Sista turen!

I drygt tre år har jag besökt Elisabetkliniken för behandling. Första gången var den 16 juni 2022, och nu efter den sjuttiofjärde gången är det slut.
Förutom behandlingarna, har dessa turer till mina gamla hemtrakter känts väldigt givande. Det har blivit många fikastunder på St Jakobs glass på Regementsgatan, som snabbt blev ett favoritställe. Flera dessutom i trevligt möte med kusin Bo. Det har varit spännade och intressant att ta del av området, som i mitt tycke bara har blivit bättre med åren. På ”min tid” de åtta åren Slottstaden var min fasta bostadsadress, trivdes jag väldigt bra. Men då fanns det bara ett fåtal affärer, pizzerian Pompei öppnade 1976, men då var de ganska ensamma. Idag finns det ett antal varierande restauranger och kaffebarer. Förutom ett ganska rikt utbud av butiker. Och pizzerian finns fortfarande kvar.

Kort och gott är det en fridfull och trivsam stadsdel, precis som det var då.   

Till Malmö i värmen

Denna extremt varma sommardag var det dags för ännu en tur till Malmö, och i första hand Slottstaden. Där för som det ser ut nu, den allra sista behandlingsrundan hos duktiga Elisabetkliniken. Körde hemifrån lite tidigare, för att hinna med frukost på favoritstället St Jakob. Efter behandlingen körde jag direkt till Triangelen och en fikaträff med en av mina äldsta vänner. Kvällen landade jag i halvliggande ställning utanför huset med en bok – men ganska snart gjorde jag som Mogwai – dåsade i värmen!

En regnig dag i Malmö

Dags för ännu en tur till Slottstaden, men det här blir också den nästsista. Åtminstone av den anledningen. Passade på att ta frukost på favoritstället St. Jakobs på Regementsgatan, innan Elisabetkliniken. Sen blev det en tur till Triangelen och libanesisk lunchbuffé på Kitchen961 och träff med gamla vänner.

Stilla lunka vi i värmen … eller nåt!

Senaste dagarna har det varit fullt ös … ungefär som vanligt. Det är stressigt att vara pensionär. En klyscha kanske, men det är så det ser ut. Och jag klagar inte. Det känns onekligen som att vi kommit igång riktigt bra med vårt förlag. Så pass att våra ”frukostmöten” rentav nästan blivit nödvändiga för planeringen av vår verksamhet. Mycket publicerat, och mer på gång. Och nästa vecka, en av årets absoluta höjdpunkter – Malmö Pride – med bokförsäljning, föredrag och chans att visa upp oss på riktigt som HBTQ-förlag.

Men nu lunkar vi lite långsamt i värmen, avvaktar det utlovade regnet och laddar batterierna. Dels med besök hos våra fina grannar, och sen en tur i Frualid, där känslan att befinna sig bland kaldiniernas skyddande skrytblad i Thiramaar känns särskilt påtagligt.

Tror att vi håller semesterstängt ett tag efter Malmö Pride. I alla fall till Sjöbo Marknad.

För övrigt har veckan inneburit ännu en tur till Slottstaden i Malmö, ett besök för önskad spruta på Vårdcentralen i hemkommunen, fika på lite olika ställen, och så då naturligtvis det stora i att min fjärde roman i serien Legender från Thiramaar har anlänt från tryckeriet.

En grå dag med färgläggning

Denna åtminstone vädermässigt väldigt grå dag, var det åter dags för en tur till Malmö. Den femtiotredje i sitt slag, noga räknat. Vinterväglaget råder ju fortfarande, med snömodd och en del hårdpackad snö som blivit till is. Men detta var egentligen inte några större bekymmer. Var nästan värre med diset. Allt, precis allt var grått. Kunde dock dra nytta av mina gula glasögon, som faktiskt verkligen är användbara i sådant väder. Kvällen blev desto mer färgglad. Och de sista timmarna innan dagen ska avrundas, ägnas fortsatt i sällskap med dödsgudinnan, Cornizendo, Belvida Bell och kaldinierna Robia och Neibi.

