Igår skrev jag klart sista kapitlet på min nya roman Kalla mig Anna, och kan därmed säga att råmanuset äntligen är klart. Det här är romanen som till vissa delar bygger på den ursprungligt tänkta versionen av mina memoarer, som då var avsedd att skrivas i tredje person och med vissa fiktiva inslag. Nu blev det ju inte så med memoarerna (Idag kan det kvitta), och istället har jag bearbetat den här versionen så att det är mest fiktion. Nu ska jag börja läsa om igen från början. Det är nästan nu det roliga börjar, för nu ska det gestaltas, fyllas ut och färgläggas. Kanske också kolla upp än en gång så att all research stämmer.
Med släpet fullastat var vi på plats strax efter åtta på morgonen, på marknadsplatsen i Sjöbo. Tillgängligt för försäljare från den tiden, och sen öppnar bakluckeloppisen tio! Det heter så! Men i själva verket är det i princip så att loppisen öppnar i samma stund man har parkerat bilen, och öppnat släpet. Giriga potentiella kunder börjar dra i prylarna direkt. Det är bara att bita ihop, och lite rutinerat försöka bringa ordning i försäljningen, även om det innebär att man emellanåt får tränga sig emellan kunderna lite burdust. Men man kan väl inte kräva att folk ska respektera öppettiderna, för då finns risken att de bara går vidare till nästa säljare, som kanske är mer välvillig.
Förutom att vi fått sålt en hel del prylar för en, två och fem kronor, var det även lite åtgång, igen, på vinylskivor. Börjar sina i lagret.
Men det som kändes och värmde mest i hjärtat, var att ett par köpte ett signerat ex av min självbiografi, då deras son nyligen kommit ut som transperson. Boken kan förhoppningsvis fungera lite som hjälp på vägen för dem. Precis som jag vet den har gjort för några tidigare bokköpare.
Försäljningen idag gick bättre än vi trott, och vårt loppislager börjar faktiskt långsamt sina. Den 30 september är det bakluckeloppis igen, och planen är att vi ska delta även då.
Kvällen slappnar vi i vanlig ordning av på altanen.
Idag blev det en heldag i Malmö. Först mitt trettionioende besök på Elisabetkliniken. Funkar trots allt rätt bra nu. Har kanske börjat vänja mig, men å andra sidan hjälper det lite att försöka låta tankarna glida in på aktuella skrivprojekt. Stundvis kan man glömma bort, eller åtminstone förtränga att det gör lite ont.
Efter detta passade det som vanligt utmärkt med en fika på favoritstället St Jakobs, innan vi fortsatte över till andra sidan stan, och Västchark och Abdos för att handla. På det ett planerat ärende till Jula där vi köpte tält, och sedan till Hornbach där vi bland annat köpte uppladdningsbar arbetslampa. Dessa båda köp fick gå på företagskontot. Och nej, vi ska inte ut och campa. Det här handlar om framtida marknader för bokförsäljning. Apropå det så var vi även på besök i bokhandeln Page 28, den enda HBTQI-bokhandeln i Sverige, för att prata lite om våra böcker. Kan kanske bli en försäljningskanal för oss där. På Hornbach köpte vi även en STOR kruka, för att kunna plantera om våra bananträd! (mer om det följer)
Kvällen avrundades på altanen, där jag för egen del försöker få ihop de sista kapitlen av min roman Kalla mig Anna.
Det var en del grå moln som syntes på himlen innan det blev mörkt. Därefter hade vi inte någon riktigt klar bild av molnigheten. Men temperaturen var ganska behaglig, och inget regn märktes, så det blev en kväll på altanen. Med fortsatt arbete med Kalla mig Anna. Den här berättelsen har onekligen växt inom mig. Ursprunget var egentligen en tidig variant av det som skulle bli mina memoarer. Memoarerna tog en annan och allt igenom sanningsenlig väg, medan den här berättelsen stannade kvar i tankarna kring hur saker och ting hade kunnat bli. Om än kanske lite tillspetsat, vilket å andra sidan ger kvalitén av en bra fiktiv berättelse med anknytning till verkligheten. Det jag främst gillar med den här berättelsen är kopplingarna till mitt Malmö på sjuttiotalet, men också att jag faktiskt genom skrivandet fått möjligheten att även blanda in både engelska, franska och till och med en och annan italiensk fras. Därutöver att jag också kunnat bedriva ett ganska omfattande researcharbete. Kanske mer omfattande än något annat skrivande tidigare medgett. Kanske ganska självklart om man förflyttar sin karaktär till Casablanca under sjuttiotalet, tvingar det naturligtvis också fram sökande av fakta jag aldrig tidigare haft behov av. Det är ju självklart viktigt att bevara trovärdigheten.
