Idag kunde jag fullfölja och färdigställa den tredje korrekturgenomgången av Dödsgudinnans stenar. Kapitel 68 behöver en viss justering, då där förekommer lite upprepat berättande, som är en följd av ”klippa & klistra”. Sen är det dags för den fjärde genomgången. I nuläget kommer boken att bli den tredje största av de hittills fyra böckerna i Thiramaar-serien. Känns skönt att kunna konstatera att luften liksom inte har pyst ut i takt med nya böcker i serien.
Har ägnat en stor del av den här kvällen med ett kapitel som utspelar sig i kaldiniernas huvudby Tishana. Ja, alltså … de säger inte huvudstad. Så stort är det inte, men det är ändå deras största … ort, by … ja, ni fattar. Det här blev dessutom bokens hittills längsta kapitel med sina dryga tio sidor. Men när jag sen skulle gå vidare i manuset, insåg jag flera brister i storyn. Viktiga detaljer som helt enkelt inte håller ihop! Vi resonerade hit och dit, och vilka lösningar vi än kom på, uppstod det brister på andra håll istället. Ett tag var jag faktiskt nästan på väg att ge upp. Men så – PANG! Nya idéer, och i andra änden i stället en ännu bättre upplösning på berättelsen än som var tänkt sen tidigare. Så jag kan gå vidare i texten med ny glöd. Eller nåt!
Har faktiskt fått till ett ganska bra flyt på arbetet med Ashas sten de senaste dagarna. Så pass att jag hyser en svag förhoppning om att jag de närmaste dagarna ska kunna anse att råmanuset är klart! Efter dagens arbete återstår sex kapitel att skriva, där jag redan i förväg har spaltat upp händelseförloppet ganska tydligt. Sen är det förvisso inte därmed sagt att det verkligen räcker med sex kapitel. Men manuset ska ju gås igenom flera gånger till, efter detta. Så det lär ju växa en hel del. Med dagens skrivande har jag åtminstone fått med några nya karaktärer. Millo, en kaldinierhövding som är ungefär lika stor i omfång som han är hög. Även Cornizendos företrädare Ferdano, även om han bara nämns i berättelsen. Passar för övrigt alldeles extra bra att kunna spendera tiden med att skriva, nu när det är så förbannat kallt ute.
Skrivandet fortskrider med Ashas sten. Dagens skrivande har handlat specifikt om trollkarlen Cornizendo och hans Belvida, och en argumentation mellan de båda om vem som ska resa i tid tillbaka till år 1308 (alltså i Thiramaars tidsräkning). Det har också handlat om astronomen Astor Stjärna som är verksam i den tvivelaktiga trollkarlsorden Den Röda Draken med Flammande Vingar … Under Sig. AI bistår mig när det gäller att försöka se hur det hela ser ut …i … hmm … verkligheten.
Kort och gott känner jag mig riktigt nöjd med uppbyggnaden av del 4 så här långt.
Fick arbetat lite med Ashas sten ikväll, även om det inte blev så jättemycket. Fick åtminstone klart kapitel om hur Cornizendo och Belvida söker fakta kring vad som egentligen hänt med den magiska stenen Klash ima, som ursprungligen tillhört dödsgudinnan Asha, men sen hundratals år tillbaka i tiden har försvunnit i kaldiniernas huvudstad Tishana. Jomen … romanen växer!
Och vid middagsbordet diskuterade vi vidare kring idéerna till bok nummer fem.
Just nu pågår redigeringsarbete med novellen ”Häxorna från Thiramaar”. Två karaktärer som påminner om mig och Snezana när det gäller ordning och reda. Jag säger inte vem av oss som påminner om Eufrasia. Ni får gärna gissa.
Inom de närmaste dagarna kommer e-novellen ”Cornizendo och fiskefejden” ut i internethandeln och via streamingtjänsterna.
Det är en humoristisk fantasy i serien ”Det händer i Thiramaar”.
Just nu har jag pausat mitt arbete med Kalla mig Anna, och istället återinträtt i världsdelen Thiramaar. Det handlar just nu om en novell som har arbetsnamnet Fiskefejden, och den handlar om trollkarlen Cornizendos bekymmer med ett gäng fiskare som Camyrlins stadsledning av någon outgrundlig och egentligen olaglig anledning gett tillstånd att ankra vid trollkarlens privata brygga. Så kan vi naturligtvis inte ha det, men att reda ut tillståndsfrågor inom den statliga ledningen är inte alltid det lättaste. Byråkratin inom den Thiariska statsapparaten är inte att leka med.
Fantastikbokklubben efterlyste noveller inom just fantastik att lägga upp på hemsidan, som inte minst som en utmärkt reklam för ens egna böcker som redan finns upplagda där.
En utmärkt idé, och något som inspirerade mig att direkt sätta igång och skriva en novell, självklart för min del baserad på min egen värld Thiramaar.
Och i allt mitt skrivande har jag helt klart skaffat mig några personliga favoriter bland mina karaktärer som jag känner extra starkt för att skriva om, och som alltid innebär lite extra inspiration.
Det är självklart Elana, men även den underfundige och lite klurige övermagikern Cornizendo och självklart hans älskade Belvida Bell (som dyker upp i ”Regntider”).
Sagt och gjort – efterhand som jag skrivit på mina legender från Thiramaar, har ett antal idéer till nya storys också växt fram och noterats i min minnesbank. En av dem är konflikten mellan gudarna och människorna om vem som egentligen har skapat världen! Den frågan ligger till grund för den fantastiknovell jag just nu skriver på! Klart inspirerad av Fantastikbokklubbens efterlysning.
Andie Lindskog 