Årtal och kompletterande research

Den här eftermiddagen har jag ägnat mest åt att försöka bringa ordning på månader och årtal i Kalla mig Anna. Fanns vissa årtal som inte riktigt fungerade rent praktiskt. Med tanke på väder vid olika årstider, såväl i Malmö som i Casablanca, behövde jag göra vissa justeringar för att det skulle stämma. I sammanhanget har jag en detalj kring datumet då en viss Pink Floyd-platta kom ut Sverige, som styr mina tidsangivelser. Detaljer som måste stämma. Till detta behövde jag ha lite närmare koll på medeltemperaturen i Casablanca, och en del annat. Dessutom hade jag två kapitel som behövde byta plats med varann. När allt detta var klart, var jag redo att fortsätta dagens korrekturarbete. Behöver helst vara klar i morgon eller senast på måndag! Känn ingen press!

Dag Ett med Na-No-Wri-Mo

Från idag och hela november är det Na-No-Wri-Mo som gäller (National Novel Writing Month). Tidigare har jag haft 50 000 ord som mål för hela den månaden. Men i år är det lite blygsammare. Jag har satt upp att jag ska skriva 30 000 ord. Jag har i första hand redigeringsarbete av Ashas sten, och mer än hälften är redan skrivet, så det blir kanske inte så värst mycket nytt jag skriver i det fallet. Dessutom har jag några dagars ytterligare arbete med Kalla mig Anna, och i det fallet är det slutredigering, så det handlar om än mindre text. Denna första dag har uteslutande handlat om Anna. Mest läsning, och några mindre justeringar här och var. Lite blandade detaljer som justerats, som bland annat handlar om begravning, Annas förberedelser inför lördagskväll, god mat, träning och svekfullhet. Det är ju en feelgood.

Brottstycken ur min ungdom med en portion av fiction!

Ägnade denna första söndagskväll på fel sida om sommartiden åt genomgång av Kalla mig Anna. Förhoppningsvis också sista genomgången innan det roliga arbetet med att skapa inlaga och förbereda för tryck börjar. Lustigt hur den här romanen allt mer vuxit och kommit att få stor personlig betydelse. Men så är den ju en blandning av fiction och verklighet. Min verklighet. Parallellt med korrekturarbetet nu, försöker jag samtidigt tänka igenom vilka detaljer i berättelsen som jag vill poängtera lite extra. Har en tanke om att i slutet av boken lägga in en text som berättar lite om bakgrunden till den här berättelsen, men även lite fakta om de platser i Malmö som beskrivs i berättelsen och som faktiskt har funnits, eller finns, i verkligheten. Eller som de olika maträtterna som beskrivs från olika trivsamma stunder för romanens huvudkaraktärer, vilka är hämtade ur min egen erfarenhet. Tonfiskris, tonfisksallad eller kinagryta. ”Specialiteter” som följt med i livet och utvecklats efter hand. Det är ju så, att även om långt ifrån allt är sanningsenligt, så bygger ändå bokens huvudkaraktär till stor del på min egen person. Därmed är jag ständigt berörd av berättelsen.

Cover reveal – Kalla mig Anna

Cover Reveal!
Så här kommer ”Kalla mig Anna” att se ut, när den kommer från tryckeriet – typ!
Baksidestext;
Om en transperson på 70-talet och hennes strävan efter att få bli den hon innerst inne önskar. Sverige var först i världen med att tillåta byte av juridiskt kön efter utredning 1972. Samma år började även behandling med hormoner och kirurgi att erbjudas i Sverige. Men väntetiderna var långa. Det här är berättelsen om Anna, som lyckas samla styrkan och modet att gå emot vuxenvärldens missriktade ambitioner och om rätten att forma sitt eget liv. Den utspelar sig i första hand i sjuttiotalets Malmö, men även i Marockos huvudstad Casablanca.
===
Förhoppningen är att det kan bli release den 25 november i samband med Bokmässan i Lund!

Jag hann!

