Inom loppet av en vecka har jag fått fyra nålar i min kropp! Det var blodprov på remiss. Det var Covid vaccin nummer fem. Det var Pamorelin – den femte i ordningen. Och nu idag har jag dessutom fått vaccin mot lunginflammation. Många nålar med andra ord, och man kan kanske med fog kallas för Nåldynan. Tur i alla fall att jag inte har några problem med det här med sprutor. ”Nu sticker det!” säger sköterskan, och jag förväntas vara beredd på att det kan göra ont. Ja, covidsprutan kändes en aning. Det ömmade lite svagt i armen under dagen, men mer än så blev det inte. Kanske något i detta som också förklarar varför jag klarade lunginflammationen under januari och februari ganska väl. Till och med när de stack in en nål i lungsäcken och tappade 1,5 dl vätska, reagerade jag inte särskilt mycket. Men – nu är det förhoppningsvis färdigstucket!
Efter en dryg månad med lunginflammation, vatten i lungsäcken och till och med en vecka med Covid, har jag till slut valt att helt och hållet följa kroppens vilja. Jag kan vila mjukt mot skrivbordsstolens ryggstöd och skriva eller fortsätta ladda upp mitt Musikarkiv till Dropbox. Eller något annat. Annars blir det att krypa upp i soffan med en film, eller raklång i sängen med tre kuddar under huvudet och stillsam musik i hörlurarna. Uppenbart är det en bra lösning.
Nu känns det faktiskt trots allt som att jag håller på att lämna sjukbädden och långsamt är på väg tillbaka upp mot ytan!
Kände mig ganska vissen hela den här dagen också. Fortfarande lika ont, och jag vågar knappt hosta, nysa, gäspa eller rapa, för då hugger det till i sidan. Kan undras hur länge man ska behöva stå ut med det här. Känner mig totalt vissen, inspirationslös och orkeslös. Alltså egentligen ingen större skillnad jämfört med gårdagen. Egentligen enda positiva är att jag fick vara hemma hos min kärlek, istället för på Akuten.
Vaknade i morse med en nästan märklig känsla! Jag hade inte ont! Jag var inte så värst rosslig i halsen. Jag var nästan pigg. Kan det vara så att jag nu, nästan en månad och två antibiotikakurer senare faktiskt håller på att bli frisk. Finns absolut fler tecken på det under dagen. Har faktiskt orkat med flera sysslor vid datorn. Bra många fler än jag annars gjort de senaste veckorna. Och chorizokorven och ölen till maten smakade alldeles förträffligt. Att sen orken tog slut någonstans runt sjutiden på kvällen, och jag därför allt mer siktade mot soffan och ett nytt avsnitt av ”The Witcher”, eller två, får man väl ändå se som acceptabelt. Lunginflammation, vatten i lungsäcken och på det covid, kan nog sätta sina spår.
Med lunginflammation och Covid har skrivandet gått i stå! Jag har förvisso svårt att låta bli tangenterna, men hjärnan är för seg för att kunna tänka ut några användbara idéer. Med några få undantag har jag varit ganska ineffektiv vad gäller skrivande i princip sen trettonhelgen. Sen Covid bröt ut i början av den här veckan har det varit än mer begränsat. De senaste dagarna har jag i princip bott i soffan i sällskap med Netflix och Mogwai (vår katt). Men, jag är ju den där typen som i motgångar och besvärligheter i allmänhet resonerar att det är bara att bryta ihop och gå vidare, så jag tycker mig ändå se ljuset i tunneln. Vistelsen i soffan har nog haft ”läkande effekt”, för det gör mindre ont i lungorna och det är mindre rivit i halsen. I sammanhanget kan jag konstatera att ölen inte smakat särskilt bra! Så visst fan är jag sjuk!
Nu med både lunginflammation och covid som kolliderar och gör sitt yttersta för att göra tillvaron så tungsliten som möjligt, är det rätt skönt att bara vila bort skiten i soffan i sällskap med Netflix. Hela tiden med troget sällskap av Mogwai. I två dar nu har jag mest ”bott” i soffan och har även sovit där den gångna natten, eftersom jag måste sova ”halvsittande” för att inte hosta sönder lungorna. Hela tiden har Mogwai legat tryggt bredvid och liksom haft koll.
