Anna har landat i Casablanca! Ja, alltså … det handlar om min karaktär i mitt pågående romanmanus. Hur intressant är då detta för ”gemene man”? Förmodligen inte alls. Men jag vill bara med detta säga att det här manuset har öppnat helt andra vägar i mitt skrivande, än jag någonsin tidigare ens kunnat föreställa mig att jag skulle hitta in på. Nej, jag har inte gett upp fantasy! Absolut inte! Men det här är en berättelse som också ligger mig varmt om hjärtat, och den medför långt mer research än jag kunnat förvänta mig. Spännande och intressanta detaljer att söka fakta om, som till exempel sjuttiotalets Malmö, där jag förvisso av naturliga skäl besitter en hel del kunskap. Men även Casablanca under samma tid, vilket bland annat också medför att jag behövt kolla upp så skilda saker som vilka flygmodeller man använde då, typ av resväskor eller aktuella böcker! Kort och gott – att vara romanförfattare är både spännande och lärorikt.

Publicerat den

Intensivt

Den här veckan har så här långt varit ovanligt intensiv. Efter en helg då jag kunde fira såväl två år sen mitt namn blev officiellt, som ett år sen min självbiografi kom ut, och mina mörkläggningsgardiner för gott var upprullade, har det enbart varit fortsatt intensivt.

Fram för allt tisdagen var proppfull med bra händelser. Bok nummer två i vår gemensamma HBTQ/Feelgood-svit Det hände vid Skärsjön levererades.

Under dagen fick vi bekräftelse från kommunen om vår plats på Mikaeli marknad den 7-8 oktober, och senare samma dag blev det klart med ett nytt hemsidesuppdrag. Likaså klart med en kommande installation av luftvärmepump i arbetsrummet, så att vi därmed kan montera ner de kostbara el-elementen.

Fick även ut ett frustrerat upprop till fotoklubbens medlemmar, med en tydlig önskan från oss i styrelse som kämpat i motvind de senaste åren, om ett större engagemang från medlemmarna. Detta om vi alls ska tycka att det är värt att fortsätta spendera tid på föreningen.

Dessutom har vi äntligen investerat i förbättringar i vår datorutrustning, eller om man så vill, våra arbetsredskap.
Och arbetet med Kalla mig Anna går vidare, och jag har ambitionen att försöka bli klar med genomgången senast nästa vecka, då manuset ska skickas till testläsare.

För övrigt går livet vidare i en behaglig takt!

Publicerat den

Kalla mig Anna – råmanus klart!

Igår skrev jag klart sista kapitlet på min nya roman Kalla mig Anna, och kan därmed säga att råmanuset äntligen är klart. Det här är romanen som till vissa delar bygger på den ursprungligt tänkta versionen av mina memoarer, som då var avsedd att skrivas i tredje person och med vissa fiktiva inslag. Nu blev det ju inte så med memoarerna (Idag kan det kvitta), och istället har jag bearbetat den här versionen så att det är mest fiktion. Nu ska jag börja läsa om igen från början. Det är nästan nu det roliga börjar, för nu ska det gestaltas, fyllas ut och färgläggas. Kanske också kolla upp än en gång så att all research stämmer.

Publicerat den

Frosseri i research

Att det krävs research i varierande grad när man skriver, är en lärdom jag fått sedan många år tillbaka. När det handlar om mina fantasyberättelser är det många detaljer man behöver söka fakta om. Detaljer man inte ens tidigare trott man någonsin skulle bry sig om. Till exempel hur en vattenlägel i läder på 1600-talet kan ha sett ut. Eller hur fort ett medelstort segelfartyg under samma tidsperiod kunde förflytta sig. Och så vidare. Men på något vis vill jag nog påstå att researcharbetet kring min pågående roman Kalla mig Anna ändå blivit mer spännande, och inte minst i många avseenden nostalgiskt. Eftersom stor del av berättelsen utspelar sig under sjuttiotalet i mitt Malmö, känns det onekligen lite extra. Jag har fördjupat mig i fakta kring en av stans bästa kinarestauranger – Shanghai som låg på Östra Förstadsgatan – som tyvärr gick i konkurs för några år sedan. Vidare kring frågor om restauranger landar jag även i klassiska Mando på Skomakaregatan. Restaurangen med de unika kopparklädda väggarna och den särdeles goda plankan, för att inte tala om den andra klassikern ”Elefantöra”! Restaurangen som funnits sen sextiotalet och fortfarande är igång! Sen är det också spännande att titta på olika områden i stan och fundera och försöka minnas hur det såg ut då. Det är lätt att lura sig själv, och förvillas av förändringens vindar som blåst över stan under alla de år som gått. Till exempel när jag skulle hitta bostad åt min karaktär, och tänkte att Lugnet vore ett bra område. Tills jag plötsligt insåg att det området i stort sett enbart handlade om rivningstomter på sjuttiotalet. Fanns inte mycket till bostäder där då.

