Etikett: Dagbok

Publicerat den

Året 2024

Januari

Årets första vecka gjorde man klokt i att stanna hemma, medan det busiga snövädret härjade på de skånska vägarna. Vi publicerade första novellen och första romanen bland Belvida Bells externa författare. Dessutom inledde jag arbetet med Dödsgudinnans stenar.

Februari

Värmen i vårt arbetsrum blev billigare och betydligt effektivare när vi den här månaden fick installerat luftvärmepump i den delen av huset, och därmed kunde stänga all direktverkande el-värme.
Kunde också den här månaden fira att det var 30 år sedan jag påbörjade arbetet med Gudarnas spira.

Mars

Inledde första av tre besök hos psykolog i det jag själv kallar Steg Tre.
Var i Kristianstad och såg fotoutställningen kallad ”Bowie & Sukita” med den japanske fotografen Sukitas bilder av David Bowie.

April

Vår gemensamma romantrilogi Det hände vid Skärsjön blev komplett under den här månaden, då tredje delen – Tillbaka till Skärsjön – kom ut.
Fullföljde utredning hos psykolog under den här månaden, och var med det redo för den sista avgörande delen i Steg Tre.
Mitt deltagande i projektet Transliv inleddes via ett zoommöte den här månaden. Projektet syftar till att ta fram ett utbildningsprogram för personal inom vård och omsorg. Känns positivt att få vara med och förhoppningsvis kunna bidra till detta.

Maj

Årets litteraturrunda hölls första helgen den här månaden. I år valde vi att medverka i Kristianstad istället för som de två tidigare åren 2022 och 2023 som vi var med i Karup. Den här gången handlade det dessutom om två dagar i Studiefrämjandets lokal.

Juni

Kom igång på allvar med det som ska bli min femte roman i serien Legender från Thiramaar – Morden i Thiramaar. Än så länge är det arbetstiteln, som måhända kommer att ändras framöver.
Den här månaden kom dessutom min fjärde roman i serien – Dödsgudinnans stenar – ut!

Juli

Den kanske mest betydelsefulla händelsen den här månaden, var nog Malmö Pride. Tre dagar med bokförsäljning och ett gemensamt föredrag av Snezana och mig som i mitt tycke var riktigt bra.
Vi kunde teckna ett avtal för inläsning av mina hittills fyra utgivna böcker i serien Legender från Thiramaar med suveräne Mathias Ejdetjärn.
Vi deltog på Sjöbo Marknad den här månaden, vilket mot förmodan blev den i särklass bästa marknaden sett till intäkter under hela året.

Augusti

Den här månaden var det dags för ännu en marknad. Den här gången Gislövs marknad under tre dagar, som vi dessutom kombinerade med övernattning på Dalabadets camping i Trelleborg. Det blev liksom lite av semesterkänsla med det.
Den här månaden kunde vi äntligen publicera ljudboken av Eilaths hopp, suveränt inläst av Mathias Ejdetjärn.
Sen blev det ytterligare en marknad den här månaden vid Häxans Hus.

September

Fick nya glasögon – eller glasöga, snarare. Ett glas och ändå drygt 4 500 kr! Suck!
Romanen Räkna fräknar, som till största delen är Snezanas verk, men som vi båda står för, kom ut den här månaden.

Oktober

Vi deltog på två marknader den här månaden – Mikaeli marknad i Sjöbo och Höstmarknad i Skurup.
Var på min tredje konsert med Brit Floyd, som spelade på Malmö Arena.
Den enskilt viktigaste händelsen den här månaden, var besöket hos läkare på Vuxenpsyk i Malmö, där det slutligt avgjordes. Steg Tre är i hamn!

November

Bokmässa i Lund, vilket blev vår fjärde där. Jag deltog dessutom som samtalsledare i en diskussion om queer i litteraturen.

December

Årets sista månad bar mest med sig en del olika turer till Malmö. Shopping med kärleken, kvällstur med fotoklubben, möte med några av mina äldsta vänner och en runda till laserkliniken. Och så självklart traditionen med julsageträffen, som blev den fjortonde i ordningen.
Självklart avrundade vi ett bra marknadsår för Belvida Bell med den trevliga julbokmarknaden på gamla anrika Victoria i Malmö.

Publicerat den

2023 en vecka gammalt

Året som inleddes med ett för min del ganska mäktigt jubileum – 50 år med dagboksskrivande – har redan hunnit bli en vecka gammalt. Med undantag av att vi var hos veterinären i tisdags och fick avlägsnat dränaget på Mogwai, och samtidigt passade på att handla, har vi knappt varit utanför dörrarna på hela veckan. Förvisso med undantaget också att jag varit ännu en tur i Malmö.
Nu betyder ju inte det att vi varit passiva. Tvärtom! Vi har arbetat en del med förberedelser i huset, som handlat om att bland annat tömma det mesta av matrummet. Samtidigt att lyfta ut en del prylar ur arbetsrummet. Och så då att montera upp armaturen vi haft i matrummet sen vi flyttade hit, men knappt har använt, i uterummet istället. Men innan vi kan gå vidare i detta arbete, inväntar vi nu Teleservice som ska komma och dra om matning för vårt fiber. Det blir en kostnad, men som väl är håller de en rimlig nivå på sina bilkostnader.

