Idag hade fotoklubben en utflykt till Köpenhamn, som Ricard och Thomas tagit initiativ till. Vi utgick från Nörrebro och vandrade sedan till Christianshavn. Blev en intressant och nästan 12 kilometer lång promenad. Vädret var ganska skapligt. Det kom en regnskur, men då hade vi påpassligt slagit oss ner för lunch på en restaurang.
Veckans främsta uppgift har varit att göra korrekturarbete på del 2 och 3 av vår boksvit om Skärsjön, sen vi upptäckt brister i texten (som varit en följd av att vi hade lite för bråttom när böckerna skulle publiceras). Nu är E-böckerna korrigerade, och inlagorna ska jag ta hand om snarast.
Har även arbetat en del med uppföljaren till Kalla mig Anna. Först och främst har det handlat om research, och jag har blivit påmind igen om hur spännande det faktiskt är att forska kring tid och platser jag själv har upplevt och levt i.
Har varit på ännu en behandling i Malmö, och även en förnyad synundersökning, behövlig men lite väl nära den föregående. Den har i sin tur lett till att åtgärder som testats mot det som ett tag antogs vara sömnapné, har slopats helt!
Del två i fotoklubbens Photoshopkurs har också genomförts. En kurs som för oss kanske inte tillför så mycket nytt vad gäller de olika redigeringsmöjligheterna. Däremot en del ny kunskap om synnerligen användbara snabbvägar och kortkommandon.
Fredagskvällen tänker jag tillbringa i sällskap med kärleken, tillbaka i Thiramaar.
För övrigt serveras det panerade spätta med pommes frites och remouladsås i Casa Bosque De Tilos.
Temat i fotoklubbens månadstävling i mars, var Njutning. Bortskämt med en kärlek som dagligen serverar ljuvligt god mat, är jag frestad att välja bild på någon maträtt. Men jag inriktade mig på att välja bland mina katt- och hundbilder, och samlade ihop ett tiotal utvalda. Fastnade till slut för en bild av Mogwai, som njuter i solvärmen på vårt matbord. Få kan väl se så totalt avspända och njutningsfulla som katter.
Här är några av de andra bilderna jag valde bland.
Fullt medveten om vår vansinniga omvärld, försöker vi ändå leva vidare i våra liv. Ja, jag följer noga vad som händer i världen, men försöker ändå avskärma oss från det genom att fortsätta vår verksamhet och våra liv som vanligt. Så – den senaste veckan har, precis som vanligt, handlat nästan uteslutande om skrivamde. Inledningsvis en uppdaterad tredje upplaga av Gudarnas spira, efter att vi nåtts av kritik som berört avsnitt vi egentligen inte ens ville ha med från första början.
Har suttit en del tid i garderoben / studion och läst in sammanlagt 18 kapitel av Kalla mig Anna. En del arbeten med Morden i Thiramaar (femte delen av Thiramaar-böckerna) har det också blivit.
Har även påbörjat ”efterkorrektur” av Sommaren vid Skärsjön, efter att vi noterat att det tyvärr finns en del brister i det ursprungliga korrekturet.
För övrigt har det varit årsmöte (sjuttonde i ordningen) och jag sitter kvar som sekreterare, webbansvarig och även t f kassör!
Som ett resultat av förra veckans hårddiskbyte, fick jag skaffa ny skrivare också, vilken jag kunde installera under den här veckan.
Och så har jag varit hos Elisabetkliniken igen – men nu får det snart räcka.
Planen för den gångna veckan var först och främst att läsa in och slutmixa ljudboken för Idag kan det kvitta! Den planen lyckades.
Har äntligen klarat av en dispyt med tvivelaktiga leverantörer – och fått rätt – i en dispyt som pågått sedan november förra året. Det handlar om ofoget som såväl Postnord som Early Bird ägnar sig åt, att hänga paketer på brevlådan. Vilket är direkt olämpligt eftersom vi uppenbart har tjuvar som rör sig i vårt område!
I övrigt har veckan handlat om att färga håret och jag har bokat tågresa. Har valt och laddat upp mina bidrag till årets Riksfotoutställning.
Dessutom har vi gjort inträde på den sociala medieplattformen Bluesky, med förhoppningen att den kanske kan bli en anständig efterträdare till de ryggradslösa!
Den här veckan inleds med att publicera ljudboken Idag kan det kvitta.
