Eftersom det var soligt och tämligen vindstilla, valde jag att ta en cykeltur. Det blev den vanliga turen till Sövde och tillbaka plus ett varv runt vårt eget område. Sammanlagt drygt sex kilometer. Glädjande i sammanhanget är att jag faktiskt kunda kliva på cykel på ”normalt vis” utan problem med höften. Har faktiskt inte alls lika ont längre. Så nu hoppas jag på många fler solskens- och uppehållsdagar, så jag kan utnyttja min nyköpta cykel ännu mer.
Kunde ge mig ut på premiärtur på min ”nya” cykel idag. Betydligt enklare att kliva på och av med tanke på min onda höft, som jag dragits med nu sen september. Dessutom bra träning precis som fysioterapeuten har sagt. Det kändes dessutom betydligt lättare än jag hade förväntat mig. Blev en tur i det grå decembervädret på sex kilometer, runt området och sen även en tur bort till Sövdesjön och tillbaka. Nu måste det här bli rutin, och de dagar vädret inte tillåter finns motionscykeln i sovrummet.
Blev en cykeltur i solskenet, nästan lite panikartat, eftersom vågen påstod att jag gått upp åtta hekto sen igår! Det duger inte! Turen på sadeln idag blev 4,6 km, och jag styrde ner mot Karups båtplats. Kunde dock snabbt konstatera att det fortfarande är begränsad framkomlighet längs sjön. Det tycks ta väldigt lång tid för vattnet att rinna undan. Hade annars tänkt mig att följa stigen hela vägen bort till Sövde, och därifrån sedan ta cykelvägen hem. Nu blev det en något kortare tur än så idag. Övriga dagen har handlat om E-bok-produktion. Kvällen som vanligt fortsatt djupdykning i världsdelen Thiramaar.
Stor del av vår tid de senaste veckorna har gått till att röja och sortera i verkstan. Det har lett fram till en väl fungerande hobbyverkstad och dessutom väl förberett för nästa helgs loppis! Inte minst – betydligt bättre utrymme och borta är också det där eviga problemet att hitta prylar man letar efter.
Bland loppisprylarna finns bland annat pärmar. Pärmar som jag bland annat har använt till min dagbok. Numera har jag ju den enbart i datorn, så allt papper kan gå till återvinningen. Blev en rätt försvarlig hög med papper när jag staplade åren 2006 till 2016.
När det gäller skrivandet har jag faktiskt satt Anna på paus, lite för att det ibland är en fördel att låta texter ligga ett tag, innan man åter tar tag i dem med kanske lite nya fräscha tankegångar. Istället har jag satsat på lite noveller, och specifikt Fiskefejden som ingår i mina berättelser om Thiramaar. Alltså min humoristiska fantasyserie. Två leveranser från tryckeri har vi fått i dagarna. Påfyllning av lagret när det gäller Av gudarna märkta, och dessutom provtryck av en kunds självbiografiska bok, som vi haft nöjet att vara delaktiga i.
Två turer till Malmö har också hunnits med den här veckan.
Och så har Mogwai fortsatt koll på grannskapet, och tycks tydligt ha fastställt för grannskapets övriga katter vem som basar här. Dock finns det en katt, troligen hona, han uppenbart tycks tolerera. Vet inte om det handlar om medlidande eller vad. Hon ser rätt sliten ut, dock inte mager, men hon har nog inte något riktigt hem. På senare tid har hon blivit allt modigare, och idag kom hon till och med in via vår öppna altandörr.
För övrigt har jag äntligen kommit igång med att cykla igen. Tog en lite lagom tur bort genom Sövde och tillbaka igen, och även en mindre avstickare på småstigar vid sjön. En lagom tur på 7,7 km. Kan ju vara klokt att börja lite försiktigt.
Har faktiskt missat att notera detta lite speciella jubileum!