För övrigt har veckan handlat om att göra preliminär deklaration med förhoppningen att inte tvingas betala orimliga skatter för företaget. Apropå ekonomi kan vi lite lättade konstatera att den sedan länge förvarnade chockartat höga elräkningen för december månad, faktiskt inte blev så chockartad! Hög, men inte någon större skillnad jämfört med januari 2022.  Till stor del egen inverkan, då vi faktiskt varit väldigt duktiga på att spara el.

Nu är det dessutom precis ett år sedan hela karusellen med lunginflammationen inleddes, och jag är enbart tacksam att historien inte upprepar sig det här året.
Så gör jag vad jag kan för att hålla fotoklubben levande, åtminstone ett tag till. Återstår att se hur många som är på min sida och tycker det är värt mödan. I den andan har vi åter laddat upp våra bidrag till årets upplaga av RIFO. Vi brukar vara de enda, mer eller mindre, som gör det i vår klubb.

Publicerat den

Dagbok – 50 år

Idag för precis femtio år sedan började jag skriva några korta meningar i ett kollegieblock. Ritade in en grön marginalkant och även linje som markerade ett sidhuvud. Där skrev jag med röd penna; Januari – 1973. I tre meningar redogjorde jag i korthet vad som skett i min tillvaro denna årets första dag. Därmed hade jag på allvar börjat skriva dagbok, samma år jag flyttade hemifrån! Egentligen hade jag gjort sporadiska anteckningar i en plankalender sen 1969, kanske till och med sen 1968. De kalendrarna finns dessvärre inte kvar. De försvann troligen i en översvämning i vår källare sommaren 1980. Men från den 1 januari 1973 blev det till en daglig vana, som består än idag femtio år senare. Då handlade det mest om kortfattade noteringar om vad som hände i mitt sjuttonåriga liv. Men med åren har det dagliga innehållet vuxit, och förutom aktuella händelser innehåller dagboken idag även en hel del funderingar och reflektioner. Ofta fungerar den effektivt också som ett sätt att få skriva av sig, och tidvis har den också varit ett utmärkt bollplank när jag har behövt ventilera känslor och frustrationer. De senaste tio åren har förvisso inte det behovet funnits på samma vis. Dagboken är ett utmärkt minnesdokument, och en perfekt källa att tillgå varje gång det uppstår osäkerhet kring när, var och hur saker och ting har inträffat.

Den var naturligtvis också ett ovärderligt underlag när jag arbetade med mina memoarer – Idag kan det kvitta.

Lite då och då har det funnits människor i min närhet som har ifrågasatt vitsen med att skriva dagbok. Jag kan naturligtvis komma på flera bra anledningar. Men det här är en ack så viktig del av mitt liv, och jag ser egentligen ingen som helst anledning att jag ska behöva försvara att jag skriver.

När jag idag, femtio år senare, börjar skriva min dagliga dagboksnotering, gör jag det samtidigt som jag lite stolt konstaterar att dagboken när sista ordet för 2022 var skrivet innehåller exakt 3 000 340 ord!

Publicerat den

Mitt längsta dokument

Nu när vi befinner oss mitt i Na-No-Wri-Mo (National Novel Writing Month) där man sätter upp ett mål på typ 50 000 skrivna ord under månaden, kan jag inte låta bli och fundera på just det här med det skrivna ordet. Bara min dagbok innehåller närmare tre miljoner ord! Detta vet jag med säkerhet, men hur många ord jag skrivit totalt i mitt liv är naturligtvis omöjligt att säga. Men en vild gissning hamnar på någonstans runt kanske sex miljoner ord. Eller ännu mer. Men mitt i särklass längsta skrivna Word-dokument är min flödesskrivning för Legender från Thiramaar. I det dokumentet hanterar och behandlar jag all text som jag skriver i mina böcker i den serien. Det är därmed också ett dokument som växer dagligen. Just idag omfattar den 476 Wordsidor med totalt 291 811 ord.