I går kväll var jag helt övertygad om att en rejäl förkylning stod och knackade på dörren. Öm i hela kroppen, tjock i huvudet (mer än vanligt), trött och fullkomligt håglös. Sköljde ner en vitamindos och gick och la mig tidigt. Låg och läste – The girl from Casablanca – och redan där kände jag hur jag långsamt började må lite bättre. Sov gott i stort sett hela natten sedan, fullt med bisarra drömmar, och sedan vaken runt halv sju på morgonen, fullt frisk! Denna nya dag frisk och kry bjöd på en något hektisk eftermiddag. Dags för en ny tid hos Elisabetkliniken. Alltså till Malmö igen. På vägen hem ett snabbt ärende på Wästchark och därefter raka vägen till Sjöbo för att hämta ut ett antal leveranser – te till företaget hos Budbee på Supermarket, filter till avfuktningsfläkten hos My Way och cevapcici-krydda hos Instabox på Kvantum. Ett kort snack med vaccinbussen, en tur till bolaget. Sen hem! Efter middagen blev det en runda bland taggiga buskar i området med bärspannen i handen. Resten av kvällen enbart avkoppling med skrivande.
Mitt skrivande idag kom inte särskilt långt! Men det är faktiskt inte negativt. Jag skrev ett par rader, och hade sedan några detaljer jag behövde kolla upp. Sökte på nätet, som vanligt. Bland annat försöker jag få klarhet i en del lokaliteter, där gatunamnen under åren min roman utspelar sig var franska, men idag är utbytta mot mer arabiskt klingande namn. Jag har en karta från tidigt femtiotal att jämföra med dagens Google Maps. Jag har köpt en e-bok skriven på engelska, som innehåller en hel del intressanta och användbara fakta. Men idag blev det dessutom maximal utdelning! Hittade en sida på nätet med flera tidningsintervjuer med en av de personer som har funnits i verkligheten och som jag ska ha med i min berättelse, vilka dessutom är skrivna under sjuttiotalet – bara något år före den tid min roman utspelar sig! Snacka om guldgruva!
Research at it’s best skrev jag för några dagar sen! Jag var inte ens i närheten då …
Dessutom håller min roman på att utvecklas till något långt mer spännande än jag själv ens hade begripit när jag påbörjade den. Och aldrig hade jag väl i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag en dag skulle skriva en roman som innehöll franska!
Att jag älskar att skriva är knappast någon hemlighet. Men utöver tjusningen med att kunna skriva ner sina tankar och fantasier, finns också det oerhört spännande med all research. Som till exempel nu med mitt skrivande av romanen Kalla mig Anna, som lett in mig på att forska en hel del inledningsvis på Malmö under sjuttiotalet, och sen även Casablanca under samma period. Att leta efter kartor och annan information som kan ge en bild av just den tiden är väldigt spännande. Än mer spännande blir det när man sen försöker djupdyka i närmare detaljer. Det har bland annat till och med inneburit nu att jag fått kontakt med en författare i Frankrike, som faktiskt sitter inne med en del intressant information. Information som bland annat inneburit att jag kunnat få till en trovärdig beskrivning av specifika lokaler i de centrala delarna av Marocko under sjuttiotalet. Vad vore författarlivet utan Internet?!
Det blev en märklig blandning av information jag sökte upp idag, för mitt fortsatta arbete med Kalla mig Anna. Först och främst har jag hittat en värdefull källa i en författare som heter Juliette Jourdan. Har laddat ner för att köpa en bok av just Juliette Jourdan, för att förhoppningsvis få lite mer inblick i ämnen som är av betydelse för min berättelse. Så nu har jag en cirka 250 sidor lång bok på engelska att läsa. Sen har jag även letat efter böcker som blivit utgivna under första halvan av sjuttiotalet. Hittade till slut Stephen Kings debutroman, som passar utmärkt för mitt ändamål. Det handlar till stor del mest om detaljer till min berättelse, men det är samtidigt detaljer som gör det hela intressantare. All research man gör för skrivandet är spännande och lärorikt. I det avseendet lever vi ju verkligen i rätt tid, med tillgång till hela världens information på Internet.
Att skriva är en livsstil! Att ur fantasin kunna låta berättelser flöda genom fingrarna, via tangentbordet in i datorn, och där bilda en berättelse som förhoppningsvis så småningom kan fängsla, roa, engagera, underhålla andra människor, är en härlig känsla. Förutom då bara själva skrivandets inspirerande känsla! Till detta har vi sen all spännande research man behöver göra, för att ha ett bra underlagt till en trovärdig berättelse. Denna kväll exempelvis, har jag spenderat tid på att forska i arvsfrågor, och fram för allt när det handlar om förvaltning av arv till minderårig. Jag har forskat efter fakta om Clinique du Parc i Marocko, och hittat mer fakta än jag faktiskt trodde var möjligt. Jag har till och med ägnat mig åt medicinstudier i FASS för att få fram fakta om ett läkemedel som försvann från marknaden 2006 på grund av att det ansågs kunna orsaka njurproblem. Och vi går vidare.
Gårdagens stiltje i skrivandet, ledde faktiskt fram till att det lossnade idag. Lite nya tankar kring berättelsen Kalla mig Anna, där en blir att vi döper om henne. Från Anna går vi till Anne, där även ’e’ på slutet uttalas. Men i handlingen blir det även en radikal förändring som går ut på att det finns ett arv, och av den anledningen en ytterligare infekterad konflikt mellan huvudkaraktären och hennes far. Det här kan faktiskt bli riktigt spännande. Fler intriger ger boken fler dimensioner.
Andie Lindskog 