Veckan som inleddes med att Nollan blev framdragen till köket, så vår nyinköpta spis äntligen kunde kopplas in, har trots allt varit ganska somrig. Varje kväll har vi kunnat avnjuta på altanen stundvis med en relativt kompakt ljudvägg av en rökhes granne som konstant skäller på sina hundar, någon som sågar ved medan någon annan klipper gräs med en allt för gammal gräsklippare. Men för övrigt har det varit ganska tyst och lugnt. Återstår att se om det kan bli några fler kvällar på altanen, eller om hösten tar över. Har varit på ännu ett behandlingsbesök i gamla hemkvarter i Malmö.
Annars är det ju inget ovanligt att vår tillvaro mest handlar om skrivande. Den här veckan dock mest av det där nödvändiga arbetet som krävs innan det skrivna blir till böcker. Fyra manus skulle förberedas för tryck. Viktigt att det skulle vara klart senast kommande fredag. Det sista arbetet blev klart idag söndag!
Och så har det här att vara exakt den man är, blivit definitivt uppfyllt den här veckan.
När vi korrekturläser varandras texter, åker de ju fram och tillbaka mellan oss. Varje gång sparas filen med ett nytt namn som består av mottagarens initialer, vilket till slut innebär att man har en mängd olika versioner av en och samma berättelse. Det här gäller i högsta grad mina memoarer, som åkt fram och tillbaka i en mängd olika versioner under drygt tio års tid. Idag kunde jag spara den filen med en helt annan ändelse i filnamnet – SLUTVERSION! I morgon påbörjar jag arbetet med att göra inlagan!
Medan himlen när solen nästan försvunnit bortom horisonten antar färgkombination som är förunderligt nära färgerna på omslaget till mina memoarer, tar jag tag i ännu en korrekturgenomgång av just mina memoarer. Jag ska inte skriva att det ”förhoppningsvis är den sista”, även om det är så jag känner. Men jag har trott så tidigare, och haft fel. Så vi får väl helt enkelt se hur det blir. I vanlig ordning har jag redan hittat en del textrader som behöver lite frisering. Extra spännande är ju faktiskt också att manuset även finns ute hos en testläsare just nu. Så det närmar sig onekligen den spännande dagen!
Nu är den senaste, och förhoppningsvis sista, genomgången av memoarerna klar. Nu ska Snezana läsa igenom och kritiskt granska en gång till. Om hon inte hittar något att korrigera, bör manuset därefter vara … svälj … klart! Definitivt klart! Den omfattar 56 932 sanningsenliga ord, vilket grovt räknat motsvara cirka 325 sidor i bokform.
Idag var det dags för dag två i Folkets Park. Inför dagen hade vi bestämt oss för att inte satsa lika optimistiskt som igår. Då hade vi två fulla väskor med böcker när vi kom till parken. Samma sak gällde när vi körde hem. Så idag valde vi att låta en väska ligga kvar i bilen. Men fram på eftermiddagen fick jag gå och hämta den, och när vi packade ner böckerna efter dagens försäljning, rymdes samtliga böcker i den ena väskan! Så det här har varit en bra dag. Och precis som igår har vi träffat en mängd trevliga människor, och stortrivts bland regnbågens alla färger. Nu ser vi fram emot en upprepning inför nästa år, då vi förhoppningsvis kan presentera del två i sviten Det hände i Skärsjön, och troligen även mina memoarer.
När vi nu efter grillspett till middag sitter här hemma och summerar dagen, kan vi konstatera att vi är helt slut. Så i morgon sover vi länge, och ägnar dagen åt att ladda batterierna. Såväl egna som kamerorna!
Idag inleddes Malmö Pride, och vi hade den stora äran att få berätta om vår HBTQ/feelgood-svit ”Det hände vid Skärsjön” som första event. Det hela blev till ett mycket positivt och trevligt arrangemang, med engagerade åhörare och dessutom hade vi värdefull vägledande hjälp av Claes Gylling.
Blev även tillfälle att berätta om min humoristiska fantasyserie ”Legender från Thiramaar”, där fram för allt första delen har ett tydligt HBTQ/trans-tema. Dessutom kunde jag även berätta om mina kommande memoarer. Fick även sålt lite böcker. Efteråt firade vi ett lyckat event och en dag i förväg, med mexikansk mat på Los Arcos.
Aging is an extraordinary process where you become the person you always should have been! Orden är David Bowies. Min stora idol och förebild fram för allt åren 1970 till 1974. Hans ord känns så rätt och så oerhört mycket jag. Med åldern har jag mer och mer valt att ge efter och strunta i vad omgivningen tänker och tycker. Jag är den jag är, har alltid varit, men har under allt för många år spelat en roll som följt minsta motståndets lag. Det har tagit sig många märkliga uttryck genom åren. På nittiotalet gick jag oftast klädd i joggingdress. Under 2010-talet gick jag nästan konstant i blå arbetsoverall. Jag, som faktiskt både på 60- såväl som 70-talet var ganska modemedveten. Hade långt hår och trivdes med det. Men mot slutet av nittiotalet började jag klippa mig kort. Egentligen finns det många andra exempel på min flykt från verkligheten. Men för tio år sen när jag träffade min kärlek tog livet språng mot friheten att få vara mig själv. Många har klart sett hur jag de senaste åren har släppt efter på detta, med förändrade profilbilder och annat. Mycket kan säkert anas i en del av mina inlägg. I hela denna förändring finns även mitt namn. Jag har kanske inte haft så mycket emot mitt förnamn Per, men i hela mitt liv har jag ogillat varje gång man fått brev från myndigheter och företag där det nästan alltid har stått Per Anders Bertil! Jag vet att det var min far som ville att jag skulle heta Per. Vet däremot inte helt säkert, men jag tror att Anders var mors vilja. Och Bertil fick jag naturligtvis efter min far. Även om det funnits en hel del brister från mina föräldrars sida vad gällde hela min uppväxt och egentligen även hela mitt vuxna liv, så tyckte jag ändå om min far. Så jag har inget direkt emot hans namn. Men jag vill inte ha det. Under några år i mitten av sjuttiotalet kallades jag av mina närmaste vänner för Andy Lindskog! Det vill jag bli kallad av alla i min omgivning nu. Vänner, släkt, företag, myndigheter och så vidare. Dock med stavningen ANDIE! Från den 16 september 2021 är det mitt officiella förnamn enligt skatteverket. Det finns dock en liten reservation kvar i detta. Mina böcker är utgivna i mitt gamla namn, och det finns omnämnt på diverse boksidor, Instagram, Wikipedia etc. Så hädanefter kommer det namnet att leva kvar som min författarpseudonym. Men i alla andra sammanhang är jag Andie Lindskog. Något annat finns inte!
Andie Lindskog 