Men sen har min lite specialla karaktär även tagit mig med på en lång resa hela vägen till Marocko och Casablanca, vilket självklart också har krävt en hel del forskning. Och jag har glädjande nog hittat mer fakta kring mina ämnen än jag ens vågat drömma om.
Utöver allt detta har jag, faktiskt ganska otippat även för min del, använt mig av en del dialoger både på franska och italienska!

Det är spännande och lärorikt att skriva! – C’est passionnant et éducatif d’écrire

Publicerat den

I’ve been around – again

Har varit runt en del igen idag. Förmiddag först min fyrtionde epilering hos Elisabetkliniken. Sedan en fika och en skrivstund hos favoritfiket St Jakobs på Regementsgatan, i väntan på att klockan skulle bli ett, då det var dags för ett nytt besök hos logopeden. Sen hem och därefter en mycket givande skogspromenad med kärleken. Vi plockade cirka 450 kr med oss hem. Åtminstone om man räknar aktuellt kilopris på kantareller hos lokalbutiken Tempo. Det blev en ljuvlig kvällsmacka med kantareller!

Publicerat den

Veckans första dag

Har inlett den här veckan med att stiga upp tidigt – igen! Min far skulle varit imponerad om han sett mig idag. Upp självmant ur sängen halv sju på morgonen när klockan går igång. En tur till Lund – igen – med senaste avsnittet av Bowie-podden i bilstereon lagom avslutat i samma stund som jag parkerade utanför Folktandvården. Ja, det var alltså dit jag skulle, för lite tandhygienisk behandling.

Sedan ännu en god lunchbuffé på Restaurang Gondolen i Sjöbo, och nu tror jag inte att jag ens vågar kliva upp på vågen i morgon bitti.

Kvällen tillbringades på altanen med skrivande, och en god bit på vägen med Anna. Det blir en speciell känsla att sitta på altanen en vindstilla men aningen sval augustikväll i Skåne, och skriva om färgsprakande och kryddoftande marknader i Casablanca. Det blir också en alldeles särskild känsla att kunna konstatera att jag så sakteliga närmar mig slutet. Med andra ord att jag snart kan säga att råmanuset till min roman Kalla mig Anna är klart!

Publicerat den

På altanen i sällskap med Anna – eller nåt!

Det var en del grå moln som syntes på himlen innan det blev mörkt. Därefter hade vi inte någon riktigt klar bild av molnigheten. Men temperaturen var ganska behaglig, och inget regn märktes, så det blev en kväll på altanen. Med fortsatt arbete med Kalla mig Anna. Den här berättelsen har onekligen växt inom mig. Ursprunget var egentligen en tidig variant av det som skulle bli mina memoarer. Memoarerna tog en annan och allt igenom sanningsenlig väg, medan den här berättelsen stannade kvar i tankarna kring hur saker och ting hade kunnat bli. Om än kanske lite tillspetsat, vilket å andra sidan ger kvalitén av en bra fiktiv berättelse med anknytning till verkligheten. Det jag främst gillar med den här berättelsen är kopplingarna till mitt Malmö på sjuttiotalet, men också att jag faktiskt genom skrivandet fått möjligheten att även blanda in både engelska, franska och till och med en och annan italiensk fras. Därutöver att jag också kunnat bedriva ett ganska omfattande researcharbete. Kanske mer omfattande än något annat skrivande tidigare medgett. Kanske ganska självklart om man förflyttar sin karaktär till Casablanca under sjuttiotalet, tvingar det naturligtvis också fram sökande av fakta jag aldrig tidigare haft behov av. Det är ju självklart viktigt att bevara trovärdigheten.