Inlaga kan göra en vansinnig!

Håller på för fullt med att försöka skapa inlagan till min tredje bok Regntider. Har gjort allt klart, valt typsnitt Bookman Old Style, ett lagom snyggt typsnitt som mig veterligen funnits som standardtypsnitt i Windows-datorer sen 1997. Minst! Sparar som PDF och laddar sen upp filen till BoD, helt enligt instruktionerna. Och får besked att det saknas inbäddat typsnitt – Times New Roman! Jag skriver till BoD och ber om hjälp. De förklarar lite översittaraktigt att det är så att Bookman Old Style ”förmodligen inte är något standardstypsnitt” och därför måste man bädda in det i dokumentet! Men trots att jag gjort det godtas ändå inte min fil för att den saknar inbäddat Times New Roman – som jag INTE ens använt!

Dessutom – kort och gott så är det så här – om jag använder ett typsnitt som inte är standard i alla datorer, kan jag välja i Word att ”bädda in typsnittet”! Därefter kan vem som helst öppna och läsa mitt dokument, med MITT typsnitt, i vilken enhet som helst. Men att det hos boktryckarfirman efterlyses ett inbäddat typsnitt som inte ens är använt i filen, är fullständigt ologiskt. Och deras förklaringar är heller inte särskilt logiska!

Veckan som gick – Fuck covid – 19!

Gick in i den här veckan med idétorka! Vilket på sätt och vis kanske var bra, eftersom vi har varit fullt sysselsatta med korrekturarbete åt två olika kunder.
Under den här veckan har vi även samlat bevis till en diger lunta för att understryka viljan att få skälig ersättning för tid vi spenderat föregående år, åt en kund som betraktat vårt legitima krav som ett hot.
Mot veckans slut fick vi beskedet att en vän jag personligen känt i trettio år, avlidit i corona!
Det har fått oss att känna att verkligheten kommit oss lite för nära, även om vi inte träffats personligen sedan våren 2019.
Detta förstärker ytterligare min ilska över de trashjärnor med foliehattar som bland annat i helgen gett sig ut på våra gator och torg och skanderat att covid är en bluff och så vidare. Deras agerande är ett upprörande hån mot alla som avlidit, alla som varit sjuka och alla som har anhöriga och vänner som drabbats av corona. För att inte tala om all sjukvårdspersonal som sliter häcken av sig för att hjälpa alla drabbade. Och om man hävdar att corona är en bluff – varför går man då ut och demonstrerar med munskydd?!
Som en lite bisarr detalj på den sorgliga nyheten, fick vi under veckans sista vardag klart med våra livförsäkringar, som härmed gäller till den dagen vi kan blåsa ut åttiofem ljus på födelsedagstårtan. Om vi nu kan det utan att löständerna följer med.
Slutligen kan jag konstatera att det nog har hjälpt att arbeta lite med andras bokmanus ett tag. Känns som att det kanske börjar bli lite ordning på idékammaren nu.