Klar – Igen!

Ännu en genomgång av manuset är klar! Nu ska den åter en vända till Snezana, och preliminärt kanske den rentav är klar för utgivning när hon är färdig med den. Och för varje etapp vi klarar av blir hela projektet mer och mer spännande.
Från att ursprungligen varit tänkt som ett sätt att försöka reda ut alla frågetecknen i mitt liv, har det hela utvecklats till ett fullödigt bokprojekt, som jag faktiskt rentav även själv känner kan ha ett värde långt utanför den krets som känner mig. Sen jag påbörjade skrivandet på allvar för tio år sedan, har den haft flera olika titlar. En av dem har varit ”Den nakna sanningen”, vilken jag dock ratade eftersom det visade sig redan finnas böcker med den titeln. Den slutliga titeln kom egentligen till av att Snezana en dag då vi som så många gånger förut diskuterade mina memoarer, slog fast att det fanns några ord jag faktiskt ofta yttrade apropå allt som blivit eller inte blivit som jag önskade i livet – idag kan det kvitta!

Ljusglimtar?

I mina memoarer framgår det mest som att nästan allt i min uppväxt och även fortsatt upp i vuxen ålder varit nattsvart i relation med mina föräldrar, och kanske i synnerhet med min mor. I kapitel 17 har jag under rubriken ”Ljusglimtar” ändå ställt frågan om det inte funnits något positivt också! Jo, självklart! Det har visst funnits en hel del positivt från mina föräldrar, och fram för allt från fars sida. Inte minst visar det sig i allt far gjorde för oss i huset i Öved, som utan hans insatser knappast någonsin ens skulle blivit beboeligt för oss. Men samtidigt ringer mors klagovisa i hennes dagbok kring hur illa hon tyckte om att far faktiskt spenderade tid med renoveringsarbete hos oss i Öved.

Men kort och gott – visst har det funnits ljusglimtar från mors och fars sida genom vårt liv. Men trots alla ansträngningar att tänka positivt, är det de negativa händelserna som hårdast sitter fast. För att citera Björn Afzelius; För som barn tar man kärleken för given, allting annat är mot ens natur!

Pride i Folkets park 2022 – Dag 2

Idag var det dags för dag två i Folkets Park. Inför dagen hade vi bestämt oss för att inte satsa lika optimistiskt som igår. Då hade vi två fulla väskor med böcker när vi kom till parken. Samma sak gällde när vi körde hem. Så idag valde vi att låta en väska ligga kvar i bilen. Men fram på eftermiddagen fick jag gå och hämta den, och när vi packade ner böckerna efter dagens försäljning, rymdes samtliga böcker i den ena väskan! Så det här har varit en bra dag. Och precis som igår har vi träffat en mängd trevliga människor, och stortrivts bland regnbågens alla färger. Nu ser vi fram emot en upprepning inför nästa år, då vi förhoppningsvis kan presentera del två i sviten Det hände i Skärsjön, och troligen även mina memoarer.

När vi nu efter grillspett till middag sitter här hemma och summerar dagen, kan vi konstatera att vi är helt slut. Så i morgon sover vi länge, och ägnar dagen åt att ladda batterierna. Såväl egna som kamerorna!

%d bloggare gillar detta: