Badandet är tydligen så angeläget att de inte bryr sig om att det fortfarande pågår ”byggnadsarbete” kring dammen. Den här grönsiskan (tror jag) tog sig ett uppfriskande dopp mindre än två meter ifrån mig.
Känns som en bekräftelse på att mitt dammbygge verkligen gynnar fågellivet!
Förutom nöjet och tillfredsställelsen av att kunna skapa ett konstgjort trivsamt porlande vattendrag i trädgården, så känns det också väldigt inspirerande att det tydligt märks en ökning av fåglarnas närvaro i trädgården. De sitter i buskar och träd runt mitt byggnadsprojekt och bara väntar. Och om jag bara går ifrån för några minuter för att hämta något, är de genast nere för att ta sig ett dopp.
Idag har arbetet mest handlat om att testa lite olika lösningar med pumpar och slangar. Har köpt sex meter lite kraftigare slang, som ska gå från den stora dammen upp till den minsta. Nästa steg blir att gräva ner ett rör (egentligen avsett för nergrävning av elkablar) som jag sedan ska lägga in vattenslangen i.
Sen har det också handlat om att formklippa dammduken och täcka med sten.
(Notering ang. bildcollaget idag; fick tyvärr bara några hastiga suddiga bilder på badgästerna)
Det är verkligen en alldeles speciell upplevelse att få vara en del av storkprojektet!
Nu finns det två ungar, och dessutom ett ägg som håller på att kläckas. Det är ungefär tre dagar mellan de här båda ungarna, och det syns faktiskt.
Den nykläckta ungen hade lite svårt att hitta maten idag, men det lär den sig nog snart.
I tisdags (2/5) kunde vi notera första ägget som höll på att kläckas i storkhägnet. Det hördes pipande från flera av äggen. Två ungar har kläckts fram så här långt, men en var tyvärr död. Men nu är det med andra ord dags att börja mata storkungar. Ska bli spännande att få följa deras utveckling. Det är faktiskt ett rent privilegie!
Idag kunde vi notera årets första ägg i ett av storkarnas rede. Nu börjar det bli spännande.
Nu har vi utfört vårt volontärarbete för storkprojektet i lite drygt en vecka.
Det har handlat om utfordring och vatten och att se till att det finns grenar och kvistar för bobygge.
Första dagarna var storkarna ganska nervösa när vi gick in i hägnet. Men man får röra sig lugnt och försiktigt, och ge dem tid att flytta sig till en för dem lite tryggare del av hägnet innan man går in. De senaste dagarna har det varit lite lugnare, men samtidigt ska de naturligtvis inte bli tama heller, eftersom de så småningom ska släppas ut.
Det känns väldigt positivt att få vara med och vara en liten del i det här projektet, och det är spännande varje dag man kliver in i hägnet – har det blivit några ägg än!? Nej, inte än.
Från nästa vecka ska vi göra en insats som volontärer i Karups storkhägn, och hjälpa till med utfordringen av storkarna och deras kommande ungar. Blir spännande att få möjlighet att följa ungarnas utveckling på nära håll.
Det har inte varit så stor variation på arter bland besökarna i vår ”Restaurang Kvidevitt” (det vill säga vårt fågelbord). De vanligaste arterna är pilfink, talgoxe, blåmes och en och annan gulsparv. Någon enstaka gång har även hackspetten varit där, och några koltrastar har dykt ibland också. Sen har vi förvisso även ekorren som nästan blivit lika vanlig som pilfinken. Men från i år tycks en mindre förändring ha skett. Förutom de vanliga arterna har vi även kunnat notera svartmes, nötväcka, rödhake och bofink. Idag strax före ”stängningsdags” (alltså innan det blev mörkt) hörde vi ett lite ovant tjattrande kring talgbollarna. Det visade sig vara inte mindre än SJU stjärtmesar som kommit på besök. Givetvis gjorde jag vad jag kunde för att få dem på bild och med högt ISO-tal gick det trots det dunkla skymningsljuset även om bilderna blev en aning gryniga.
Förra vintern blev det ingenting av med vår ”Restaurang Kvidevitt” (det vill säga fågelbordet) eftersom det som alltid tagit tid att komma i ordning i nya hemmet. Men i år har vi fått upp den och vi kunde inviga den för cirka tre veckor sedan. Men vi kan konstatera att det inte alls är samma mångfald bland fåglarna här som det var i Omma. Kanske det främst berodde på att det ju faktiskt inte fanns någon konkurrens eftersom det inte fanns så värst många grannar där. Och de som fanns var nog ganska återhållsamma med utfodringen av fåglarna.
De enda fåglarna som hittills besökt ”restaurangen” är de vanliga; pilfink, talgoxe, blåmes och nötväcka. Hackspetten har som hastigast tittat hit ett par gånger, och sedan vet jag att det även finns gröngöling i området.
Men den mest ”unika” gästen hittills är trots allt – Ekorren!
Många skulle säkert jaga bort den då den stjäl fåglarnas mat. Men inte vi! Den får gärna äta där! Ekorren tillhör mina absoluta favoriter bland de svenska djuren.
Andie Lindskog 