Denna soliga söndagsförmiddag gjorde fotoklubben en härlig utflykt till det gamla kvartsverket i Eriksdal, arrangerat av Michael Nilsson. Ett stycke ljuvlig natur, och ett fint exempel på hur naturen städar upp efter människans framfart. Kort och gott – härlig natur, vackert väder och trevligt sällskap. Jag har bott i kommunen i 38 år, och tänkt många gånger att jag ville besöka det här stället. Men det har aldrig blivit av! Nu kan jag äntligen kryssa av detta från upplevelselistan! Och samtidigt lägga till det på listan över platser jag gärna vill återvända till.
Så går vi in i oktober, och därmed tvingas väl till och med jag erkänna att det nog trots allt är höst. De senaste veckornas regn inverkade som väntat negativt på värmen. Mulet och regnigt innebär oftast att temperaturen sjunker, och solen är ju inte uppe lika länge nu för att hinna värma upp efter regnet. Men det har ändå bjudits på flera soliga dagar även efter regnet, men med lite lägre temperaturer.
Två nya böcker har kommit från tryckeriet – Räkna fräknar och När häxan Bojan blev snäll. Under den här månaden har jag dessutom äntligen kommit igång och läsa in min självbiografiska berättelse, och börjar faktiskt närma mig slutet. Men det är med blandade känslor jag läser, eftersom det åter blir en påminnelse om de mindre lyckade delarna av mitt liv.
En del sköna skogspromenader i jakt efter svamp har det också blivit, och dessutom en dag i autentisk klädsel på Gudahagens vikingamarknad.
Framför oss nu ligger det jag betraktar som den första höstmånaden, och det finns en hel del att se fram emot. Närmast Mikaeli marknad den kommande helgen. Sen konsertdags med suveräna Brit Floyd (för tredje gången). Fler intressanta noveller som ska publiceras, och kanske det blir den här månaden vi kan spika utgivningsdatum för ljudboken av min självbiografi. Och det är nu vi på riktigt får full sysselsättning med vår egen novelltävling, med alla godkända bidrag som ska börja korras. Dessutom behöver och vill jag arbeta på såväl med mina Thiramaar-noveller som min femte roman i serien Legender från Thiramaar!
Vi har slagit på värmen i huset, så ja, hösten är nog här nu trots allt. Men jag tror inte vi kommer att ha så mycket tid över att fundera på det.
Vädret var soligt idag, så efter frukost valde vi att ta en promenad i Snogeholm, och hade även fika med oss. Det blev en vandring längs en av favoritslingorna som vi gick under sommaren 2021. Än är det faktiskt ganska grönt i naturen, och de där riktiga höstfärgerna har inte kommit igång riktigt ännu.
Har arbetat för fullt med slutförandet av manuset Kalla mig Anna. Romanen är klar, men jag ett ganska långt avsnitt med lite verklighetsbakgrund och slutord som jag också vill ha med. Sidantalet ser ut att hamna på runt 250 sidor i bokform.
Under eftermiddagen blev det ett länge emotsett återseende. Tiden går fort, men med åren rör vi oss kanske inte fullt lika fort själva. Så då får man försöka hålla in tiden lite och bara sitta ner och fika och samtala en stund. För övrigt konstaterar vi att vi numera tycks vara ”självförsörjande” även på bananplantor. En banan jag planterade om i slutet av augusti, hade redan blivit för stor och behövde ny kruka. Och just nu är vår trädgård en ovanligt färgstark palett, och Mogwai trivs i fokus.
Det har dykt upp en ny tagg på Instagram – #nonanowrimo – som något slags, tja … proteströrelse mot Na-No-Wri-Mo. Alltså National Novel Writing Month. Ja, det finns ju ”rörelser” både för och emot det mesta idag. Det är säkert så att det finns de som känner sig förpliktigade, eller nåt, att slaviskt följa detta arrangemang varje november månad. Jag vet att det finns de som ser det som tillfället att skriva ett sen tidigare planerat manus. Själv ser jag det mest som en högst personlig utmaning, att få lite extra fart på mitt skrivande, som annars alltid är allerstädes närvarande. Men under Na-No-Wri-Mo pressar jag mig själv lite extra. För att det är kul. För att jag älskar att skriva. För att jag är en statistiknörd. Men i praktiken ändrar den här månaden ingenting för mig. Bara att jag har ett diagram på en webbsida som visar det jag redan vet – jag har skrivit X antal ord idag. Men samtidigt har jag en liten extra puff i ryggen att verkligen bruka allvar med mitt skrivande. Så ja, jag deltar i Na-No-Wri-Mo, men helt på mina egna villkor. Så får även trista november lite guldkant.
De senaste två veckorna har lite burdust tagit oss från sensommar med kvällsvistelser på altanen till en nästan lite krispig luft som obönhörligen antyder att hösten står för dörren. Tror jag ska låsa dörren. Fast hösten kan ju ändå ha sina ljusa stunder med alla vackra färger och så. Så jag lämnar väl dörren lite på glänt, och står beredd i hallen att låsa den innan den där bittra vintern hinner fram.
Kyliga dagar inspirerar onekligen att elda i spisen och få trivas i den sprakande värmen. Passar samtidigt på att ”bränna en del broar” lite som en symbolisk handling, då jag definitivt tröttnat på att ständigt bli ifrågasatt och ignorerad.
Så har jag med stor tillfredsställelse kunnat tillföra en styrka i skrivandet av mina memoarer, genom att faktiskt ha fått ett skriftligt godkännande från en välkänd engelsk musikartist, med bland annat ett starkt engagemang i Live Aid, att det är ok att citera hans låtar i min text! Fler artister ska tillfrågas!
I vårt hem, som vi i dagarna kunnat fira tioårsjubileum i, har vi äntligen kunnat slutgiltigt byta ut det fula hemmabygget som kallats köksfläkt, mot en ny modern dito i borstat stål. Helgen avrundades med en väldigt trevlig kväll i sällskap med några av våra käraste, och nyaste, vänner.
Till slut, efter en länge efterlängtad bekräftelse kan jag nu med statens godkännande underteckna denna text som Andie Lindskog.
Medan hundra- kanske tusentals gäss gastade högljutt på åkrarna utanför Karups fritidsområde tog vi vår promenad, i solsken och snålblåst. Ett led i kampen mot kilona, som faktiskt ser ut att fungera. Det går lite långsamt men ändå i stort sett neråt. På fem veckor har minskningen legat på mellan ett halvt och ett kilo per vecka. Sen blir det förvisso några mindre bakslag, som när vi för två veckor sedan var och åt asiatisk buffé, och förra lördagen när vi fick god mat hos goda vänner, liksom den gångna helgen när vi också fick god mat i Fristad! Men… man ska ju leva också.
Men den diet vi kör efter nu handlar om recept och tips vi hittat på http://www.mabra.com . De fungerar alldeles utmärkt, då recepten som är väl anpassade för att kunna gå ner i vikt samtidigt är väldigt goda. Man äter gott, men ändå sparsamma portioner! Då är det inte jobbigt att banta.
Vi besökte Frualid ännu en gång idag. Fast nu gick vi in från ”Övedshållet” istället. Gäller ju att passa på så länge höstfärgerna håller i sig.
Det är en lite svindlande tanke att den här platsen en gång, för miljoner år sen, faktiskt varit en vulkan. Än idag finns det synliga rester av lavasten.
Andie Lindskog 