Det är onekligen en underbar upplevelse, att sitta på huk på altanen när rådjursfamiljen går förbi. Faktiskt så nära att jag nästan kunnat klappa dem. Ingen zoom behövdes på kameran. Det är fascinerande hur de står still och bara tittar när de hör kamerans klickande, men så länge jag sitter stilla är de inte oroade.
Ja … vi bor i skogen.
Ett tag efter en sen frukost, som dessutom innefattade en ganska ingående samtalsstund om ett nytt bokmanus, tog vi en höstpromenad i ”vår skog”. En bit in i oktober och faktiskt dryga sjutton plusgrader mitt på dan, gjorde att det blev en lite svettig promenad, eftersom man klätt sig en aning för varmt. Det blev dessutom mer svampplockning, vilket gav cirka sex och ett halvt kilo blandat Karl Johan och diverse soppar, orensade. I slutänden landar det på runt halva den vikten.
Sen i söndags har vi gått in för att starta dagen med en promenad i området före frukost. Före allt annat faktiskt. Av all önskvärd erfarenhet vet vi att om vi först äter frukost, och kanske börja åta oss någon av våra tänkta sysslor för dagen, är risken stor att det helt enkelt inte blir någon promenad.
Det handlar om promenader på mellan två och tre kilometer, och mellan en halvtimme och tre kvart. Vissa dagar är ju också våra omgivningar lite extra njutningsbara.
Andie Lindskog 