Årets första julmat har avnjutits i trevligt sällskap på Lunds Akademiska Golfklubb.
God mat och många intressanta samtal i trevligt sällskap.
Jultallrik i trevligt sällskap
Julljus i Malmö
Ikväll var det dags för den, nästan, årliga traditionen med fotoutflykt till ett julpyntat Malmö, i sällskap med glada fotokollegor. Som det sades – motiven kan det förvisso kanske bli lite mindre förändringar på från år till år. Men det är kanske inte så stor variation. Men egentligen är det nog mer själva händelsen, upplevelsen och inte minst umgänget under den cirka sex kilometer långa promenaden, med dessutom en god fika ungefär på halva vägen, som är den stora behållningen.
En dag i Köpenhamn
Idag hade fotoklubben en utflykt till Köpenhamn, som Ricard och Thomas tagit initiativ till. Vi utgick från Nörrebro och vandrade sedan till Christianshavn. Blev en intressant och nästan 12 kilometer lång promenad. Vädret var ganska skapligt. Det kom en regnskur, men då hade vi påpassligt slagit oss ner för lunch på en restaurang.
Full rulle
Igår var det dags för en tur till Slottstaden, och först ännu en behandling hos Elisabetkliniken. Sen fika och skrivstund hos stamstället St. Jakobs, och dessutom en trevlig fikastund med bästa kusinen.
Sedan hem för kram och puss med kärleken, och sedan iväg till Sjöbo för handel.
Kvällen var det dags för ännu ett medlemsmöte med fotoklubben, med bildvisning och fotosnack. I månadstävlingen med temat Svamp/Svampar hamnade min bild på tredje plats.
Märkligt möte, utbetalningar, isig bild och tjuvar!
Veckan inleddes med ett hetsigt förlagsmöte, som vi höll på en restaurang, osäkert vilken. Många författare var samlade, och alla ville komma till tals. Men min telefon ringde ständigt. Det var någon gammal bekant som ville höra hur det var med oss. Egentligen tyckte jag det var märkligt att tala med henne, för så vitt jag visste hade den stackarn drabbats av demens. Men hon verkade fullkomligt normal i telefon. Sen ringde en författare som var fly förbannad, för jag hade missat ett avtalat möte!
Lyckligtvis var det här enbart en märklig dröm, och veckans verklighet kunde beredas utrymme.
Det har handlat om frustration kring usla leveransalternativ som enbart gynnar de tjuvaktiga individer som uppenbarligen uppehåller sig i vårt område.
En hel del tid har ägnats åt utbetalning av royalties, och det är väl egentligen tur att man tycker det är roligt. Ersättningen är inte riktigt i nivå med tiden som krävs för den här uppgiften.
Fotoklubbens första medlemsmöte för året har hållits, där årstävlingen presenterades, och med tanke på att det var i första hand våra nya medlemmar som lyckades bra i den tävlingen, känns det lite som ett hjärtligt tack från oss gamla medlemmar, för att ni kom in och lyfte vår klubb från tristessens dvala.
Sen sträcker jag mig lite grann i stolthet över att min is-bild valdes som nummer ett i månadstävlingen.
För övrigt har halva veckan ägnats åt en ”personlig soppdiet” för att om möjligt komma lite bättre överens med vågen.
Kanske man sen kunde avrundat veckan på ett bättre sätt än att genomgå en tandoperation på Folktandvården i Lund. All heder åt deras arbete, men begränsningen det innebär är ju inte det roligaste man kan tänka sig. Fullt med trådstumpar i munnen och en öm överkäke. Men det går väl över.
Ibland blir det inte som man tänkt sig …
Det är inte alltid tillvaron löper på planenligt. Kort kan jag nog säga att inte mycket av det som planerats för den här dagen blev så som det var tänkt.
En del tänkta uppgifter vid skrivbordet fick stå över, liksom en del andra planer i hemmet. Även fotoklubbens Trollskogsträff fick vi stå över!
Men i morgon är det nya tag – då ska inlagor färdigställas, E-böcker konstrueras, hyllor monteras och gräset klippas!
September i mina färger
Jag har alltid vidhållit att september ska räknas som sommarmånad. Det har kanske inte alltid varit så, men årets september måste definitivt räknas in i den uppfattningen. Övervägande högre temperatur än vad som är normalt för den här månaden – sen kan man självklart fundera över klimatläget och allt vad det innebär. Men även utanför de tankegångarna, brukar faktiskt september månad vara lite somrigt, om än inte riktigt lika mycket som juni, juli och augusti.
