Brocyklingen 2000

Har faktiskt missat att notera detta lite speciella jubileum!

Den nionde juni i år var det tjugo år sedan jag var en av de tusentals som äntrade cykeln och trampade de totalt 34 kilometrarna över Öresundsbron till Danmark och tillbaka igen. Det var en unik upplevelse på många olika vis. Det var första och sista gången det var möjligt att cykla till Danmark. Vädret veckorna innan loppet hade varit ganska dåligt. Regnigt och blåsigt och kanske typiskt svenskt juniväder. Det var till och med så att jag nästan började ångra att jag anmält mig. Men den dagen det var dags hade vädret slagit om helt. Det var strålande solsken och klarblå himmel och praktiskt taget vindstilla. Till och med ute på sundet. Det hela var en fantastisk upplevelse, och det gick förvånansvärt lätt att cykla hela sträckan. Lutningen upp mot högbron var heller inte särskilt besvärande, trots att man från danska sidan har en stigning från tunneln där man befinner sig tjugo meter under havsytan upp till högbron som är sjuttio meter över havsytan. Totalt alltså en stigning på nittio meter! Det var också en märklig känsla att cykla genom tunneln, och veta att man hade cirka tjugo meter havsdjup över sig! Att stå uppe på högbron mellan bropelarna, som dessutom är Sveriges högsta byggnad, och njuta av utsikten över sundet var också en upplevelse. Brocyklingen var en upplevelse utöver det vanliga, och något jag helt klart hade velat uppleva igen. Men tyvärr lär det ju nog aldrig ske. Jag minns också att när vi kom tillbaka till den svenska sidan fanns både ork och lust att kunna vända, och köra tillbaka en andra tur om det bara varit möjligt.

Hygglig fart


Med morgonens cykeltur har jag kört dagligen i två veckor, och hoppas på att fortsätta så. Den här turen blev dessutom till ett litet personligt hastighetsrekord. Turen gick som vanligt till Sövdesjön och tillbaka, och på återvägen kom jag upp i 31 km/h! När jag sen kollade lite närmare kan jag konstatera att det här rekordet bara gäller under de här två veckorna. Högsta hastighet jag någonsin uppnått var i augusti när jag nyligen hade köpt min cykel. I nerförsbacken i det som numera heter Tullesboallén på väg hem i Öved, kom jag upp i hela 50,6 km/h. Men det var som sagt i nerförsbacke, medvind och dessutom regn!
Det som ändå kanske gör dagens lilla rekord hyfsat bra är väl att det inte rör sig om någon nerförsbacke, ingen vind, och kanske det faktum att jag är tjugo år äldre! Dessutom var det en hastighet jag uppnådde utan att egentligen tänka så mycket på det. Jag trampade på i lugn takt på högsta växeln, och när jag kastade ett öga på min ”cykelapp” noterade jag hastigheten!

Morgonturer på cykel

Sen nästan två veckor tillbaka har vi försökt bli lite duktigare på att röra oss. Snezana börjar dagen med en rask promenad, men för egen del föredrar jag att cykla. Så jag tar en tur i närområdet på cykel. Har valt att börja lite försiktigt. Det är ju bara dumt att ”gå ut starkt” och satsa hårt. Då finns risk att man tröttnar. För det mesta har jag valt att cykla till Sövdesjön och tillbaka, vilket blir en tur på drygt fem kilometer. Tänker att jag sedan successivt kan utöka sträckan efterhand. Inga större svårigheter i det. Utmaningen ligger nog snarare i att verkligen vara duktig och fortsätta, även när vädret försöker motarbeta. Så även om det skulle vara storm eller ösregn eller något annat skitväder, får det bli en tur ändå. Kanske inte alltid på cykel förstås. Blir nog trots allt ”behagligare” med en rask promenad i sådant väder. Men det väsentliga är att man fortsätter dagligen oavsett väder.
Och så länge vädret är ok får även kameran följa med. Man vet ju aldrig vad som dyker upp.
Ett typexempel fick jag en morgon då en råbock lugnt gick över vägen ett tiotal meter framför mig! Den dagen låg kameran hemma på skrivbordet!