Försöker stänga ute …

Fullt medveten om vår vansinniga omvärld, försöker vi ändå leva vidare i våra liv. Ja, jag följer noga vad som händer i världen, men försöker ändå avskärma oss från det genom att fortsätta vår verksamhet och våra liv som vanligt. Så – den senaste veckan har, precis som vanligt, handlat nästan uteslutande om skrivamde. Inledningsvis en uppdaterad tredje upplaga av Gudarnas spira, efter att vi nåtts av kritik som berört avsnitt vi egentligen inte ens ville ha med från första början.
Har suttit en del tid i garderoben / studion och läst in sammanlagt 18 kapitel av Kalla mig Anna. En del arbeten med Morden i Thiramaar (femte delen av Thiramaar-böckerna) har det också blivit.
Har även påbörjat ”efterkorrektur” av Sommaren vid Skärsjön, efter att vi noterat att det tyvärr finns en del brister i det ursprungliga korrekturet.
För övrigt har det varit årsmöte (sjuttonde i ordningen) och jag sitter kvar som sekreterare, webbansvarig och även t f kassör!
Som ett resultat av förra veckans hårddiskbyte, fick jag skaffa ny skrivare också, vilken jag kunde installera under den här veckan.
Och så har jag varit hos Elisabetkliniken igen – men nu får det snart räcka.

Ljudbok, lite foto, Bluesky … och lite annat

Planen för den gångna veckan var först och främst att läsa in och slutmixa ljudboken för Idag kan det kvitta! Den planen lyckades.
Har äntligen klarat av en dispyt med tvivelaktiga leverantörer – och fått rätt – i en dispyt som pågått sedan november förra året. Det handlar om ofoget som såväl Postnord som Early Bird ägnar sig åt, att hänga paketer på brevlådan. Vilket är direkt olämpligt eftersom vi uppenbart har tjuvar som rör sig i vårt område!
I övrigt har veckan handlat om att färga håret och jag har bokat tågresa. Har valt och laddat upp mina bidrag till årets Riksfotoutställning.
Dessutom har vi gjort inträde på den sociala medieplattformen Bluesky, med förhoppningen att den kanske kan bli en anständig efterträdare till de ryggradslösa!
Den här veckan inleds med att publicera ljudboken Idag kan det kvitta.

Bluesky

Efter att clownen Trump intagit Vita Huset, och flertalet Techföretag i USA valt att krypa för honom (däribland Meta som äger Instagram och Facebook) hamnar vi i ett dilemma. Vill verkligen inte vara med och stötta ryggradslösa företag. Problemet är att såväl Instagram som Facebook har blivit viktiga plattformar att synas på som författare, förläggare och bildkonstnär. Merparten av kontakterna med andra aktörer i branschen sker här. Vi har Belvida Bells egen hemsida, och jag har min egna hemsida (perabl.com) men det räcker inte.
Inom överskådlig tid tvingas man nog ändå hänga kvar på de här plattformarna, men kommer åtminstone att hålla ännu hårdare fast vid att även fortsättningsvis ignorera dess annonsörer. För vad helst det nu är värt.
Under tiden bygger vi upp ett nytt, och förhoppningsvis i framtiden bättre och kanske mer ståndaktigt nätverk på Bluesky.
Välkommen att följa mig där … @andielindskog.bsky.social

Fikagäster, bildvisning, lite akrylmålning och en bra bok – en lagom söndag.

Den här söndagen inleddes med trevliga gäster till förmiddagsfikat, som förhoppningsvis ska leda till lite extra uppmärksamhet för vårt förlag. Sen har jag färdigställt bildvisningen jag ska ha vid vårt nästa medlemsmöte i fotoklubben. Hoppas på många deltagande medlemmar.

Efter kvällsmaten satt vi kvar i uterummet och lyssnade vidare på vår pågående ljudbok (Sorgfågel sjunger av Emma Olofsson) samtidigt som vi ägnade oss åt fortsatt målande. För egen del behövs nog mer övning, men det sägs ju ge färdighet …

Electric Light Orchestra i Malmö – ännu mer nördig research

Återkommer till det där med ”nördig research”, alltså diverse fakta om olika händelser, företeelser och så vidare, som kan vara användbart i mitt skrivande. Och då i synnerhet när det gäller arbetet med mina romaner om Anna. Arbetar just nu med bok nummer två – med arbetstiteln Gudbarnet – där jag tidigare hittade komplett setlist över alla låtar Genesis spelade på sin konsert på Malmö Isstadion 1978. Använder just den konserten som en liten detalj i min roman. Men nu tänker jag mig att även få med en annan för min del betydelsefull konsertupplevelse, också från samma år. Nämligen den med Electric Light orchestra som också spelades på Malmö Isstadion den 24 april samma år. Även den har jag hittat komplett setlist från, och kan alltså komplettera mitt eget minne med vilka låtar som spelades. Och i vilken ordning. Kan konstatera att de inledde den konserten med Standin in the rain, precis som de gjorde på Royal Arena i Köpenhamn den 16 september 2018.

Fototur i julpyntat Malmö

Det har nästan blivit tradition nu att vi i december drar iväg med några glada fotoentusiaster från Sjöbo Fotoklubb för en stadspromenad i ett julpyntat Malmö. Idag var det dags igen, och jag tror nästan att det var rekord i hur många som deltog och bidrog till att göra utflykten trevlig. Tolv glada medlemmar!

  Precis som vanligt utgick vi från Triangelen, följde Södra Förstadsgatan, Södertull, Gustav Adolfs torg, Södergatan, Lilla torg och sedan ner mot Västra hamnen. Idag blev det dessutom ett besök på Story Hotel Studio, för att kika på Michael Nilssons (en av klubbens medlemmar) fina fotoutställning med konsertbilder. På detta en stärkande fika på Coffée House på Centralstationen. Sen promenad tillbaka till Triangelen.

