För trettonde året i rad deltog och uppmärksammade vi Earth Hour, och släckte ner alla lampor i huset. Stearinljus och värmeljus fick ersätta belysningen. Luftvärmepumparna tycktes självmant ta en paus, då båda faktiskt stod stilla under den här timmen. Sen håller vi inte så strikt på tiden. Det blir alltid mer än en timme, nästan mer styrt av hur länge värmeljusen håller.
Vi hade ärende till vårt lokala Hemköp för att hämta paket och posta exemplar av min självbiografi. Passade på att även ta en promenad i vårsolen i skogen vid Simontorp, bara för att få lite frisk luft i lungorna och lite rörelse i benen. Och självklart lite solenergi. Sen avrundade vi med kvällsmat på Blentarps byakrog, där vi till vår förtjusning kunde konstatera att krogen tycks ha blommat upp igen, efter några år med skiftande ägarskap och osäkra öppettider. Trivsam inredning och god mat – precis som det var förr. Krogen har bytt ägare några gånger, men nu verkar det ha kommit igång på allvar. Känns särskilt värdefullt med en lokal krog som denna. Närmaste matställe härifrån är annars en dryg mils körning.
Fast å andra sidan är ju jag bortskämd med Casa Bosque de Tilos utsökta mat!
Årets första dagar har handlat om att hantera utbetalning av royalties och att förbereda arbetet med att skapa en stadskarta för min värld Thiramaar.
Idag blev det lite extra sovmorgon, och en titt ut genom fönstret när jag väl steg upp, underströk tankegången att jag absolut inte har något behov av att gå utanför dörren! Förrän tidigast på tisdag! Våra ”lager” är hyggligt välfyllda. Och vi är inte sysslolösa! Efter kvällens måltid bestående av vårrullar tillagade i vår julklapp och ris med champinjoner, gul lök, vitlök, purjolök kryddat med brucheta wild garlic, curry, teriyaki och japansk soya, tillbringar jag resten av kvällen i Camyrlin. Ja, alltså … där jag ska försöka rita upp en stadskarta.
Idag var det vitt när vi steg upp! Årets första snö kom, precis som utlovat. Vi tog en promenad i sviterna efter ”snösmockan”. Måste ju få se med egna ögon hur mycket elände den utlovade ”snösmockan” har ställt till med. Ja, det var ju vitt på marken, och det gick tydligt att se spåren efter katten som försiktigt smugit sig förbi Casa Bosque de Tilos, för att undvika närkontakt med husets väktare Mogwai. Spåren i snön avslöjade också tydligt att våra tyska grannar gett sig av hemåt. Men förutom att det var lite kylslaget, vet jag inte om den där smockan ens kan kallas för en lätt lavett. Ett enkelt handslag, kanske …
Det är avstressande att sitta i septembervärmen och korrekturläsa, med stillsam musik i bakgrunden, varvat med en del fågelkvitter och prasslet av ekorrarnas fötter när de tjattrande jagar varandra upp och ner för tallarna. En och annan fjäril fladdrar då och då förbi, och känslan av kvardröjande sommar är påtaglig.
Fjorton grader minus påstod termometern i morse. Ja, det känns! Vi har eldat för fullt i kaminen och försökt motverka allt för höga elkostnader. Vi tillbringar mesta tiden i arbetsrummet, och har av den anledningen inte någon belysning i övriga huset. Om det sen gör så värst stor skillnad på elräkningen är kanske inte helt säkert, då vi kör LED-ljus i hela huset. Men beträffande värmen får man försöka så gott det går att klä sig varmt. När vi sent om sidor går och lägger oss sveper vi in oss ordentligt i våra täcken, och läser en god bok därunder, tills sömnen påkallar uppmärksamhet. I början av den kommande veckan ska det åter bli några grader varmare. Men än är det långt kvar till de där ljuvliga kvällarna på altanen!
Tog en tur i vinterlandskapet in till Sjöbo för att handla lite förnödenheter. Dessutom en sväng till Dollarstore för att där inhandla lite konstnärsmaterial. Har på sistone fått lite inspiration att försöka återuppta min tecknar- och målarambition. Det är väldigt många år sedan jag var kreativ på den fronten, och egentligen är det synd. Om jag nu är kapabel att åstadkomma något vettigt, återstår klart att se. Men inspirationen finns, liksom ambitionen.
Förutom att vårt stora förändringsprojekt i vårt hem under januari månad, gav oss ett synnerligen trivsamt arbetsrum, har det även andra positiva effekter. Nu sitter vi så att vi kan se kvällshimlen varje dag. Just i dag såg det nästan ut som om en storbrand rasade i grannskapet. En brinnande himmel som faktiskt ger lite förnimmelse om den sköna våren som trots allt närmar sig.
Även om jag egentligen inte gillar den kalla årstiden, måste jag ju ändå medge att det är vackert när naturen är dekorerad i frost och solen skiner från en molnfri himmel.
Andie Lindskog 