Etikett: Belvida Bell Förlag

Publicerat den

E-boksproduktion, blodgivning och annat viktigt (livsviktigt rentav)

Från och med den här veckan har vi semester – eller nåt! Kärleken inleder sin semester nu, och eftersom det innebär full frihet för gemensamma aktiviteter, känns det som lite semester för min del också.

Har ägnat en del tid den här veckan åt eboks-produktion, vilket stundvis uppvisar tydliga prov på hur viss programvara ibland kan ”uppföra” sig ytterst märkligt. Nu är det i alla fall klart, så jag kunnat registrera såväl ”Eilaths hopp” som ”Gudarnas spira” som e-bok i helt egen regi i Belvida Bells utgivning.
Apropå bokbranschen kan vi också konstatera att vår motpart i den nyligen avslutade tvisten, tydligen som en obetänkt hämnd, strukit oss som författare på sin hemsida. Trots att vi båda faktiskt medverkar i en av det förlaget utgiven novellantologi. Nåväl, vi har inget behov av att synas där. Dessutom säljer vi ut den aktuella boken från vår hemsida.

Spännande avtal är på gång för ett gemensamt romanprojekt på HBTQ-temat, som dessutom kommer att innebära ytterligare sålda romaner.

Ett annat avtal har tecknats för försäljning av våra fantasytitlar i ytterligare en kanal.

Några praktiska och personligt mycket viktiga åtgärder för framtiden har vidtagits denna veckan.

Åtgärder har äntligen också kunnat tas för att ersätta den fula köksfläkten vi rev ner för drygt ett år sedan. En ny är på väg.

För övrigt har den här veckan inneburit att jag gett en liten del av mitt blod för trettiotredje gången då Ge Blods fina trailer var på besök i Sjöbo.

Har som en parantes åter kunnat konstatera att julstjärnan som i rödblommande prakt prydde vårt matbord senaste julen, nu växer så det knakar. Har sällan sett en grönare växt.

Och i helgen har vi roat oss med lite fåfängda övningar och tagit lite provbilder för kommande körkortsansökan.

Publicerat den

Slavkontrakt avslutat!

Att hamna i konflikter är något man alltid helst vill undvika. Men att hamna i ekonomisk konflikt med en liten tämligen obetydlig bokförläggare som tror motsatsen om sig själv och sin egen förmåga, och som dessutom tror sig veta och kunna allt bättre än alla andra, är oerhört frustrerande! En förläggare som gärna utnyttjar ens tjänster fullt ut, men när vi vill ha betalt, tolkas det som att vi hotar!

Vi föreslår en förlikning som ekonomiskt sett innebär mindre än hälften av vårt ursprungliga krav, enbart för att vi vill ha hela affären ur världen, för att kunna fortsätta vår verksamhet i lugn och ro. Det avfärdas arrogant, med en oförskämd kommentar om att vederbörande inte är skyldig oss någonting. Som att mer än 170 timmars arbete inte skulle kosta! När vi sen visar att vi på allvar kräver att få betalt, är plötsligt vårt ursprungliga förlikningsförslag ändå intressant. Men det går ändå inte att lita på vårt ord när vi förklarar hur det hela ska, och enligt alla gällande regler, kan gå till. Som den översittartyp förläggaren är, måste allt ifrågasättas. Precis med samma attityd som tidigare omöjliggjort samarbetet.
Sen hänger dock en väsentlig fråga kvar i hela den här soppan! Om man kategoriskt bestrider hela vårt krav och kallar det för en ”påstådd skuld” – varför går man då med på en förlikning som motsvarar lite mindre än halva det ursprungliga beloppet?! Fortfarande handlar det om en relativt stor summa pengar! Det luktar onekligen!

Nu kan vi glädjande konstatera att konflikten är löst, vi har kunnat återkalla vårt krav hos tingsrätten, och har fått igenom den uppgörelse vi redan från början föreslagit. Därmed kan vi gå vidare med våra egna böcker i vår egen regi, och allt samarbete med detta giriga enmansförlag är definitivt avslutat.

Publicerat den

Betydelsefulla möten, fototävlingar och midsommar med filmmaraton

Förra veckan var extra betydelsefull, då vi firade tio år av kärleksfullt, konstruktivt och innerligt inspirerande liv tillsammans. Även den här veckan har varit särdeles betydelsefull.

Har varit på ett möte som kommer att få stor betydelse för min framtid. Haft ett möte som ska leda till lite positiv uppmärksamhet kring mina böcker. Dessutom har vi äntligen fått ett acceptabelt avslut på det misslyckade samarbetet vi inledde för två år sen.
För övrigt har veckan handlat om skrivande som vanligt, mest på mina memoarer, lite logiskt med tanke på en del av veckans händelser. Men det har även handlat lite extra om bilder. Har fått möjlighet att föreviga en söt rådjursunge på nära håll, och har även valt ut och skickat in bilder till några fototävlingar, samt även förberett bilder till en sommarutställning.