Det börjar allt mer kännas som att det här året kunde startat betydligt bättre. Det mesta av januari har jag dragits med lunginflammation och vätska i lungsäcken. Har varit två gånger på Akuten i Ystad, med mängder med blodprover, urinprov, Covidprov samt fyra olika röntgen. Har haft och har två olika varianter med antibiotika. Ovanpå detta har vi inlett februari med förkylning, som enligt test för Snezanas del var Covid-positivt. Jag har inte testat än, men det är ju högst sannolikt att det även för min del handlar om Covid! I morgon har jag telefontid med en annan läkare under förmiddagen i ett helt annat ärende. Därefter får jag nog åter kontakta Vårdcentralen, vilket med stor sannolikhet kommer att leda till en ny remiss till akuten! En hel månad – nu vill jag inte vara sjuk längre! Har helt enkelt inte tid.
Efter att vi, förhoppningsvis, äntligen lyckats städa bort all felaktig hantering av våra böcker, i det misslyckade samarbetet med ett visst förlag, börjar vi nu äntligen se en positiv förändring. För första gången sen mina böcker gavs ut, har vi nu kunnat notera att de faktiskt har sålt i näthandeln! Något som knappt skett under åren det andra förlaget hade ansvar för dem. Åtminstone inte enligt de rapporter vi fått! Nu satsar vi hårt på att sälja ut återstående exemplar innan vi kan ge ut vår egen upplaga. Julhandel och en kommande julbokmarknad i Malmö kan förhoppningsvis bidra till det. Under de senaste veckorna har ju min tredje del av Legender från Thiramaar – Regntider – kommit ut. Dessutom har vi fått andra upplagan av Eliaths hopp levererad från tryckeriet, och har med den påbörjat återtagandet av våra böcker. Mer om bokbranchen är att vi i dagarna äntligen tecknat avtal med Axiell, och ska därmed också åter igen kunna få ut våra böcker på den digitala marknaden. För övrigt har vårt allt mer högerextrema land trots allt fått sin första kvinnliga statsminister, och dessutom en transkvinna som skolminister. Oavsett parti önskar jag att den konstellationen består även efter valet 2022. Mer kvinnor i styrande positioner är genomgående positivt. Intressant i sammanhanget är ju också att vi åter igen kunnat konstatera hur högerpacket för fullt har hetsat mot en minister som dragit på sig privata ärenden hos kronofogden, samtidigt som man kategoriskt undviker det faktum att deras egen partiledare – han som aldrig vet något – uppburit otillåten ersättning för sitt uppdrag medan han varit sjukskriven. För övrigt kan jag åter igen konstatera att det är positivt att vara pensionär, och att jag har betydligt mer att göra nu än jag hade under mina yrkesverksamma år. Hade ett större fotouppdrag i helgen, och veckan har inletts med bland annat ett positivt besked från vårt försäkringsbolag som generöst bidrar till mina nya glasögon, efter en irriterande repa mitt i synfältet. Hälsomässigt har operationssåret läkt väldigt bra efter bortopererad ”fläck”. Behandlande spruta verkar ha haft önskad effekt, och till helgen intas tredje Covid-sprutan. Och nu laddar vi inför den stundande julbokmarknaden i Malmö den 18 december.
Vi har dragits med Covid nu i snart två år! Hanteringen i samhället har varit skiftande, och egentligen är det kanske ingen som med säkerhet kan säga om det hanterats rätt eller fel. Vad som dock känns fel är att man förra hösten ganska säkert släppte på restriktionerna allt för tidigt. Med det givna resultatet att smittspridningen ökade igen. Under innevarande år har vaccinationerna äntligen kommit igång, och utvecklingen har successivt varit allt mer positiv. Så kom hösten igen och misstagen upprepades. Man släppte för tidigt på restriktionerna och åter igen ökar smittspridningen. Nu talas det om att införa ett Covidpass, för att ge de som vaccinerat sig tillträde till offentliga sammanhang, och kanske genom detta tvinga fram att fler vaccinerar sig. Just nu känns det som den enda rimliga lösningen. Det må så vara att det kan finnas personer som av olika mediciniska skäl inte kan ta vaccinet, men de är med all säkerhet redan betydligt mer återhållsamma i offentliga sammanhang. Men att kunna vägra vaccin på grund av diverse tvivelaktiga anledningar, måste i så fall också innebära att man måste stå ut med restriktioner. Ska vi någonsin få bukt med den här pandemin krävs det med all säkerhet också kraftfulla åtgärder. Att vägra vaccinera sig med motiveringen att man inte vet exakt vad vaccinet innehåller, eller vilka biverkningar det kan ge, eller ännu värre att hävda olika konspirationsteorier är en grov kränkning mot alla de som insjuknat eller avlidit i Covid, liksom all sjukvårdspersonal som fått slita hårt!
Beskedet borde vara väldigt enkelt! Vill du vara delaktig i offentliga sammanhang, kunna leva ett normalt liv utan en mängd restriktioner, får du också ta ditt ansvar fullt ut!
perabl.com 