Idag kom RSF Årsbok 2023 och jag kan lite stolt konstatera att en av mina bilder – Follow me son – finns med bland totalt 108 utvalda bilder från Sveriges sammanlagt 134 klubbar anslutna till Riksförbundet Svensk Fotografi. Men samtidigt kan jag ju också fundera över varför inte fler av Sjöbo Fotoklubbs medlemmar skickar in bilder! Att döma av våra månadstävlingar och årstävlingen bland annat, så finns onekligen potentialen.
Så var det åter dags för en tur till Malmö och Slottstaden, och jag var bara tvungen att handla med mig underbara bullar från St Jacobs på Regementsgatan. Ett snabbt ärende till Mazda-bilar i Svedala på vägen hem, eftersom jag inte nådde fram till dem via telefon på morgonen. Behövde boka tid för service och besiktning av bilen. På kvällen var det dags för ännu ett medlemsmöte med grillning med fotoklubben. Det sista dessutom innan sommaruppehållet. Och min bild lyckades landa som nummer ett i månadstävlingen, med temat ”Upplevelse”.
Resten av kvällen ägnades åt att spekulera och fundera på olika tänkbara underlag för kommande noveller. Man måste ju försöka planera.
Ännu en tur till Malmö, och fick till och med för ett kort tag se lite blå himmel och sol. Fick köra lite längre för att hitta parkeringsplats än jag behövt tidigare gånger, och hamnade mitt för porten till mitt livs första egna bostad. På kvällen var det dags för ännu ett medlemsmöte med fotoklubben. Ett möte som kändes gemytligt, med lite fler närvarande än vad det varit det senaste halvåret. Temat i månadstävlingen var Reklam, och min bild hamnade på tredje plats. En bild jag tagit i Rom för sju år sen. I morgon kommer Teleservice hit, så vi får lägga oss lite tidigare idag.
Vi tog en ny promenad i Snogeholm idag, och hade tänkt ut en något kortare variant på den cirka 14km långa tur vi gått några gånger tidigare. Men på grund av att vi gick och pratade, missade vi att svänga in på en stig vi tänkt oss. Följden blev att vi hamnade helt fel, men det gick bra ändå. Turen blev 13,72 km. Alltså ungefär lika lång som den ursprungliga. Men det gör inget. Snogeholm är en fantastisk stor skog, med väldigt varierande natur. Och det är alltid spännande att upptäcka nya stigar.
För nionde året i rad har vi tillsammans med några av våra käraste vänner firat våra respektive födelsedagar i det vi kallar ”Ja-Må-Vi-Leva”. I år blev det en utflykt på Österlen, som vi inledde på Backagården på vägen mellan Kåseberga och Löderup. En god fika med räkmackor och öl, och sen en trevlig titt på den härliga interiören där. Ett mysigt ställe, med en hel del gamla prylar och fantastiska växter. Efter detta fortsatte vi ut till Löderups camping, mest för att jag ville stilla min nyfikenhet över hur det egentligen såg ut där nu för tiden. Jag hade några övernattningar i husvagn där under några år i början av 2000-talet, och för varje år man kom dit hade havet slukat en del av stranden. Vi körde vidare, och hamnade i Hagestad naturreservat där vi tog en promenad ner till stranden. Det blev förvisso en något begränsad promenad, eftersom det var ganska blåsigt, och dessutom började regna. Så gick färden vidare, igenom Skillinge och bort till GislövsHammar. En liten, med betoning på liten, by eller snarare hussamling alldeles vid havet, där man i kalkstenen runt bukten högg ut sten till kvarnhjul under 1800-talet. Efter detta besök gick färden tillbaka i västlig riktning, där dagen avrundades med god mat på Store Thor i centrala Ystad.
Medan regnet stillsamt föll över det täta lövverket, vandrade vi längs stigen nere i ravinen fram till det nedre fallet av Forsakar. Platsen är numera översållad med varningsskyltar där man avråder folk från att vandra där, på grund av risken för nedfallande träd och grenar. Men vi var bara tvungna att komma in till vattenfallet i alla fall. Fast vid den här årstiden är flödet ganska begränsat. Så det är inte precis något mäktigt vattenfall vi möter. Men det är ändå en storslagen och fantastisk natur.
Idag blev det ännu en morgontidig promenad i Snogeholm. Med start strax efter klockan sex, försökte vi undvika den värsta värmen. Det gick sådär! Redan efter kanske en timmes vandring började man känna av värmen. Då är det skönt att kunna slå sig ner invid Snogeholmssjön och äta medhavd morgonfika, och samtidigt passa på och lufta fötterna. Turen vi gått (se kartan) är på 14,8 km.
Vi har hittat ytterligare några mindre stigar på vår morgonvandring i Snogeholm, som gör att vi slipper allt fler sträckor på grusvägar, och istället kan ”försvinna in” i skogen.
Den här rundan är på nästan 14 kilometer. Idag startade vi dessutom ännu tidigare (redan några minuter efter sex) för att slippa den värsta värmen.
Andie Lindskog 