Och så har vi ju firat midsommar, med för oss den numera obligatoriska matjestårtan och filmmaraton på altanen. Ja, vi har ett fint liv tillsammans.

Publicerat den

Sin egen herre …

Lättade kan vi nu konstatera att ett nästan två år långt misslyckat samarbetsprojekt som mest kan liknas vid ett slavkontrakt är avslutat. Våra utgivna böcker är på väg in i vår egen verksamhet i Belvida Bell förlag, och vi kan gå vidare exakt hur vi själv önskar.

Publicerat den

Från stenskott och bilservice till memoarer och trivsam färg

Veckan inleddes till ljudet av väckarklockan. Hör ju inte direkt till vanligheterna nu för tiden. Det var dags för den årliga servicen av bilen och ett nödvändigt byte av bakre bromsskivor. Det här året tog verkstaden även hand besiktningen. Bra service. Turen till Mazdaservice i Svedala kostade dock lite extra utöver ärendet. Under färden på E65 råkade jag ut för stenskott! Så det blir ytterligare besök i Svedala om någon vecka för att byta framrutan!
Tur vi har en bra försäkring.
Under veckan har vi kunnat leverera ännu ett korrekturarbete till en nöjd kund, och vi sträcker lite extra på oss, nöjda över att vi faktiskt hittat en nisch som passar oss förträffligt att bygga vår verksamhet på. Har även sett oss tvingade att förtydliga våra krav gentemot tidigare samarbetspartner, som tydligen trots allt inte har så bra koll på vad som gäller i förläggarbranschen.
Så här när vi är på väg mot sommaren, även om det inte märks nämnvärt på vädret, så kanske det passar att ge sig på lite julnoveller. Åtminstone är det vad som krävs, om man vill ta chansen och försöka komma med i en novellantologi som ska komma ut lagom till jul. Har bearbetat två tidigare julsagor, som nu får fungera som bidrag till nämnda tävling.
Har även varit på den slutliga kollen hos Tandvårdshögskolan och kan nu koppla bort den forskningen.
För övrigt har mitt arbete växlat hela veckan mellan Regntider och memoarer, och till det sistnämnda väntar jag med spänning på handlingar som förhoppningsvis ska kunna bringa lite mer klarhet. Funderingar kring det här med namn går vidare, och jag trivs riktigt bra med den röda färgen.

Publicerat den

Vi ramlar in i maj

Vid den här tidpunkten för åtta år sedan hade vi bokstavligt talat kört våren till mötes. På väg mot Slovenien och senare även Kroatien, åt vi kvällsmat på en uteservering i Werfen-Imlau i Österrike, i tjugosex sköna plusgrader. Det var inledningen på en veckas bilsemester som även innefattade ett spontanbesök i Venedig. Fördelen med att köra bil och inte boka övernattning i förväg.
Men det var då det. Nu håller vi oss mest hemma, främst på grund av Coronan. Men första vaccinet är dock avklarat för min del. Eller hur var det nu de sa? Man har väl blivit chippad, om man får tro de där intelligensbefriade konspirationsivrarna.
Annars har den mesta tiden precis som vanligt mest handlat om skrivandet. Har genomfört i samarbete med en Instagram-vän en tävling kring min bokserie ”Legender från Thiramaar” där vi lottade ut en bok. Flera av tävlingsbidragen var så pass bra att vi faktiskt bestämde att dela ut tre prisböcker!’
Med förra sommarens sköna skrivarkvällar på altanen i minne, har vi under de senaste två veckorna köpt material och byggt ut vindskyddet ytterligare, röjt och fixat lite och dessutom skaffat lite trivsam belysning. Så nu hoppas vi bara på en lång och varm sommar. Första vackra dan i maj kunde vi inviga detta ”extra rum” fullt ut, med eftermiddagsfika, grillmiddag och en stunds skrivande i den kvardröjande värmen från eftermiddagssolen.
En missad novelltävling ledde till att jag påbörjade ett nytt romanprojekt – ”Förlorade år” – som till vissa delar blir en självbiografisk berättelse.
En del bildredigering har det också funnits utrymme för. Inte minst lite spännande lek i FaceApp som även gett inspiration till att satsa på lite rött i kamp mot de grå tinningarna.
Med fotoklubbens årstävling i nära minne, blev resultatet från årets upplaga av RIFO också en ytterligare påminnelse om att fotografering inte längre är det som är mest intressant att syssla med för min del.
För övrigt går arbetet vidare med slutredigeringen av Regntider, medan jag nog även har bestämt mig för att titeln på bok nummer fyra ska vara Ashas sten.
Och striden går vidare mot förlaget som tror att våra utförda arbeten ska betraktas som ideellt arbete.
När det gäller vårt skrivande har vi tagit ett beslut. Så gott som allt vi skriver hjälps vi åt att bearbeta, korrekturläsa och vi genomför i princip vad som närmast kan betraktas som en form av både redaktörs- och lektörsarbete. Vi hjälper varandra med idéer och uppslag och en mängd förslag på förbättringar i varandras skrivna texter. Så fortsättningsvis står vi båda som författare till varje producerad roman. Först ut är den delvis verklighetsbaserade romanen Vi badade i Skärsjön, som just nu cirkulerar bland testläsare.

