Nio dagar för sent inser jag att jag totalt missat ett egentligen ganska betydelsefullt jubileum! Den 29 september var det exakt femtio år sedan jag som sjuttonåring flyttade hemifrån! Det var den dagen min mor med största sannolikhet drog en suck av lättnad. När jag under den tidiga hösten 1973 packade ihop mina tillhörigheter för att kunna flytta till mitt livs första egna lägenhet, hade jag på sätt och vis också påbörjat ett helt nytt liv. På skivspelaren snurrade Aladdin Sane med David Bowie på hög volym, och medan jag sjöng med i Time, förundrades jag över att min mor inte klagade över att jag spelade högt. Förmodligen för att hon inom sig jublade över att det var sista gången, antagligen någonsin, som hon behövde vara störd av mig. Från den dagen skulle hon kunna sitta i hemliga hörnan, med teckningsblocket i knät och ett glas vin diskret placerat på sidobordet, helt ostörd av sitt oönskade barn.
Denna dag – 12 december – för trettiofem år sedan, lämnade jag stan för gott! Det var 1986 och jag hade fyllt trettio under sommaren. Det var sen fredagkväll, och mina föräldrar hade varit och hälsat på oss i vår lägenhet i Malmö. När de åkte hem, bestämde vi oss hastigt och lustigt för att packa in allt nödvändigt liksom våra katter och dra till Skomakarehuset, huset på landet i Övedskloster. Den helgen tog vi dessutom beslutet att, åtminstone på prov, bosätta oss där. Jag hade en vecka kvar att jobba innan julledigheten, och pendlade mellan Öved och Malmö då. Innan julledigheten sen var över hade vi bestämt oss för att stanna kvar. Därmed betraktar jag den 12 december 1986 som den dagen då jag flyttade från min barndomsstad Malmö.
Första månaden på landet blev en rejäl prövning. När vi kom dit den fredagskvällen, hade vi inte varit där på någon vecka, och heller inte tänkt på att ha någon värme på. Så huset var ordentligt nerkylt. Men vi hade två vedkaminer som vi eldade i, så det gick ändå ganska fort att få upp värmen. Under januari 1987 drog en rejäl snöstorm över oss, och på den tiden fungerade inte plogningen av vägarna kring Öved särskilt väl. Först vid tretiden på eftermiddagen kom plogbilen första dagen, så det blev ingen arbetsdag för min del. Under en veckas tid fick jag kämpa mig genom drivor över vägen varje dag på vägen till och från jobb.
En klantig inkoppling tidigare under den gångna hösten av vattenledningarna i huset, gjorde att vi inte hade tillgång till varmvatten under hela den vintern. Vi blev klart varse hur mycket varmvatten man faktiskt använder, då vi fick ha stora kastruller med vatten för kokning på vedspisarna hela tiden.
Slutsatsen blev att om vi klarade den vintern på landet, skulle vi utan vidare klara fortsättningen också. För egen del bodde jag kvar i Öved i tjugoett år. Därefter fyra år i Omma, och nu har jag bott i Karup i drygt tio år.
Efter fullbordad affär då säljaren fått sitt och jag fått nycklarna, återvände jag hem för att stuva in de sista prylarna jag kunde få plats med i släpet och bilen, samt även katterna och hundarna. Sen bar det iväg mot den sydvästra delen av kommunen och mitt nya hem i Karups sommarby. Jag var officiellt inflyttad på den adressen från denna dag för tio år sedan, den 15 september 2011. Och ungefär fyra månader senare blev jag dessutom sambo med min kärlek!
Nu kan man börja räkna ned till den dag då 2½ års strider äntligen är över! Hon försöker energiskt att få igång ett ordkrig via ett annat forum på nätet, men jag väljer att hålla mig ganska neutral! Jag skulle mycket väl kunna dra till med ganska dräpande och obehagliga fakta om henne, men jag väljer att låta bli. Åtminstone tills vidare, sedan beror det på hur långt hon tänker gå! Hur som helst så ser det ut som om månadsskiftet juni – juli är den tidpunkt då hon flyttar, och aldrig tidigare har jag sett fram emot så mycket att få bli ensamstående igen. Men så blir det när man ger sig in i ett förhållande med en människa som enbart hyser förakt, och som dessutom uppmuntrar till hot!
Hur mitt boende ser ut efter 1 juli, avgör egentligen banken. Anser de att jag klarar av att lösa ut henne, bor jag kvar här i mitt paradis! Annars får jag verkställa plan B, som innebär att hitta hus i förslagsvis Sjöbo sommarby eller Svansjö fritidsområde. Det skulle i så fall innebära mindre yta, men förmodligen bättre ekonomi. Jag har vant mig vid tanken, så det alternativ det nu blir, får det bli!
Andie Lindskog 