Femtio gånger

Efter att ha bott i Slottsstaden i Malmö i åtta år, har jag som de flesta nog sett, av en tillfällighet, eller nåt, kommit tillbaka dit igen sen den 16 juni förra året. Fram till idag har de besöken upprepats femtio gånger! Så många gånger har jag legat på rygg i fyrtiofemminuters pass och uthärdat uppskattningsvis sådär fyrtio till femtio nålstick i jakt på oönskade skäggstrån. Men nu börjar vi närma oss slutet. Vet inte exakt hur många besök till, men det kanske kan röra sig om fyra eller fem.

Därefter får besöken i det området vara av andra skäl.

Flygtur till Elisabetkliniken, synlig bok och en kopp kaffe

En gråmulen typisk novemberdag med ännu en tur till Slottstaden. Som vanligt ser promenaden från bilen till Elisabetkliniken mest ut som en flygtur med en överförfriskad mås, eller nåt. Fick sitta och vänta en stund idag, så det blev en kopp kaffe och några chokladbitar. För en kort stund hade jag dessutom sällskap av en dam som också hade reserverad tid. Hon läste baksidestexten på min bok, som sen juni i år ligger prydligt på bordet i väntrummet tillsammans med några andra skrifter. Ganska snart var det hennes tur att komma in på behandling, så jag hann aldrig berätta för henne att jag känner författaren. Det här var min fyrtioåttonde behandling, och det har just kommit besked om godkännande för ytterligare fem omgångar. Tar det i lite mindre portioner nu, och förhoppningsvis är vi snart i mål.

Oj va mycke de ble …

I går kväll var jag helt övertygad om att en rejäl förkylning stod och knackade på dörren. Öm i hela kroppen, tjock i huvudet (mer än vanligt), trött och fullkomligt håglös. Sköljde ner en vitamindos och gick och la mig tidigt. Låg och läste – The girl from Casablanca – och redan där kände jag hur jag långsamt började må lite bättre. Sov gott i stort sett hela natten sedan, fullt med bisarra drömmar, och sedan vaken runt halv sju på morgonen, fullt frisk! Denna nya dag frisk och kry bjöd på en något hektisk eftermiddag. Dags för en ny tid hos Elisabetkliniken. Alltså till Malmö igen. På vägen hem ett snabbt ärende på Wästchark och därefter raka vägen till Sjöbo för att hämta ut ett antal leveranser – te till företaget hos Budbee på Supermarket, filter till avfuktningsfläkten hos My Way och cevapcici-krydda hos Instabox på Kvantum. Ett kort snack med vaccinbussen, en tur till bolaget. Sen hem! Efter middagen blev det en runda bland taggiga buskar i området med bärspannen i handen. Resten av kvällen enbart avkoppling med skrivande.

Skärsjön, Anna, en ungdjävel, fika i solen …

Den här veckan känns lite som att man laddar batterierna, inför nästa vecka då röntgen, epilering, Krattan, Bildkampen och logoped står på Att Göra-listan. Det blir en tur till Ystad, två till Malmö och en till Sjöbo.
Den här veckan var vi på möte med kommunen Fritidsutvecklare. För övrigt är det hemma som gäller hela den här veckan. Det betyder ju dock inte att man suttit med armarna i kors. Har sammanställt och förberett på fotoklubbens hemsida, resultatet av Bildkampen 2023. Men viktigast av allt är att jag blivit klar med korrekturarbete av Sommaren i Skärsjön, och vi är därmed ett steg närmare utgivning av andra delen i sviten Det hände vid Skärsjön. I övrigt har det mest handlat om Anna, och nu ska jag dessutom även ge mig på en ”Ungdjävel…”. Ja, det handlar om böcker … vad trodde ni?! Mitt aktuella Na-No-Wri-Mo-projekt och ett korrekturuppdrag.
För övrigt kan jag konstatera att vissa effekter av ett inlägg på hemsidan i mitten av februari, tydligen kom av sig och rann ut i sanden.
Den här veckan har vi kunnat ta vår eftermiddagsfika för första gången för den här säsongen på altanen. Och just idag är det 27 år sedan jag använde snus för sista gången.