Två månader med butik i Smygehuk

November har nått sitt slut, och därmed är det också över för den här gången med vår försäljning i Gårdshuset vid Köpmansmagasinet i Smygehuk. Totalt sexton dagar har vi varit här, och de två senaste helgerna har vi delat utrymmet med Maria, en annan försäljare som säljer diverse hantverk i form av bland annat örhängen, armband, grytlappar, julpynt och så vidare.

Försäljningen har gått så där. Vissa dagar bra, andra mindre bra. Men det här är alltid ett lotteri. Man får helt enkelt vara nöjd med de intäkter man lyckas få in. Samtidigt är det ju som vanligt också ett nöje att syssla med det här. Vi har båda haft våra laptoppar med så vi har kunnat arbeta mellan kunderna. Och det har varit lite extra spännande att under två månader faktiskt fått ha en ”egen” liten butik på Sveriges sydligaste udde!

Ekonomiska kontraster

Igår befann vi oss i toppmodernt inredda lokaler, med massor med köpsugna besökare. Vi hade vår hittills nästbästa försäljning. Under tre timmar. Idag satt vi åter i det gamla stenhuset och försökte hålla oss varma i värmefläktarnas ihärdiga brus, och sålde för ynka 40kr. Kommer onekligen att tänka på ett lite naivt uttalande jag hörde en gång apropå vår verksamhet. Det handlade den gången om ett samtal med en kund på knappt tjugo minuter, och ett paket med mina fyra Thiramaar-böcker sålda för 400 kr, varpå omdömet fälldes att det var ”en skaplig timlön”! Det kan ju då jämföras med dagens försäljning i Smygehuk, där vi tillbringade närmare sex timmar och sålde för 40 kr! Givetvis tillkommer ju alltid diverse omkostnader – boktryck, registrering med ISBN-nummer, reklam, fraktkostnader, transport, lokalhyra och så vidare och inte minst månader eller år med att bara lyckas skriva manus till böckerna.

Kort och gott – det går helt enkelt inte att räkna på det viset! Man måste vara klar över att det knappast går att leva på inkomsten av skrivandet, om man inte är Camilla Läckberg eller Björn Ranelid, eller nåt. Och varje försäljningstillfälle är ett lotteri! Ibland säljer man jättebra, ibland kanske inte alls! Så är det bara, och det får man nog försöka leva med, om man vill stå ut som strävsam författare och förläggare.

Årets loppis i Karup

Från tio till tre var det Loppis i Karup som gällde, och vi hakade på även detta år. Även om vi egentligen efter ett antal bakluckeloppisar och garageloppisar har sålt ut det mesta vi har som vi vill sälja ut. Blev trots allt sålt en del även den här gången, med en hygglig slant att föra över till Nöjeskontot! Till hösten ska vi nog få plats med släpet i garaget!

Limhamns marknad – Dag Två

Det sades att lördagen brukar vara den bästa dagen för Limhamnsmarknaden. Det stämde inte för oss. Försäljningen idag var hygglig, och inte alls så bra som gårdagen. Men å andra sidan är det ofta så det är med de här marknaderna! Det är alltid ett lotteri. Ibland går det så där, ibland hyfsat, och ibland långt över förväntan. Men å andra sidan finns det så mycket annat positivt omkring det här med marknader. Försäljningen, kundkontakter och inte minst de kontakter man knyter med andra marknadsknallar. Eller att bara sitta tillbakalutad i sin stol och betrakta den brokiga skara av människor som passerar hela tiden.
Och i morgon kör vi Dag Tre!

Limhamns marknad – Dag Ett

På plats i vanlig ordning i bra tid. Bra plats alldeles vid ingången där folk passerar både på väg in och på väg ut. Och med den här marknaden träder vi in på helt oprövad mark. Vi har förvisso deltagit några år på julbokmarknaden på Victoria. Men det här är annorlunda.

Marknad på Sibbarp – så många gånger i min barndom som jag varit och badat där. Och nu då … marknad!

Första dagen avklarad, och det gick bra. Enligt uppgift är det morgondagen som är den bästa, och med tanke på hur det varit idag, är man ju onekligen hoppfull.

Så – det är alltså så vårt midsommarfirande ser ut! Så i morgon när många av er letar efter en extra huvudvärkspilla, kör vi åter till Malmö för ännu en dag på Limhamns marknad! Kommer ni?

Loppis i Karup

Idag var det dags att upprepa eventet från förra året, då det arrangerades samordnad garageloppis i vårt bostadsområde. På Radio Malmöhus hotade de igår med att det skulle vara regnskurar mer eller mindre hela dagen. Men det klarade vi oss faktiskt helt ifrån. Egentligen har vi efter ett antal loppisar sålt ut det mesta som är av intresse, vilket syntes ganska tydligt idag. Det blev sålt några cd-skivor och några små enkla prydnadsfigurer. Men det som gav förtjänst idag var nästan helt och hållet våra egna signerade böcker. Jag vet, inte direkt loppisprylar, men har man försäljning kan man ju lika gärna passa på med det också. Och det lönar sig bevisligen!

