Gårdagen var mest en sådan där dag som man rentav kanske skulle stannat i sängen. Det var liksom ingenting som gick riktigt min väg. Så jag valde att gå och lägga mig tidigt och läsa en bok istället. Lämnade sen sängen vid åttatiden i morse med en absolut förhoppning om att den här dagen skulle vara lite positivare. Efter frukost hängde vi på släpet och körde till tippen och tömde en mängd skräp. Fortsatte till Jula vid Stora Bernstorp, där vi köpte tältsidor och utställningsbord. Så är därmed vårt utställningstält komplett, och vi är rustade för sommarens marknader.
Kvällen ägnades för fullt åt fortsatt korrekturarbete med Dödsgudinnans stenar, och jag försökte onekligen kompensera för allt det som inte lyckades igår.
Just nu handlar det bland annat om en överambitiös astronomiskt engagerad trollkarl, och en urgammal och faktiskt döende övermagiker.
I söndags lämnade jag Dödsgudinnans sten till Snezana för korrekturläsning. Och jag har redan fått tillbaka den, och har påbörjat min tredje genomgång. Tror faktiskt att berättelsen kommer att växa ganska mycket, innan vi är framme vid slutet. Medan jag väntat på att få tillbaka mitt manus, har jag arbetat med korrekturläsning av Tillbaka till Skärsjön, vilket är tredje delen i vårt gemensamma projekt Tillbaka till Skärsjön. Målsättningen är att denna del ska vara klar för tryckning i god tid innan Malmö Pride i juli i år.
Under veckan har jag fått en för mig helt ny vy över Malmö, från tolfte våningen i Öresundshuset, där numera Vuxenpsyk, könsidentitet håller till. Fler besök är planerade, så det finns anledning att återkomma i detta. Så har vi också uppnått över förväntan positivt resultat av vår ”selftape”, och den kommande veckan får vi förhoppningsvis veta mer exakt HUR positivt det är. Inte mycket vi kan säga om detta nu, mer än att det är ett väldigt spännande projekt, som kan bli mycket givande, om vi når ända fram. Slutligt, beskedet från Skatteverket i år var över förväntan positivt.
Nu går jag vidare med korrekturarbetet med Dödsgudinnans sten – eller om den kanske rentav ska döpas om, igen – Dödsgudinnans ögonstenar!
Idag blev jag klar med den andra genomgången av Dödsgudinnans sten – det vill säga min fjärde roman i serien Legender från Thiramaar. Nu har manuset flyttat över till Snezanas dator, där hon kan kasta sig över den och kritiskt granska berättelsen. Det känns onekligen som att berättelsen i det stora hela är komplett, även om det absolut finns utrymme att växa ytterligare. Vilket jag tror att den kommer att göra. Men nu närmast ska jag tillfälligt lämna Thiramaar, och istället tillbringa några dagar vid Skärsjön.
Fortsatte korrekturarbetet med Dödsgudinnans sten under kvällen. Förutom rent korrekturarbete handlar det nu också om att försöka få till lite mer ”färg” i berättelsen. Det kan handla om tillägg som beskriver hur det gamla fyrtornet som trollkarlen Cornizendo och hans älskade Belvida Bell bor i tillsammans med kattan Olivia och hennes små busiga ungar, en gång kring förra sekelskiftet blev ledigt. Även några ord om trollkarlens utbildning vid fakulteten för elementarmagi vid Camyrlins Magiska Akademi.
Eller hur dödsgudinnan Ashas hjälpreda Hano slarvat och råkat tappa den viktiga stenen Klash Nema.
Eller hur Kawokfloden strax innan den når ut till västkusten där landskapet planar ut så att floden tappar fart, och till sist med knapp nöd orkar rinna ut i den lilla sjön. Med resultatet att det blir sumpig illaluktande träskmark.
Allt typ onödigt men intressant vetande, som onekligen fyller en färgläggande funktion för själva berättelsen. Och det är ju det som räknas.
Inlett dagen med ett konstituerande styrelsemöte via telefon efter gårdagens årsmöte med fotoklubben. Inget komplicerat. Vi har redan klart vem som gör vad. Det handlar egentligen mest om att få sammanställt de handlingar som krävs till kommunens föreningsregister, för att vi ska vara fortsatt bidragsberättigade.
Har i övrigt inte hänt så mycket annat, förutom att vi varit hos Krattan för klippning. På hemvägen noterade vi att Sövdesjön fortfarande är ”större” än normalt. Nästan så att man kan ro båt ända fram till kiosken.
Kvällen ägnas åt fortsatt korrekturgenomgång (den andra) av Dödsgudinnans sten.
I berättelserna har världen Thiramaar funnits i evighet … eller nåt. Vi har ju sett berättelser som sträcker sig åtminstone mer än tvåtusen år tillbaka i tid. Men det handlar ju egentligen bara om när människorna dök upp där. Det vet ju alla att kaldinierna funnits där i alla tider. Men oavsett hur det nu än är med det, så är i alla fall berättelserna om den här världen yngre än så. Trots att de nu faktiskt fyller hela trettio år!
Den 19 februari 1994 skrevs de första berättande raderna om Thiarien, som ju är ett av länderna i den här världen. Då i form av första kapitlet till Gudarnas spira, boken som skrevs först, men vid utgivningen ändå blev bok nummer två.
Och tro mig – du har ingalunda läst sista legenden om Thiramaar ännu! Det kommer mer!
Detta jubileum firas med ett erbjudande som inte går att missa!
Idag blev jag klar med korrekturgenomläsningen av Dödsgudinnans sten! I klartext betyder det att jag nu ska påbörja andra korrekturomgången, som främst handlar om att färglägga och inte minst tillfoga mer humor och lite fylligare berättelse. Därefter är det dags för Snezana att ta över. I nuläget motsvarar boken cirka 265 sidor. Egentligen i minsta laget, men den är ju som sagt inte färdig.
För övrigt avrundar vi en relativt stillsam vecka som mest handlat om skrivande, färgat hår, tandläkarbesök och träff med några av våra bästa vänner. Och nu går vi in i en vecka med mer skrivande, epilering och dessutom årsmöte med fotoklubben. Och så ska vi klippas.
På temat annorlunda skrivplatser, blev det idag Möllans Café i Sjöbo i sällskap med en räkmacka. Det var lite mer liv och rörelse här, men med favoritmusik i öronen, gick det bra att försvinna in i den thiramaariska världen, och arbeta ostört vidare med några av mina favoritkaraktärer trollkarlen Cornizendo, Belvida Bell och kaldinierna. Det rör sig sakta men säkert mot slutet av manuset – igen – innan det sen är dags att börja om igen med den tredje genomgången.
Nytt skrivställe i morgon.
Denna dag har handlat om två saker. Att skjutsa kärleken till några olika möten i Lund och att skriva.
Medan jag väntade satt jag i cafeterian på Lunds Stadsbibliotek och skrev. Det är nåt visst med det där att medan man väntar, sätta sig på något lämpligt fik, omgiven av diverse olika människor, och ägna sig åt skrivande. Det kan förvisso variera en hel del på hur produktiv man klarar att vara i de situationerna. Ibland kan det finnas väldigt högljudda människor som hämmar ens tankar. Men i det avseendet borde det ju fungera bra när man sitter på ett bibliotek.
Jag kom faktiskt ganska långt i mitt arbete med Dödsgudinnans sten idag, så jag känner mig helt klart nöjd så här långt. Och det blir fler annorlunda skrivplatser den här veckan.
Andie Lindskog 