Oavsett vilket inleddes den här månaden med en träff med ett stort antal ”likasinnade” i Lund. Inte sen början av nittiotalet har jag upplevt något sådant, och skillnaden är påtaglig. Glädjande att kunna konstatera att situationen ”för oss” trots allt ser helt annorlunda ut idag. Även om väldigt mycket fortfarande återstår att göra. September månad har av någon anledning kommit att bli lite av en ”being who I am”-månad. Alltså en månad som går i mina färger (rosa-blått-vitt) Den 16 september firar jag två jubileum. Det var då jag för två år sen fick mitt namn bekräftat, och det var då jag för ett år sen kom ut med mina memoarer, och därmed också definitivt öppnade upp hela min sanning. September är också den månad jag för första gången i mitt liv – 7 september 1975 – på allvar blev varse vad jag är. Det var den 2 september jag första gången fick kontakt med Vuxenpsyk i Lund när jag efter trettio års träda valde att återuppta min utredning. Därför har det kanske lite extra betydelse när jag åter igen konstaterar att jag har en enda släkting som faktiskt visat engagemang och intresse att träffas och bara sitta ner och prata. Tillfällen som för mig betyder oerhört mycket. Den här månaden har även haft det med sig att jag blivit klar med råmanuset till Kalla mig Anna, och har kunnat skicka ut manuset till testläsare. Den här månaden har vi även gått ut med ett frustrerat upprop till fotoklubbens medlemmar, angående fotoklubbens fortsatta existens. Vi ifrågasätter helt enkelt om det är motiverat att fortsätta vårt arbete med att hålla liv i fotoklubben, med tanke på det avtagande och bristfälliga intresset vi har noterat efterhand bland klubbens medlemmar. För övrigt har den här månaden inneburit att vår andra del i serien Det hände vid Skärsjön kommit ut. När det gäller försäljningsmöjligheter för förlaget, har vi deltagit på en minibokmässa i Ystad i Litteraturrundans arrangemang. Det gav ärligt talat inte så mycket. Sedan har det även varit bakluckeloppis i Sjöbo. Det gav desto mer, och där har vi låtit behållningen komma Belvida Bell tillhanda.
Grillutflykt med fotoklubben och gäster
Idag hade vi vår årliga grillträff med fotoklubben, som den här gången hölls, åter igen, i Snogeholm. Vår stora härliga skog som vi har inom nära räckhåll från där vi bor. Den här gången hade vi dessutom gäster från vår samarbetsklubb Lunds Fotoklubb. Förutom grillningen hade vår medlem Gert förberett ett litet fotomaraton med några fotografiska uppdrag åt oss alla närvarande. Det hela blev till en trevlig sammankomst i vår fina skog, med många givande och trevliga fotosamtal. Och nu ser vi fram emot vårt möte i september, efter sommaruppehållet, när vi alla ska träffas och gå igenom dagens bildprestationer.
Rörelse (enligt mig)
Temat i fotoklubbens Månadstävling nu i februari var ”Rörelse”.
Alltid inför dessa månadstävlingar brukar jag plocka fram ett antal tänkbara ”kandidater” som jag sen försöker välja ut något från. Det gick ju rätt så bra den här gången, med en förstaplacering. Här är alla mina tilltänkta rörelser.
2023 en vecka gammalt
Året som inleddes med ett för min del ganska mäktigt jubileum – 50 år med dagboksskrivande – har redan hunnit bli en vecka gammalt. Med undantag av att vi var hos veterinären i tisdags och fick avlägsnat dränaget på Mogwai, och samtidigt passade på att handla, har vi knappt varit utanför dörrarna på hela veckan. Förvisso med undantaget också att jag varit ännu en tur i Malmö.
Nu betyder ju inte det att vi varit passiva. Tvärtom! Vi har arbetat en del med förberedelser i huset, som handlat om att bland annat tömma det mesta av matrummet. Samtidigt att lyfta ut en del prylar ur arbetsrummet. Och så då att montera upp armaturen vi haft i matrummet sen vi flyttade hit, men knappt har använt, i uterummet istället. Men innan vi kan gå vidare i detta arbete, inväntar vi nu Teleservice som ska komma och dra om matning för vårt fiber. Det blir en kostnad, men som väl är håller de en rimlig nivå på sina bilkostnader.
För övrigt har veckan handlat om att göra preliminär deklaration med förhoppningen att inte tvingas betala orimliga skatter för företaget. Apropå ekonomi kan vi lite lättade konstatera att den sedan länge förvarnade chockartat höga elräkningen för december månad, faktiskt inte blev så chockartad! Hög, men inte någon större skillnad jämfört med januari 2022. Till stor del egen inverkan, då vi faktiskt varit väldigt duktiga på att spara el.
Nu är det dessutom precis ett år sedan hela karusellen med lunginflammationen inleddes, och jag är enbart tacksam att historien inte upprepar sig det här året.
Så gör jag vad jag kan för att hålla fotoklubben levande, åtminstone ett tag till. Återstår att se hur många som är på min sida och tycker det är värt mödan. I den andan har vi åter laddat upp våra bidrag till årets upplaga av RIFO. Vi brukar vara de enda, mer eller mindre, som gör det i vår klubb.
Andie Lindskog 