Efter fullbordad affär då säljaren fått sitt och jag fått nycklarna, återvände jag hem för att stuva in de sista prylarna jag kunde få plats med i släpet och bilen, samt även katterna och hundarna. Sen bar det iväg mot den sydvästra delen av kommunen och mitt nya hem i Karups sommarby. Jag var officiellt inflyttad på den adressen från denna dag för tio år sedan, den 15 september 2011.
Och ungefär fyra månader senare blev jag dessutom sambo med min kärlek!
Idag har även gömslet blivit bortforslat från Omma, och jag var på tippen och tömde det sista skräpet. Därmed är allt klart! Eller nästan… det finns en del skräp kvar i källaren till gäststugan som faktiskt är efter förra ägaren, men jag har kommit överens med nya ägaren att vi ska hjälpas åt med det när han har kommit på plats.
Hur som helst så kan man nu satsa helhjärtat på mitt nya boende istället.
Nu är affären avklarad, och därmed är kapitlet i Boken om mitt liv som kanske egentligen aldrig skulle ha skrivits, definitivt avslutat.
Mot alla odds har vi faktiskt lyckats tömma huset, vilket skett i helgen med mycket god hjälp.
Återstår lite mindre uppröjning i verkstan, och lite diverse småplock.
Intressant i sammanhanget är att hundarna tycks till fullo ha accepterat flyttningen! De är inte ens intresserade av att hoppa ur bilen när vi är i Omma, utan väntar tålmodigt på att vi ska köra hem igen.
Igår drog jag iväg med husvagn, min katt och mina hundar till Snogeholm, där jag planerar att stanna till slutet av kommande vecka.
Har en natt kvar att arbeta, innan semestern är igång!
Men med detta är hela flyttkarusellen igång på allvar.
Det packas för fullt i huset där hemma, och när jag återvänder dit har hon och hennes son flyttat ut!
Och nu känns allt väldigt bra!
Äntligen slipper jag allt förakt, alla provokationer och alla andra bekymmer.
Idag inleds en helt ny era i mitt liv!
Och det känns enbart positivt!
Ja, jag förlorar mitt paradis då vi jag måste sälja huset, men det finns ändå så mycket positivt utanför det, så jag har faktiskt förlikat mig med det!
Och semestern är fullbokad! Jag behöver inte sitta och rulla tummarna och längta efter att få börja jobba igen…!
Andie Lindskog 