Den nionde juni i år var det tjugo år sedan jag var en av de tusentals som äntrade cykeln och trampade de totalt 34 kilometrarna över Öresundsbron till Danmark och tillbaka igen. Det var en unik upplevelse på många olika vis. Det var första och sista gången det var möjligt att cykla till Danmark. Vädret veckorna innan loppet hade varit ganska dåligt. Regnigt och blåsigt och kanske typiskt svenskt juniväder. Det var till och med så att jag nästan började ångra att jag anmält mig. Men den dagen det var dags hade vädret slagit om helt. Det var strålande solsken och klarblå himmel och praktiskt taget vindstilla. Till och med ute på sundet. Det hela var en fantastisk upplevelse, och det gick förvånansvärt lätt att cykla hela sträckan. Lutningen upp mot högbron var heller inte särskilt besvärande, trots att man från danska sidan har en stigning från tunneln där man befinner sig tjugo meter under havsytan upp till högbron som är sjuttio meter över havsytan. Totalt alltså en stigning på nittio meter! Det var också en märklig känsla att cykla genom tunneln, och veta att man hade cirka tjugo meter havsdjup över sig! Att stå uppe på högbron mellan bropelarna, som dessutom är Sveriges högsta byggnad, och njuta av utsikten över sundet var också en upplevelse. Brocyklingen var en upplevelse utöver det vanliga, och något jag helt klart hade velat uppleva igen. Men tyvärr lär det ju nog aldrig ske. Jag minns också att när vi kom tillbaka till den svenska sidan fanns både ork och lust att kunna vända, och köra tillbaka en andra tur om det bara varit möjligt.
Med morgonens cykeltur har jag kört dagligen i två veckor, och hoppas på att fortsätta så. Den här turen blev dessutom till ett litet personligt hastighetsrekord. Turen gick som vanligt till Sövdesjön och tillbaka, och på återvägen kom jag upp i 31 km/h! När jag sen kollade lite närmare kan jag konstatera att det här rekordet bara gäller under de här två veckorna. Högsta hastighet jag någonsin uppnått var i augusti när jag nyligen hade köpt min cykel. I nerförsbacken i det som numera heter Tullesboallén på väg hem i Öved, kom jag upp i hela 50,6 km/h. Men det var som sagt i nerförsbacke, medvind och dessutom regn!
Det som ändå kanske gör dagens lilla rekord hyfsat bra är väl att det inte rör sig om någon nerförsbacke, ingen vind, och kanske det faktum att jag är tjugo år äldre! Dessutom var det en hastighet jag uppnådde utan att egentligen tänka så mycket på det. Jag trampade på i lugn takt på högsta växeln, och när jag kastade ett öga på min ”cykelapp” noterade jag hastigheten!
Sen nästan två veckor tillbaka har vi försökt bli lite duktigare på att röra oss. Snezana börjar dagen med en rask promenad, men för egen del föredrar jag att cykla. Så jag tar en tur i närområdet på cykel. Har valt att börja lite försiktigt. Det är ju bara dumt att ”gå ut starkt” och satsa hårt. Då finns risk att man tröttnar. För det mesta har jag valt att cykla till Sövdesjön och tillbaka, vilket blir en tur på drygt fem kilometer. Tänker att jag sedan successivt kan utöka sträckan efterhand. Inga större svårigheter i det. Utmaningen ligger nog snarare i att verkligen vara duktig och fortsätta, även när vädret försöker motarbeta. Så även om det skulle vara storm eller ösregn eller något annat skitväder, får det bli en tur ändå. Kanske inte alltid på cykel förstås. Blir nog trots allt ”behagligare” med en rask promenad i sådant väder. Men det väsentliga är att man fortsätter dagligen oavsett väder.
Och så länge vädret är ok får även kameran följa med. Man vet ju aldrig vad som dyker upp.
Ett typexempel fick jag en morgon då en råbock lugnt gick över vägen ett tiotal meter framför mig! Den dagen låg kameran hemma på skrivbordet!
Vädret är det centrala i dagens skrivlucka. Orden dansa och cykel ska vara med i din text. (Du får böja orden om du vill eller ha med dem flera gånger.) Skriv max tre meningar.
Cykeldans
Vinterns bistra kyla blev räddningen när cykeln dansade ner i kanalen.
Andie Lindskog 