Bilkörning – Andie Lindskog

I fjol blev julfirandet kantstött! Efter att vi förlorat vår kära Scrollan, Mogwai hade ett sår i ansiktet som krävde daglig vård, och Snezana dessutom drabbats av covid, fick vi fira julen hemma bara vi två. Inget fel i det i och för sig – vi har det alltid bra tillsammans! Men det blir ju inte riktigt jul om man tvingas avvika från traditionerna.

Det här året blev julfirandet också en aning begränsat, och historien upprepar sig lite. I år har oron kring älskade Mogwais hälsa begränsat julefröjden. Så det blev en i tid räknat något kortare tripp till Fristad, än vanligt. Sen kändes det osäkert även när det gällde väglaget. Men där klarade vi oss faktiskt bättre än väntat. Väderkartan visade hårt och snöigt väder i breda fält både i väster och i öster. Men däremellan fanns ett stråk med betydligt bättre förhållanden, och det var där vi skulle köra! Men på hemvägen fick jag hålla ordentligt i ratten, för det blåste rejält hårda vindar.

Så det blev jul ändå.

En lite rolig notering när vi tankade vid hemkomsten; Full tank – 666kr Mätarställning 171717. (för avdelningen för onödiga noteringar)

Planen idag var att köra till Ystad för att uträtta några ärenden, och lite för att kanske få en uppfattning om hur vägarna såg ut, då meningen var att jag till kvällen skulle köra till Hörby. Det hade ju varnats på radio för ett annalkande snöoväder, och det klämde också mycket riktigt i ett tag under förmiddagen. Men det tunnades ganska snabbt ut, och sen tittade till och med solen fram en stund. Så vi körde!
Var på Willys och El-Giganten som planerat. Sen var tanken att fortsätta in till stan för lunch!
Det hade förvisso talats om att det skulle komma mer snö senare på eftermiddagen. Och det gjorde det! Under tiden vi var inne på El-Giganten slog vädret om totalt. Det snöade och blåste, så sikten inne i Ystad var väldigt begränsad. Men det var ändå ingenting mot hur det sen var när vi kom ut på väg 13 mot Sjöbo. Med snötäckt vägbana och snö som rök för fullt i sidled var det som att köra i mjölk. Sikten var i stort sett noll bitvis. Körde i 20-30 km/h som mest, och fick bitvis stanna upp för att försöka åter hitta vägkanten. Några korta sträckor hade inte snön täckt vägytan helt, och där var det en aning lättare. Men det blev allt sämre sikt, och en bit innan Sövestad fick vi hastigt syn på en bil som stod på tvären nästan framför oss. Tack vare den låga hastigheten hann jag stoppa i tid. Det visade sig vara en bil som kört ner i diket på vår sida.
Ingenting vi kunde göra, men innan vi kunde köra vidare fick jag försöka rensa is från vindrutetorkarna. En annan bil hade då stannat bakom mig, och efter en stund hörde vi en smäll. Exakt vad som hänt vet jag inte, för jag kunde bara urskilja fronten på den bil som var närmast mig. Men någon måste ha kört på den bilen bakifrån!
Till slut kunde vi i alla fall komma vidare, evinnerligt långsamt, och lyckades trots allt hitta hem efter en bilfärd som tog 1½ timme mot normal 30 minuter!
Med facit i hand – ja, vi skulle stannat hemma!
Kan i alla fall konstatera en sak – mina 29 år som tidningsbud, har åtminstone inneburit värdefull vana att köra bil i svåra trafikförhållanden.

Kategorier

Mina kategorier