Nu är ljudfilerna äntligen färdigmixade, och Kalla mig Anna är klar! Uppladdad och redo för läsare.
Berättelsen om Anna, en transtjej i sjuttiotalets Malmö – berättelsen som till vissa delar kan ses som något av en fri fantasi om hur mitt liv kunde ha blivit.
Vi var på Dalby bibliotek idag på en filmvisning arrangerad av HBTQ+-seniorer i Lund. Filmen var Regnbågens sång av Nasrin Pakkho – en intim film där HBTQ-seniorer berättar om sina liv och upplevelser av att åldras som HBTQ-person i Sverige.
Filmen följdes av intressanta samtal kring frågan om att åldras som HBTQ+-person i Sverige.
Det var en ganska stillsam lördagskväll, som snart skulle glida över till söndag. Vi hade ägnat eftermiddan och en del av kvällen åt att röja i källaren, med syftet att bereda plats i vår lilla enrummares garderob. På kvällen sorterade vi och hängde in kläder. Sambon hade en hel del egendesignade kläder, och allt skulle sorteras noga i färgordning. Vi sysslade med det här hela lördagskvällen, och när tiden runnit över i natt mot söndag, höll hon fram en svart knälång kjol i sammetsliknande tyg.
”Vill du prova?”
Det kändes märkligt, men samtidigt på något vis ganska naturligt, då vi fram till nyligen i kompisgänget i stor utsträckning anammat glamrockens glittriga attribut i klädstil, bijouterier och sminkning i bästa Bowie-stil. Och visst var jag frestad.
Efter det avstannade vårt sorteringsarbete, och kvällen blev istället en fest i provande av kvinnliga kläder, medan sambon fotograferade. Hon insisterade på att det skulle vara fullständigt. Kjol, blus, nylonstrumpor högklackade skor. Och självklart en välgjord sminkning också.
Det var en spännande och oskyldig lek, men jag förstod det nog inte då – men inom mig hade någonting väckts upp som inte gick att stoppa. Även om det tagit decennier att till fullo komma underfund med och acceptera och förstå, så var den händelsen det som på riktigt fick mig att inse vem jag egentligen var.
Det är femtio år sen idag!
Vägen har varit krokig och besvärlig, men nu är jag äntligen hemma!
Blev klar med inspelningen idag – totalt 68 ljudfiler är klara. Nu ska mixningen fixas, och så får man hålla tummarna att jag inte hittar några fel nu.
Sen återstår att boka datum för publicering!
Det här har i stora drag varit en dag som alla andra. Och ändå inte! Det här är dagen då min vackra kärlek och jag firar vår bröllopsdag – tretton år i juridiskt noterade band! Band som finns mellan oss alldeles oavsett egentligen. Vi hör ihop – på alla sätt och vis! Den här dagen har dock bjudit på en annan särskilt minnesvärd händelse. Jag har fått mitt förnyade körkort. Inget märkvärdigt i det i och för sig, men för mig handlar det ändå om mitt livs viktigaste förnyade körkort! Det är det som definitivt bekräftar att Kaj numer bara har en syster.
Skrivandet har till stora delar hamnat lite på ofrivillig paus den här månaden. Även om förvisso det mesta som upptagit vår tid till stor del ändå haft med skrivandet att göra. Litteraturrundan i Skurup och sen även Skurup Pride! Vi har skickat två böcker till tryckeri, med allt vad det innebär i förberedelser med att göra inlaga och omslag. Det är tredje upplagan av Gudarnas spira och dessutom äntligen vår fantasynovellantologi Löftet.
Ett korrekturuppdrag av en spännande fantasyroman åt en kund har vi också hunnit med. Och en del ombyggnad av Belvida Bells hemsida – som dock inte på långa vägar är klart än.
Den här dagen har jag varit fullt sysselsatt med att förbereda textunderlag och Powerpoint inför ett intressant föredrag som ska hållas nästa vecka. Och i morgon ska vi till banken för att få nytt bank-ID och fixa diverse andra nödvändiga sifferhanteringar.
Även denna tisdag blev en hyfsat flitig dag.
Väckt för tidigt av förmodat kärlekskranka katter som smyger omkring runt huset, vilket gör Mogwai fullkomligt tokig. Av åldern är han kanske lite begränsad men samtidigt klok nog att också förstå det. Så ofta nöjer han sig med att sitta och glo ut genom den transparanta kattluckan och morra högljutt. Minst tre gånger under natten har vi väckts av det.
Det mesta av förmiddagen handlade annars främst om ekonomi. Betalt de få räkningarna vi faktiskt har nu för tiden, inklusive en marknadsavgift. Därmed känns det på allvar att vi snart ska igång med årets marknader.
Deklarationen lyckades vi också fullborda, inklusive den för Belvida Bell. Bara att hålla tummarna nu att allt stämmer, och så ser vi fram emot början av april.
Eftermiddagen och kvällen ägnades åt att göra klart korrekturen av de sista novellerna till vår kommande antologi Löftet.
Så har jag fått en spännande inbjudan till att hålla ett föredrag! Och i morgon är det dags, igen, att beställa tågbiljetter. Andra gången gillt?
Långsamt växer storyn fram. Det som är tänkt att bli en uppföljare till romanen Kalla mig Anna är än så länge i storlek ungefär som en normallång novell. Det fylls på lite bit för bit, men mycket handlar just nu om research, och ibland måste jag även in på områden jag kanske inte är helt hemma i. Men det är ju det som gör skrivandet så spännande. Har till och med några samtal att ringa, som jag måste försöka få tid till nu i veckan, vilka kan ge ytterligare kunskaper kring mina gamla hemtrakter.
Lördagskvällen ägnas åt berättelser från sjuttiotalets Malmö. Har sökt flitigt efter lämplig AI-bild att illustrera mitt skrivande, som bland annat involverar en moped Zündapp KS50 tidig sjuttiotalsmodell. Men här vill jag påstå att AI är rent ut sagt korkad! Jag får bara en massa bilder på modeller som verkar som bäst vara från sent 50-tal. Hur som helst så löper min berättelse vidare, på plats i Kungshälla i Malmö. Och för att få en riktig bild av Zündapp KS50 tvingas jag låna på nätet.
Planen var att jag skulle köra hemifrån halv tio, så det kan kanske tyckas onödigt att stiga upp redan sju. Men eftersom det varnades för fullt för blixthalka, kändes det ändå vettigt. Jag körde faktiskt hemifrån redan nio, men min tur var nära att ta slut redan innan jag ens hunnit ut ur vårt bostadsområde. Jag styrde vänster, men bilen ville gå rakt fram och ner i diket. Lyckligtvis var min vilja uppenbart starkare. Eller nåt!
Var alltså tillbaka i Malmö och Slottstaden, efter lite drygt fyra månader. Efter detta har jag ytterligare sex behandlingar inplanerade, men jag har dock inte bestämt mig riktigt än, om jag ska nöja mig med det.
Kvällen tänker jag tillbringa, som vanligt, med kärleken, god mat, några öl och lite mer mordhistorier. (alltså i Thiramaar)
Andie Lindskog 