Coronajul

Så var vi där igen! Julafton. Den sextiofjärde i raden för min del! Och en lite annorlunda julafton! Jag har förvisso haft några sådana aftnar i mer eller mindre ensamhet tidigare. Så länge mor och far levde brukade jag vara hos dem på julaftonskvällen, och äta middag typ nyårsmeny och samtidigt ta del av mors besvikelse över fars återhållsamma julklapp till henne. Uttjatat! Det fanns ju också några år som jag spenderade mer eller mindre i ensamhet, eftersom min dåvarande sambo tidigt på kvällen försvann in i berusningens dimma, och runt niotiden var bortkopplad från omvärlden och allt socialt liv. Kvar brukade jag sitta med en öl och någon go film på datorn. Bästa tidpunkten på de kvällarna. Efter tre jular försvann hon lyckligtvis för gott ur mitt liv, och in kom istället min stora kärlek! Sen dess har jularna varit fyllda med kärlek, familj och till och med bonusbarnbarn, god mat, och till och med sällskapsspel. Något som aldrig existerat tidigare. Inte ens i min barndom, trots att mor envisades med att ge mig sådana julklappar.
Men i år är ingenting sig likt! Coronan har vänt upp och ner på allt. Men jag har min kärlek vid min sida, precis som alltid, och det är egentligen det enda som är riktigt viktigt!