Publicerat den

Skriva med eller utan inspiration

Jag kan ofta känna frustration över att jag saknar idéer, saknar fantasi att få till någon bra berättelse. Har mängder med påbörjade skrivarprojekt, som alla har det gemensamt att de börjat som en bra och inspirerande idé. Men efter i bästa fall ett eller två kapitel, har fantasin tagit slut! Men jag har ändå lärt mig att det är viktigt att hålla igång skrivandet med eller utan inspiration. Flödesskrivning är ett bra sätt! Det handlar om att man bara skriver vad helst som dyker upp i tankarna. Utan att lägga någon vikt vid rättstavning eller grammatik. Riktigt så gör inte jag. Jag skriver förvisso rakt ut från stundens tankar och funderingar. Men allt det här med rättstavning och så sitter på något vis i ryggmärgen. Skriver jag fel, korrigerar jag omedelbart. I min flödesskrivning diskuterar jag med mig själv, ställer frågor och försöker besvara. Har jag kört fast i något skrivande, kan jag resonera med mitt ”flödesskrivningsdokument” ungefär som jag skulle resonera med en annan person. Och ibland får jag rentav till ett avsnitt som kan användas i mitt pågående projekt. Utöver flödesskrivningen har jag även min dagbok. De flesta som känner mig vet att jag skriver dagbok, och har gjort så vid det här laget i hela 46 år! Genom årens lopp har jag ibland fått höra kommentarer från människor som ifrågasatt vitsen med att skriva dagbok. Ja, jag kan nog komma på flera anledningar. Men just med tanke på det här med att skriva oavsett om man har inspiration eller ej, är ju en bra anledning till att skriva dagbok. På köpet får jag ju dokumenterat dagens händelser.

Publicerat den

En av världens största böcker?

(uppdaterat 2024-08-15)
Har skrivit om detta här tidigare också. Dock…
Sen den 1 januari 1973 har jag regelbundet skrivit dagbok!
Det finns ett uppehåll mellan den 7 februari och den 31 juli 1974 då jag av någon anledning inte skrev… tja, då var jag arton år så vad kan man förvänta sig. Sen saknas också en del mellan den 1 december 2000  till den 18 juni 2001, då jag förvisso skrev dagbok, men den försvann vid en hårddiskkrasch. Men i övrigt har jag skrivit varje dag under alla dessa år.
En del skulle säkert tycka att det är meningslöst, kanske rentav dumt, men för mig som älskar att skriva är det nästan en självklarhet. Min dagbok handlar naturligtvis om det som sker i min tillvaro dag för dag. Men därutöver är den också fylld av tankar och funderingar, och under alla åren som ensamstående fungerade den också ofta som ”enslingens bollplank” när man inte hade någon annan i sin närhet att ”diskutera” med.
Åtskilliga är de tillfällen då jag haft nytta av dagboken genom att jag kunnat gå tillbaka och kolla upp saker och ting. Eftersom allt dessutom numera är inlagt i datorn är det lätt att söka i den också.
Lite onödigt vetande är att fram till årsskiftet 2023-24 omfattade min dagbok nästan 3,2 miljoner ord! Skulle den ges ut i bokform skulle det bli cirka 18 100 sidor. (förutsatt att den trycks i samma format som mina Thiramaar-romaner – 110×180) Det motsvarar uppskattningsvis tio exemplar av Tolkiens kompletta ”Sagan om ringen”.

Publicerat den

Dagbok i 40 år

Skriv17

Igår för precis 40 år sedan skrev jag mina första rader i Min Dagbok! Hade förvisso redan från 1970 och framåt skrivit korta noteringar om dagens händelser i en skrivbordskalender, men från den 1 januari 1973 valde jag att istället skriva på A4-papper. Den 23 december 1976 fick jag överta min fars gamla skrivmaskin och gick då över till använda den för mitt dagboksskrivande. Den 15 februari 1991 skaffade jag min första egna dator, och därefter gick jag över till att skriva dagboken i den istället.
Skrivbordskalendrarna från åren 1970 till 1972 finns dock inte kvar!
Men från året då jag fyllde 17 år och fortfarande bodde hemma har jag skrivit dagbok regelbundet varenda dag. Det finns dock två avbrott.
Det var dels mellan den 7 februari till den 31 juli 1974 som jag av någon anledning inte skrev. Sedan har min dagbok mellan den 1 december 2000 och den 18 juni 2001 försvunnit genom en hårddiskkrasch och bristfälliga säkerhetskopior. Båda dessa perioder har jag dock rekonstruerat så långt det varit möjligt med hjälp av noteringar i fickkalendrar, anteckningar och i övrigt mitt eget minne.
De första åren innehöll dagboken mest kortfattade beskrivningar om dagens händelser, men efterhand har det hela växt, och idag kan det emellanåt bli ganska lång utläggningar. Ibland till och med flera A4-sidor! Allt beroende på vad som hänt under dagen, och vad som engagerat mig just då.
För mig är inte dagboken enbart en journal över händelserna i mitt liv. Den är minst lika viktig som ett forum där jag kan skriva av mig. I skrivarkursen har vi fått lära oss att flödesskriva, helt enkelt för att få igång skrivandet. Lite den funktionen kan faktiskt dagboksskrivandet ha. Den fungerar som ett högst personligt bollplank, och också ett bra forum att ta till när man behöver kolla upp tidpunkten för olika händelser i ens liv. Genom årens lopp har jag också fått höra vissa kritiska röster från människor som tyckt det var meningslöst att skriva dagbok. Tja, måhända kan det tyckas meningslöst på ett vis, för vem ska egentligen läsa denna digra bok? Kan det möjligen finnas intresse hos en framtida släktforskare till exempel? Egentligen är det helt oväsentligt! Jag tycker om att skriva och dagboken är ett utmärkt forum att använda sig av för att skriva av sig. Det är skäl nog att fortsätta!