Film, mordhistorier och mitt musikår

Skrivandet för närvarande går sådär. Har gjort några försök med Morden i Thiramaar (femte romanen i serien), men det har bara blivit några kortare stycken. Det saknas konstruktiva idéer! Vi har skrivit och bearbetat årets julsaga inför den årliga träffen som ska vara nu på torsdag. Dessutom har vi dammat av och fräschat upp några tidigare julsagor, och publicerat som E-böcker lagom inför julen.

Har avverkat både medlemsmöte och styrelsemöte med fotoklubben den här veckan, och den viktigaste frågan att diskutera har varit den om lokalen. Alltså var vi framöver ska hålla till med våra möten. Tror vi har hittat en bra lösning.

För övrigt har det varit en relativt stillsam vecka, då vi också unnat oss att kolla in några filmer; A man called Otto, Finding Forrester och Gifted hands.

Och så har jag fått den årliga sammanställningen från Spotify över hur mycket musik jag har konsumerat, och vad jag lyssnat mest på. Har lyssnat i 95 694 minuter, på sammanlagt 9 736 olika låtar. Den låt jag spelat mest är Liberation av James Newton Howard. Det är musik ur den fantastiska miniserien All the light we cannot see som vi såg i vårt nyårsmaraton senaste nyårsafton. En serie som berörde, och som faktiskt levt kvar hela året som den bästa ”filmen” vi sett. Ja, trots att det alltså egentligen var en serie (cirka fyra timmar lång)

Ljudböcker, boende och ett avgörande läkarbesök!

Veckan inleddes med den där lite trista dagen då vi obönhörligen tvingas lämna sommaren bakom oss, när klockan ska skruvas tillbaka en timme! Med ens blir kvällarna så där dystert mörka igen!
Annars har den här veckan i vanlig ordning mest handlat om vår förlagsverksamhet med allt vad det innebär. Vi har också konstaterat, eller kanske fått bekräftat, att vi bor bra som vi bor, inom överskådlig tid.
Har annars haft en hel del att pyssla med kring ljudboksproduktion, där det onekligen sker spännande saker just nu. Och så är det ju fotoklubbens årstävling, som känns tämligen osäker … liksom egentligen hela klubbens existens. Känns väldigt mycket som att vi kämpar i motvind. Intresset för klubbens existens känns ganska begränsat, vilket samtidigt är ganska sorgligt! Dels för att vi är några eldsjälar som faktiskt kämpat efter absolut bästa förmåga sedan klubben bildades, dels att vi fått in några nya medlemmar som har ett tydligt intresse och säkert potential att ge liv åt klubben. Bara att hoppas att vi kan gå vidare, och hålla liv i vår fotoklubb. Avrundade veckan med klippning hos fina Krattan, och en härlig räkmacka hos Mormors hörna.
Viktigaste händelsen den här veckan är ju annars självklart mitt läkarbesök under onsdagen, som nog får betraktas som en av årets viktigaste händelser. Det där som framöver kommer att betyda vissa förändringar av siffror!

Fyleverken x 3, Hudkliniken x 17 … skrivande och hemmet!

Jag har bott i kommunen i 38 år. Har kört förbi ett flertal gånger, och har till och med varit spekulant på ett hus i Eriksdal. Ändå har jag aldrig tidigare besökt Fyleverken. Men i söndags blev det av, tack vare en av våra driftiga medlemmar i fotoklubben, som arrangerade en utflykt dit. På det har kärleken och jag gjort ytterligare utflykter dit. Så plötsligt har jag varit där tre gånger! En fantastisk och fascinerande plats, väl värt ett besök. Utöver det har veckan föga förvånande mest handlade om skrivande! Just nu är det främst vår novellantologi Löftet som gäller. Vi håller för fullt på med korrekturläsning, och kan också konstatera att det kommer att bli en tjock bok! Någonstans mellan 405 och 430 sidor! Nu vill vi skynda oss att få den färdig. Planerad utgivning är fram på vårkanten nästa år. Arbetar också för fullt med att göra om inlagor till mina Thiramaar-böcker, för att vara förberedd när det är dags att beställa nytryck, då dessa ska gå över i konceptet Bookbox! Vi har anmält till en av årets trevligaste bokmarknader, och håller nu tummarna för fullt att vi kommer med även i år. För övrigt har jag varit på ännu en behandling – den sjuttonde i ordningen – på Hudkliniken i Malmö.

Sen håller jag på för fullt att försöka förbereda mig mentalt för mitt kommande uppdrag som samtalsledare vid bokmässan i Lund den 16 november. Men fram för allt försöker jag också förbereda och stärka mig själv inför den kommande veckans viktiga möte. Lite viktiga samtal om vårt hem har vi också hunnit med. Och så avrundar vi veckan med att definitivt lämna sommaren bakom oss för den här gången. I morgon när vi stiger upp har vi halkat bakåt en timme igen. Suck!

Fyleverken igen

Eftersom eftermiddagen erbjöd soligt och milt höstväder, valde vi lite spontant att göra en utflykt med medhavd fika till Fyleverket i Eriksdal. Det blev därmed andra besöket där på kort tid för min del. Var ju där i söndags med fotoklubben. Det är ett fascinerande och naturskönt område. Inte minst är den gamla förfallna gården uppe på höjden spännande. Trampar omkring medan det skissas upp fantasifulla bilder i huvudet om hur det kan ha sett ut. Många frågor – varför har det lämnats åt sitt öde? När lämnades det? Hur såg det ut under sin glans dagar? Idag är det svårt att föreställa sig den miljöfarliga industrin som bedrivits här, när man vandrar längs branterna med utsikt över den vackra sjön.