Indiana Jones and the Dial of Destiny – Perfekt ihopknutet!

Vi har sett den femte Indiana Jones-filmen Indiana Jones and the Dial of Destiny!

För nästan exakt 42 år sedan, den 31 juli 1981, såg jag Jakten på den försvunna skatten. Det var en filmupplevelse långt över vad man fram till dess varit van vid. Spänning, action, en lagom portion humor och god fantastik. Uppföljaren Indiana Jones och de fördömdas tempel kom 1984. Personligen tyckte jag att den också var riktigt bra, men den levde inte riktigt upp till första filmens höga klass. Tredje filmen Indiana Jones och det sista korståget som kom 1989 med dessutom min manliga favoritskådespelare Sean Connery i rollen som Indys far, höll helt klart uppe klassen på filmserien. Efter den dröjde det nitton år innan fjärde filmen, Indiana Jones och kristalldödskallens rike kom 2008. Och så nu alltså femte filmen, Indiana Jones and the Dial of Destiny, som vi såg på Flora-biografen igår!

Precis lika bra, lika spännande och actionfylld och med utsökt fantastik, knyter Spielberg och Lucas ihop säcken på ett alldeles ypperligt vis! Fem suveräna filmberättelser, där man dessutom har lyckats behålla samma skådespelare i huvudkaraktärernas roller genom alla filmerna.

Fortfarande ringer tidningen Veckorevyns recensents ord från augusti 1981 om första filmen i öronen – Den jävel som har tråkigt under den här filmen måste vara en dönick!

Semestern snart slut!

Det här är den sista semesterdagen! Fyra veckor har som alltid rusat förbi! Vi har inte rest, men det har ändå varit fyra fina veckor! Vi har varit på fotoutflykt på Österlen, spontanutflykt till Varbergs fästning kombinerat med ett lyckat köp av ”nya” skrivbordsstolar och Vikingamarknad vid Foteviken. Dessutom vår fina tradition ”Ja må vi leva” tillsammans med några av våra käraste vänner, som i år blev en härlig tur till Ven. Ett besök hos andra kära vänner i Blekinge, som också håller på att bli en tradition. Besök av barn och barnbarn och ett trevligt födelsedagsfirande på en av våra favoritkrogar Blentarps byakrog. En trivsam spontant påkommen helkväll med bio och god räksallad i Malmö. Och självklart en hel del skrivande också. Dessutom något så ovanligt som i stort sett soligt och varmt väder under alla fyra veckorna!

I morgon är det söndag, och då är jag ju alltid ledig, och på måndag är det dags att återvända till vardagen! Trist javisst! Men å andra sidan har vi en väldigt spännande och händelserik tid framför oss. Närmast under augusti har vi en del kontakter med media, bokreleasefika och även liknande arrangemang på bibliotek. I slutet av augusti är vi inbjudna att hålla föredrag på Skrivinspo i Malmö. Och dessutom är det meningen att den länge efterlängtade badrumsrenoveringen här hemma ska komma igång under augusti. I september är det konsert i Köpenhamn med Jeff Lynne och hans ELO, och så naturligtvis bokmässan i Göteborg sista helgen den månaden. I oktober är det dags för ännu en konsert med coverbandet Brit Floyd på Malmö Live! Och så i november blir det två sköna veckor med rekognocering i Portugal! Så man kan nästan stå ut med att semestern är slut – för den här gången.

Filmkväll

Gårdagens mulna väder drog ner lite på inspirationen. Men när vi hittade några SF presentkort, som vi nästan hade glömt bort, bestämde vi oss för att ägna denna kväll åt bio! Så det blev först filmen Ocean’s 8 med bland annat Sandra Bullock, Cate Blanchett, Rihanna, Anne Hathaway med flera.
Sen tog vi matpaus på La Croissant på Södra Förstadsgatan, och en ovanligt god räksallad.
Därefter film igen, men den här gången blev det skräck – A quiet place.
En helkväll på bio med andra ord!

David Gilmour i Pompeii

Fil 000I onsdags var jag tillsammans med en av mina bästa kompisar på bio! Bara en sån sak! Det är ju inte precis så att jag springer ner dörrarna på biograferna. Men den här var dessutom lite speciell. En inspelad konsert med forne Pink Floyd-medlemmen David Gilmour vars karaktäristiska gitarrsound präglat gruppens musik! Den här konserten hölls i en amfiteater i det gamla Pompeii i juli 2016. Märkligt, vi hade planer på att åka just till Pompeii i juli detta året, men valde Skottland istället på grund av värmen.
Hur som helst, det här med inspelade konserter är ju inget nytt egentligen. Jag har vid det här laget sett åtskilliga konsertupptagningar med flertalet av mina favoritband på dvd och även på Youtube. Men att uppleva det på bio var nytt för mig.
Man kan naturligtvis invända att den här konserten säkert kommer på dvd och då kan man se och lyssna hemma istället. Ja, så är det säkert. Jag vet i varje fall att albumet med den här konserten släpps i slutet av september.
Men det är ju ändå fortfarande lite känsla över det här med att gå på bio, och att då dessutom uppleva en konsert med en av giganterna, är lite speciellt. Jag har aldrig fått chansen att uppleva Pink Floyd live, så det här blev väl så nära man kunde komma.
Hur var det då!?
Ja, för mig är Pink Floyds musik alltid gångbar, David Gilmours gitarrsound är outstanding! Och man slås hela tiden över hur fantastiskt tidlös musiken är! Låtar från både Dark side of the moon och Wish you were here håller precis lika bra idag, som då för drygt 42 respektive 44 år sedan. I mitt tycke är Dark side of the moon fortfarande ett av de i särklass bästa album som någonsin släppts!