Efter att clownen Trump intagit Vita Huset, och flertalet Techföretag i USA valt att krypa för honom (däribland Meta som äger Instagram och Facebook) hamnar vi i ett dilemma. Vill verkligen inte vara med och stötta ryggradslösa företag. Problemet är att såväl Instagram som Facebook har blivit viktiga plattformar att synas på som författare, förläggare och bildkonstnär. Merparten av kontakterna med andra aktörer i branschen sker här. Vi har Belvida Bells egen hemsida, och jag har min egna hemsida (perabl.com) men det räcker inte.
Inom överskådlig tid tvingas man nog ändå hänga kvar på de här plattformarna, men kommer åtminstone att hålla ännu hårdare fast vid att även fortsättningsvis ignorera dess annonsörer. För vad helst det nu är värt.
Under tiden bygger vi upp ett nytt, och förhoppningsvis i framtiden bättre och kanske mer ståndaktigt nätverk på Bluesky.
Välkommen att följa mig där … @andielindskog.bsky.social
Den här söndagen inleddes med trevliga gäster till förmiddagsfikat, som förhoppningsvis ska leda till lite extra uppmärksamhet för vårt förlag. Sen har jag färdigställt bildvisningen jag ska ha vid vårt nästa medlemsmöte i fotoklubben. Hoppas på många deltagande medlemmar.
Efter kvällsmaten satt vi kvar i uterummet och lyssnade vidare på vår pågående ljudbok (Sorgfågel sjunger av Emma Olofsson) samtidigt som vi ägnade oss åt fortsatt målande. För egen del behövs nog mer övning, men det sägs ju ge färdighet …
Återkommer till det där med ”nördig research”, alltså diverse fakta om olika händelser, företeelser och så vidare, som kan vara användbart i mitt skrivande. Och då i synnerhet när det gäller arbetet med mina romaner om Anna. Arbetar just nu med bok nummer två – med arbetstiteln Gudbarnet – där jag tidigare hittade komplett setlist över alla låtar Genesis spelade på sin konsert på Malmö Isstadion 1978. Använder just den konserten som en liten detalj i min roman. Men nu tänker jag mig att även få med en annan för min del betydelsefull konsertupplevelse, också från samma år. Nämligen den med Electric Light orchestra som också spelades på Malmö Isstadion den 24 april samma år. Även den har jag hittat komplett setlist från, och kan alltså komplettera mitt eget minne med vilka låtar som spelades. Och i vilken ordning. Kan konstatera att de inledde den konserten med Standin in the rain, precis som de gjorde på Royal Arena i Köpenhamn den 16 september 2018.
Det har nästan blivit tradition nu att vi i december drar iväg med några glada fotoentusiaster från Sjöbo Fotoklubb för en stadspromenad i ett julpyntat Malmö. Idag var det dags igen, och jag tror nästan att det var rekord i hur många som deltog och bidrog till att göra utflykten trevlig. Tolv glada medlemmar!
Precis som vanligt utgick vi från Triangelen, följde Södra Förstadsgatan, Södertull, Gustav Adolfs torg, Södergatan, Lilla torg och sedan ner mot Västra hamnen. Idag blev det dessutom ett besök på Story Hotel Studio, för att kika på Michael Nilssons (en av klubbens medlemmar) fina fotoutställning med konsertbilder. På detta en stärkande fika på Coffée House på Centralstationen. Sen promenad tillbaka till Triangelen.
Skrivandet för närvarande går sådär. Har gjort några försök med Morden i Thiramaar (femte romanen i serien), men det har bara blivit några kortare stycken. Det saknas konstruktiva idéer! Vi har skrivit och bearbetat årets julsaga inför den årliga träffen som ska vara nu på torsdag. Dessutom har vi dammat av och fräschat upp några tidigare julsagor, och publicerat som E-böcker lagom inför julen.
Har avverkat både medlemsmöte och styrelsemöte med fotoklubben den här veckan, och den viktigaste frågan att diskutera har varit den om lokalen. Alltså var vi framöver ska hålla till med våra möten. Tror vi har hittat en bra lösning.
För övrigt har det varit en relativt stillsam vecka, då vi också unnat oss att kolla in några filmer; A man called Otto, Finding Forrester och Gifted hands.
Och så har jag fått den årliga sammanställningen från Spotify över hur mycket musik jag har konsumerat, och vad jag lyssnat mest på. Har lyssnat i 95 694 minuter, på sammanlagt 9 736 olika låtar. Den låt jag spelat mest är Liberation av James Newton Howard. Det är musik ur den fantastiska miniserien All the light we cannot see som vi såg i vårt nyårsmaraton senaste nyårsafton. En serie som berörde, och som faktiskt levt kvar hela året som den bästa ”filmen” vi sett. Ja, trots att det alltså egentligen var en serie (cirka fyra timmar lång)
Andie Lindskog 