Mikaeli marknad – Dag Två

Dag två på Mikaeli marknad i Sjöbo. Till vår stora tillfredsställelse var tältet kvar när vi anlände på morgonen. Inga hårda vindar som slitit och dragit i det. Det stod faktiskt orört precis som vi lämnade igår. Särskilt tacksamt eftersom det här var första gången vi använde det. Mycket nöjd med konstruktionen, och sänder dessutom en särskilt tacksam tanke till vår italienska granne vid sommarmarknaden vid Häxans hus i augusti, som tipsade oss om det här tältet.

Dag två på Mikaeli var annars ganska händelselös. Kändes som att marknadens besökare mest var äldre människor som inte direkt längtade efter att få läsa humoristisk fantasy eller hbtq-feelgood.

Ändå blev även denna dag resultatmässigt ganska positiv, med hyfsat bra försäljning och även trevliga och givande kontakter, bland annat med några skrivande personer vi förhoppningsvis kan få ett samarbete med framöver. Likaså var våra grannar i tältet bredvid en positiv kontakt, med en skön blandning av bland annat ukrainare och kroater, som dels köpte några av våra böcker, och dessutom bjöd de på kaffe som satt fint i den kyliga oktobervinden. De var ännu ett bevis för att folket i det där uställningstältet ett par gångrader bort från vårt, som pryddes av den där illasinnade karaktäristiska blåsippan, faktiskt verkligen inte har någon förankring i verkligheten.

Kort och gott kan vi konstatera att Mikaeli marknad i Sjöbo blev en givande men stundvis kylig marknad, som åtminstone vi kan vara nöjda med.

Bakluckeloppis i Sjöbo – igen!

Släpet var fullastat när vi tidigt i morse körde in på området för årets, tror jag, sista bakluckeloppis i Sjöbo. Kanske inte riktigt lika fullastat som förra gången vi var här, den 26 augusti, eftersom vi ju faktiskt sålde en hel del då. Ändå, släpet var ganska tungt, så det fanns en hel del i lager. Men de första timmarna gick trögt. Bakluckeloppisen öppnade tio, och lite över middagstid hade vi med knapp nöd fått in avgiften för att få stå med bil och släp. Det var egentligen först när flertalet loppissäljare började packa ihop som det lossnade. Flera sena besökare såg möjligheten att kanske kunna fynda hos oss, som fortfarande höll ut. Det är ju ändå så – är tiden satt till ett visst klockslag, är man egentligen skyldig kunderna att faktiskt finnas på plats till stängningsdags. Dessutom – loppis här hemma i grannskapet i somras visade oss klart och tydligt att den tanken är korrekt.
Den gången var det så att i samma stund vi började packa ihop våra grejer, några minuter efter stängningsdags, dök två tilltänkta kunder upp. Lite ursäktande att de kom så sent, men de var som vi såg det lika välkomna som tidigare kunder varit. Och det var också de som köpte mest, och gjorde vår dag!
Det här fick även bli ett lite genrep för kommande helgen!
Sen innebär alltid dessa försäljningstillfällen en del intressanta möten och samtal med människor, man kanske aldrig annars skulle få chans att komma till tals med.

Bakluckeloppis i Sjöbo

Med släpet fullastat var vi på plats strax efter åtta på morgonen, på marknadsplatsen i Sjöbo. Tillgängligt för försäljare från den tiden, och sen öppnar bakluckeloppisen tio! Det heter så! Men i själva verket är det i princip så att loppisen öppnar i samma stund man har parkerat bilen, och öppnat släpet. Giriga potentiella kunder börjar dra i prylarna direkt. Det är bara att bita ihop, och lite rutinerat försöka bringa ordning i försäljningen, även om det innebär att man emellanåt får tränga sig emellan kunderna lite burdust. Men man kan väl inte kräva att folk ska respektera öppettiderna, för då finns risken att de bara går vidare till nästa säljare, som kanske är mer välvillig.

Förutom att vi fått sålt en hel del prylar för en, två och fem kronor, var det även lite åtgång, igen, på vinylskivor. Börjar sina i lagret.

Men det som kändes och värmde mest i hjärtat, var att ett par köpte ett signerat ex av min självbiografi, då deras son nyligen kommit ut som transperson. Boken kan förhoppningsvis fungera lite som hjälp på vägen för dem. Precis som jag vet den har gjort för några tidigare bokköpare.

Försäljningen idag gick bättre än vi trott, och vårt loppislager börjar faktiskt långsamt sina. Den 30 september är det bakluckeloppis igen, och planen är att vi ska delta även då.

Kvällen slappnar vi i vanlig ordning av på altanen.

Garageloppis – Dag Ett

BOSQUE DE TILOS DEL MERCADO
Dag ett av två med garageloppis avklarat. Resultat – Nöjd!

Kan konstatera att det här faktiskt är en bra lösning! Inga direkta planer för dagen, annat än att vara hemma. Det finns alltid något att pyssla med i verkstan / garaget, som man kan passa på att ägna sig åt mellan kunderna. Och så blir det lite som att, om än tillfälligt, driva en liten butik i anslutning till hemmet.

Och i morgon söndag öppnar vi igen och kör kl. 12.oo – 16.00! Finns fortfarande gott om varor – Gratis – Billigt – Fynd! VÄLKOMNA!