Legender från Thiramaar – Trettio år!

I berättelserna har världen Thiramaar funnits i evighet … eller nåt. Vi har ju sett berättelser som sträcker sig åtminstone mer än tvåtusen år tillbaka i tid. Men det handlar ju egentligen bara om när människorna dök upp där. Det vet ju alla att kaldinierna funnits där i alla tider. Men oavsett hur det nu än är med det, så är i alla fall berättelserna om den här världen yngre än så. Trots att de nu faktiskt fyller hela trettio år!

Den 19 februari 1994 skrevs de första berättande raderna om Thiarien, som ju är ett av länderna i den här världen. Då i form av första kapitlet till Gudarnas spira, boken som skrevs först, men vid utgivningen ändå blev bok nummer två.

Och tro mig – du har ingalunda läst sista legenden om Thiramaar ännu! Det kommer mer!

Detta jubileum firas med ett erbjudande som inte går att missa!

Lånebil, ljudboksprov, långtur och firad tonåring,

Veckan inleddes med att jag var uppe och väckte tuppen. Eller i varje fall hade jag nog kunnat göra det. Skulle vara vid Mazdacenter i Svedala när de öppnade för att lämna bilen för reparation av en mindre krockskada. Så hela veckan har vi fått köra med en gammal (!) Mazda. Årsmodell 2003! Tre år äldre än min första Mazda.
Under den här veckan har jag för första gången utnyttjat vår egen ljudstudio, och läst in min novell Cornizendo – debatt med gudarna. Visserligen en inspelning jag mest ser som en test, för att framöver kunna fullborda den fullt ut för utgivning. Ser det också samtidigt som en övning inför de julsagor jag också ska läsa in, för utgivning i lagom tid till jul.
Åter igen har vi nått fram till läget med mina memoarer, där jag har lämnat dem ifrån mig för ytterligare en genomläsning. Det är ju dessvärre så med alla manus, att ju mer man läser, ju mer brister upptäcker man. Men så fungerar vårt korrekturarbete. Genomläsning gång på gång tills vi tycker att det håller den klass vi båda kräver av ett manus. Nu är den dessutom lämnad till provläsning.
Den här veckan har jag även hunnit med ett femte besök i mina gamla kvarter i Malmö. Inte i första hand av nostalgiska skäl, men det ger ändå samma konstiga känsla varje gång. Jag bodde i Slottstaden i åtta år, och det handlade om mina första år efter att ha lämnat föräldrahemmet. Och vid sjätte besök är planen att även hinna ta en fika tillsammans med en gammal kompis.
Apropå fika, så har vi hunnit träffa våra trevliga grannar på just en sådan.
Veckan avrundades med ett besök i Fristad för att fira att barnbarnet blev tonåring!