Blev en del sysslor i verkstan idag. Började på att lasta ur släpet efter helgens bakluckeloppis, och placera in de återstående loppisprylarna. Nu blir det lite ”loppisvila” till frampå vårkanten. Antagligen. Passade även på att konstruera en hylla till vårt skrivbord, att placera sammanlagt fyra datorskärmar på. Dessutom även en del förberedelser för den kommande helgens engagemang. Plus en del annat verkstadspyssel.
Släpet var fullastat när vi tidigt i morse körde in på området för årets, tror jag, sista bakluckeloppis i Sjöbo. Kanske inte riktigt lika fullastat som förra gången vi var här, den 26 augusti, eftersom vi ju faktiskt sålde en hel del då. Ändå, släpet var ganska tungt, så det fanns en hel del i lager. Men de första timmarna gick trögt. Bakluckeloppisen öppnade tio, och lite över middagstid hade vi med knapp nöd fått in avgiften för att få stå med bil och släp. Det var egentligen först när flertalet loppissäljare började packa ihop som det lossnade. Flera sena besökare såg möjligheten att kanske kunna fynda hos oss, som fortfarande höll ut. Det är ju ändå så – är tiden satt till ett visst klockslag, är man egentligen skyldig kunderna att faktiskt finnas på plats till stängningsdags. Dessutom – loppis här hemma i grannskapet i somras visade oss klart och tydligt att den tanken är korrekt.
Den gången var det så att i samma stund vi började packa ihop våra grejer, några minuter efter stängningsdags, dök två tilltänkta kunder upp. Lite ursäktande att de kom så sent, men de var som vi såg det lika välkomna som tidigare kunder varit. Och det var också de som köpte mest, och gjorde vår dag!
Det här fick även bli ett lite genrep för kommande helgen!
Sen innebär alltid dessa försäljningstillfällen en del intressanta möten och samtal med människor, man kanske aldrig annars skulle få chans att komma till tals med.
Med släpet fullastat var vi på plats strax efter åtta på morgonen, på marknadsplatsen i Sjöbo. Tillgängligt för försäljare från den tiden, och sen öppnar bakluckeloppisen tio! Det heter så! Men i själva verket är det i princip så att loppisen öppnar i samma stund man har parkerat bilen, och öppnat släpet. Giriga potentiella kunder börjar dra i prylarna direkt. Det är bara att bita ihop, och lite rutinerat försöka bringa ordning i försäljningen, även om det innebär att man emellanåt får tränga sig emellan kunderna lite burdust. Men man kan väl inte kräva att folk ska respektera öppettiderna, för då finns risken att de bara går vidare till nästa säljare, som kanske är mer välvillig.
Förutom att vi fått sålt en hel del prylar för en, två och fem kronor, var det även lite åtgång, igen, på vinylskivor. Börjar sina i lagret.
Men det som kändes och värmde mest i hjärtat, var att ett par köpte ett signerat ex av min självbiografi, då deras son nyligen kommit ut som transperson. Boken kan förhoppningsvis fungera lite som hjälp på vägen för dem. Precis som jag vet den har gjort för några tidigare bokköpare.
Försäljningen idag gick bättre än vi trott, och vårt loppislager börjar faktiskt långsamt sina. Den 30 september är det bakluckeloppis igen, och planen är att vi ska delta även då.
Kvällen slappnar vi i vanlig ordning av på altanen.
Lördagens loppispremiär för säsongen på Marknadsplatsen i Sjöbo blev också den bästa hittills, rent inkomstmässigt! En bra bit över 50 sålda Lp-skivor plus en del annat, innebär en skaplig slant att lägga till semesterkassan och höstens planerade resa!
I morgon inviger vi årets säsong med bakluckeloppis på Marknadsplatsen i Sjöbo! Släpet är lastat. Det blir lite ”fyndmarknad” med Lp-skivor och vad som finns kvar av min cd-samling.
Återstår att se om årets säsong blir lika givande som förra året, då vi ju faktiskt fick ihop större delen av vår höstresa till Rom.
(Bilden från vår bakluckeloppis på marknadsplatsen 22 augusti 2015.)
Andie Lindskog 