Spännande släktband

Det ska erkännas att jag är rätt dålig på det här med släktforskning, samtidigt som jag tycker att det är oerhört spännande! Min far ägnade väldigt mycket tid åt detta, och har tillsammans med sin äldste bror Yngve kartlagt en väldigt stor del av vår stora släkt. Detta har bland annat utmynnat i att jag, genom far, fått kontakt med en ”kusin” som bor i Galvestone, Texas, USA. David, en man med värderingar och åsikter som går helt i linje med mina, så släktskapet känns extra positivt. Jag har försökt fördjupa mig i det digra underlag som skapats av min far och hans bror, och som på senare år på föredömligt vis hanterats vidare av min jämngamla kusin Lena. Till min oförställda förtjusning kan jag konstatera att kopplingen mellan David och mig går via gården Skotthusa, på gränsen mellan Färs och Frosta härad på 1600-talet. Det betyder i klartext att vi båda har släktingar som var direkt berörda av slaget vid Borstbäcken 1644! Detta eftersom gården Skotthusa låg ganska exakt mitt i slagfältet!  

Borstbäcken – en vandring mellan Täpperöd och Magnaröd

Detta bildspel kräver JavaScript.

På vägen mellan Öved och Harlösa vid kommungränsen mellan Sjöbo och Eslöv rinner Borstbäcken. För fjärde året i följd genomförde jag en vandring tillsammans med några kompisar i fotoklubben längs Borstbäcken. Vi startade uppe i skogen ett stycke ifrån Täpperöd gamla station och vandrade till den gamla stenbron i Magnaröd. Denna vandring kräver två bilar! Inledningsvis kör vi upp och parkerar en bil vid Magnaröd innan vi sedan kör ned och parkerar den andra i den andra änden.

Det handlar om en sträcka på lite drygt 4 km som tar mellan fyra och fem timmar. Det finns inga anlagda vägar eller gångstigar. Inga snitslade banor. De enda upptrampade stigar som finns är några få skapade av djuren. Växtligheten är tät och överallt ligger omkullblåsta träd. Långa sträckor finns det inga andra ställen att passera än i själva bäcken. Man måste vara uppmärksam var man sätter ned fötterna. Överallt både på land och i bäcken finns stenar som är hala och det är lätt att halka. Förutom att man kan slå sig själv illa om man ramlar så har åtminstone vi en del dyrbar kamerautrustning också som man vill vara rädd om.

Det är kort och gott en härlig upplevelse! Man rör sig i ett stycke relativt orörd natur ganska fjärran från vårt annars ganska stressade samhälle. Dessutom kan man känna historiens vingslag när man rör sig omgivningarna där slaget vid Borstbäcken rasade den 25 mars 1644.

Borstbäcken 2013

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ännu en gång har vi vandrat längs Borstbäcken mellan Täpperöd och Magnaröd i nästan helt orörd natur. Det finns inga upptrampade stigar, än mindre några anlagda vägar eller gångbanor. Nätt och jämnt ens urskiljbara djurstigar. Stövlar är en nödvändighet, eftersom man många sträckor måste gå i bäcken. Vid den här årstiden är doften av ramslök som växer överallt ständigt närvarande. Tanken finns också hela tiden att vi rör oss i en terräng som bär på minnet av ett historiskt slag mellan lokalbefolkningen och svenskarna år 1644.

Vandring längs Borstbäcken

Idag äntligen kunde jag, tillsammans med Ronney och Sten Ahrén, genomföra en vandring längs Borstbäcken från i höjd ungefär med Plantholmen till stenbron vid Magnaröd där slaget vid Borstbäcken stod den 25 mars 1644.
Det här blev till den ultimata naturupplevelsen, då vi gick på mark där det överhuvudtaget inte finns några upptrampade stigar och där man bitvis måste gå i vattnet eftersom det helt enkelt inte är framkomligt längs strandkanten.
Det här innebär också att vi var helt själv, och mötte alltså inga andra människor. Bara djur!
Och redan från starten fick vi syn på några vita hjortar som stod och kikade lite nyfiket på oss. Och en ekorre som kilade upp och ned i träden, och gav mig äntligen chansen att få fotografera en sådan.
Ungefär halvvägs på vår vandring hejdade jag mig mindre än en halv meter ifrån ett litet rådjurskid som låg i skydd av det höga gräset och sov.
Hela vandringen tog oss drygt fyra timmar!