Publicerat den

En vanlig fredag

Fredag kväll igen! Och jag ska inte jobba i morgon … eller, nä just det … det gör jag ju inte längre. Fast på sätt och vis gör jag ju ändå det! Fast numer jobbar jag helt och hållet med det jag verkligen VILL jobba med! Det är därför det ser ut som det gör på bilden just nu. Jag skriver! Och kärleken arbetar f n med en boktrailer åt en kund.
Med andra ord – vi sitter här tillsammans och trivs – som vi alltid gör! Kärleken och jag!

Publicerat den

Nu byter vi

Ett spännande byte! Korrekturläsning när den är som bäst! Klara nästan samtidigt! Det skiljde en timme! 

Publicerat den

Korrekturläsning, tv-avgift och nervösa förläggare

Med risk för att bli tjatig har veckan mest handlat om vårt författarskap. Men dock mer i form av utförda tjänster i vårt förlag åt andra författare, då vi är mitt uppe i två olika korrekturarbeten. Det är både spännande och givande att få äran och glädjen att vara med och, förhoppningsvis, påverka positivt i andras skrivande.
Så kom den årliga inkomstdeklarationen som egentligen nästan innebar ett ytterligare slag i ansiktet på oss pensionärer. Restskatt och så då den numera obligatoriska och fullkomligt idiotiska ordningen att tv-avgiften ska finnas inbakad i skatten, vilket i klartext betyder att man tvingas betala för något man inte utnyttjar! Vi har för tillfället ett abonnemang på Netflix som vi betalar en månadsavgift för. I övrigt tittar vi inte på tv! Så var i detta kommer Public Service in?! Från försvararna av detta system hävdar man att det faktum att man kan skaffa en tv, innebär att man självklart ska betala tv-avgift. Vilket är lika logiskt som att alla människor över arton borde betala bilskatt, eftersom det är fullt möjligt att de kan skaffa en bil! Mot slutet av veckan hade vi ett konstruktivt Spa-möte, där en rad tankar och idéer rörande min fjärde bok i serien Legender från Thiramaar ventilerades. Förhoppningsvis kan jag komma vidare med det nu.
Så fick vi ännu ett bestridande från den kund till våra tjänster som ansett att vårt legitima krav var ett hot. Och efter en på detta logisk följdfråga på diverse författarforum på nätet, har vi kunnat konstatera att den som känt sig hotad av vårt krav nu dessutom strukit oss som vänner på Facebook. Känns onekligen som en bekräftelse på hur korrekt vårt krav är! Någon känner oro!

Publicerat den

In the world of authors…

Veckan inleddes med ett, om än lite luddigt, besked om att något kan vara på gång med vårt rättmätiga krav. Följt av ännu en god intäkt till förlaget, plus beställning på nya uppdrag. Behöver väl knappast nämnas att veckan precis som vanligt handlat mest om författarvärlden. En liten avstickare till fotovärlden har jag dock också hunnit med, i form av en summering och sammanfattning av fotoklubbens digitala årsmöte.
Veckan då pensionen ”bearbetas” och månadens ekonomi hanteras har jag också konstaterat – igen – att det där med Facebook-grupper för pensionärer inte är något för mig. Kan konstarera att det mest tycks handla om kak- och bullbak, stillsamma promenader, och nostalgiska tillbakablickar. Kanske trevligt, men trots min ålder känner jag mig inte där. Jag är inte rätt ämne för att sitta och nicka med och tycka att allting var bättre förr. Att dessa sidor dessutom tycks sakna motstånd mot diverse politiska yttringar och fram för allt arroganta högerextrema åsikter gör att jag gärna tackar och avstår. Men kanske det är så att med en ambition och önskan om att leva vidare med någorlunda frisk hjärna till minst hundraårsdagen, känner jag mig inte ett dugg som en pensionär. Även om jag på papperet faktiskt är det. I synnerhet inte nu när saker och ting börjat gå allt mer i den riktning i min tillvaro, som det skulle gjort för trettio år sen.