Jag hann! Korrekturarbetet av ”Kalla mig Anna” blev klart idag!
Så här var dagen;
Har varit ännu en tur till Slottstaden i Malmö, för min fyrtiosjätte behandling på Elisabetkliniken. Dock inte lika plågsamt denna gång som senast, då behandlingen den gången koncentrerades till överläppen. Idag kunde jag till och med, åtminstone stundvis, segla bort i planerande tankar för kommande skrivande.
Efter kvällsmaten idag parkerade vi i soffan och såg första avsnittet av serien 1923, som ju är en fortsättning på den storslagna 1883, som vi såg för drygt ett och ett halvt år sen. Efter en timmes fiktiv vistelse i året 1923 i Amerika, förflyttade jag mig till sjuttiotalets Malmö, och slutredigeringen, för den här gången, av Kalla mig Anna. Och jag blev klar!
Redan på fredag hamnar jag åter i Malmö, fast då i nutid, då jag har hoppat på en återbudstid hos Elisabetkliniken!
Och i morgon kväll har jag för avsikt att återvända till Thiramaar, och år 1496 efter Hivers!

Hinner jag?

Fortsätter korrekturarbetet med Kalla mig Anna, och har en liten förhoppning att kunna vara klar de närmaste dagarna. Kämpar för att kanske kunna bli klar och rentav kunna ge ut den boken innan jul!
Samtidigt har jag två andra korrekturarbeten som jag skulle vilja få klara helst innan månadsskiftet nu oktober-november. Men det kan nog bli svårt. Ambitionen är annars att jag under november månad helt ska ägna mig åt Ashas sten,  och även några av mina Thiramaar-noveller, som ett deltagande i Na-No-Wri-Mo.
Återstår och se om det här ens är möjligt. Och imorgon ska jag till Malmö igen!

Känsloladdat skrivande

Genom alla år jag ägnat mig åt skrivande, har det förvisso hänt lite då och då att jag fått till texter som varit berörande i olika omfattning. Exempelvis hade jag faktiskt någon scen både i Eilaths hopp och Gudarnas spira som berörde mig. Men jag har nog aldrig upplevt den känslomässigt så starka reaktion utifrån egna skrivna texter som jag gjort idag. Jag har lagt till ett kapitel i Kalla mig Anna, efter lite tips från en testläsare, som har fått rubriken Hello, how are you? Det handlar helt och hållet om ett telefonsamtal mellan några av romanens huvudkaraktärer. Faktum är att jag grät medan jag skrev! Jag hade också svårt att läsa upp vad jag skrivit för Snezana, utan att rösten grötades ihop för fullt. Genom många år av skrivande har jag upplevt det fenomenet några gånger – att man skrattat hjärtligt eller som nu blivit tårögd och till och med gråtit, av det man själv skrivit. Tror på fullt allvar att det betyder att man nog har lyckats rätt bra i sitt skrivande då.

Skrivande med matinspiration

Min kväll med Anna (alltså korrekturarbetet av romanen Kalla mig Anna) handlade bland annat om att förtydliga några egna matexperiment från förr. Det handlar om tonfiskris, som jag förvisso inte själv kan ta äran för direkt, då det var kompisen Pelle som tillagade detta på lördagskvällarna, ibland innan vi tog bussen till stan för att gå på bio, eller nåt. Eller min kinagryta, som växte upp ur en snodd idé från några kompisar som valt att bjuda på en mix av ungefär de ingredienser som normalt ingår i vårrullar, fast utan rullen men med ris. Den rätten har jag sedan valt att utveckla till i mitt eget tycke nästan fulländning. Det är en rätt som kan varieras nästan hur som helst. Men min egen personliga favorit är den som innehåller köttfärs, kyckling och bacon, champinjoner, bambuskott, purjolök, vitlök och absolut även cashewnötter. Kan även med fördel piffas till med ananas. Dessutom krydda med förslagsvis curry, lite citronpeppar och någon annan krydda man tycker kan passa. Lite ketchup, vatten och soya! Allt rörs ihop i en wokpanna. Klart! Serveras självklart med ris!

När Anna var ung

Inspirerad av positivt omdöme från testläsare, arbetar jag glatt vidare med Kalla mig Anna. Först ett kapitel som faktiskt får bli en ny inledning av boken. Det är just detta som är fördelen när någon utomstående får läsa vad man skrivit. Det kan ofta medföra nya fräscha idéer. Infallsvinklar och berättelser man själv kanske inte tänkt på. Handlingar som någonstans finns i mitt medvetande, men som kanske inte riktigt kommer fram i det jag skrivit.

Jag är så tacksam för den input jag hittills fått av testläsare, och jobbar vidare för fullt med mitt skrivande.

Asha får vänta …

Det kan inte hjälpas! Har nyligen återupptagit arbetet med ”Ashas sten”, men idag fick jag ett omdöme och flera konstruktiva och väldigt bra förslag från en testläsare av ”Kalla mig Anna”.
Så jag bara måste ta tag i den berättelsen ett tag till.