Sista dagen i tidningsbranschen!

Med bilen som arbetsplats

Idag är min sista dag i tidningsbranschen! Visserligen har jag inte arbetat sen den 19 juni, på grund av sjukskrivning och semester. Men från och med i morgon har min anställning upphört! Jag kan inte för ett ögonblick påstå att jag kommer att sakna jobbet. Det fanns en tid då det var ett väldigt fritt och självständigt jobb. Fram för allt vår och sommar var en härlig tid att köra, när man fick möta soluppgången och alla djur som är i rörelse i gryningen. Man kunde lyssna på musik, och även sjunga med precis hur mycket man ville under hela arbetspasset. Det var ofta ett utmärkt tillfälle att låta tankarna snurra, och väldigt många idéer har kommit till under mina nattliga turer. Tyvärr har villkoren inom branschen med åren blivit allt sämre, det har genomförts en lång rad omorganisationer som medfört att inkomsten blivit allt lägre. Samtidigt har också arbetsgivarens attityd blivit allt mer aggressiv och otrevlig. Jag är i och för sig rätt säker på att ingen från arbetsgivarsidan sörjer att jag slutar. Eftersom jag numera tillhör de som man säger har ”kört tidningar sen Moses kom ut med stentavlorna”, har jag kanske med åren blivit allt mer kaxig. Man tar helt enkelt inte något skit. I takt med att saker och ting försämrats, har min inställning också blivit den att jag gör det jag måste, och absolut inget mer. En vanlig synpunkt människor brukar ha när de slutar sitt arbete efter många år, är att de kommer att sakna sina kollegor. Vårt arbete innebär att man egentligen inte har så värst mycket med sina kollegor att göra. Man träffas för en kort stund när man kommer till lastplatsen. Säger hej eller god morgon, lastar och kör iväg på sitt distrikt. Ibland händer det att man stöter på varandra då man kommer tillbaka efter avslutad runda, och kan stå och prata en stund. Men man får egentligen aldrig någon närmare kontakt med varandra. Men dock, efter drygt trettio år har jag träffat många trevliga kollegor, några otrevliga förvisso också, och några har blivit till goda vänner även utanför jobbet.
Nu ska jag fortsätta njuta av en ”tidningsfri” tillvaro, samtidigt som jag önskar alla trevliga arbetskamrater lycka till i framtiden.

Offline i jobbet

Efter att ha kört cirka en halvtimme i jobbet, fick jag plötsligt upp meddelande på jobbmobilen att jag var Offline! Jag hade i det läget heller ingen aning om varför jag var offline. Först när jag lyssnade på nyheterna på väg hem fick jag kännedom om att Tele2 och Comvics mobilnät och internet legat nere sen runt kl. 03!
Eftersom vi har all information om aktuella abonnenter och aktuella produkter i mobilen, är det ju ett stort problem. Än mer eftersom jag jobbar min fjärde natt efter cirka 2½ månads frånvaro, och därför omöjligt kan komma ihåg alla aktuella abonnemang. Listan i mobilen fungerade ett tag, men till slut fick jag bara upp meddelande att det inte gick att ladda listan för att jag var offline.
I det läget började jag fundera över om det ens var lönt att köra vidare. Kanske att jag kunde dela ut de tidningar jag kom ihåg, och resten fick väl vara.
Kan dock konstatera att jag uppenbart har rätt abonnemang på min privata mobil. Jag öppnade helt enkelt den för Internetdelning och anslöt jobbemobilen till den. Så var det problemet löst!

 

Agerar!

Trött på allt förhalande!
Den här kvällen skrev jag klart min ståndpunkt och skickar i morgon en nådig lunta till FK! Och någon hänsyn gentemot min lögnaktiga arbetsgivare tar jag inte.

Försiktig återgång

Så var det dags att återgå till jobb, lite försiktigt.
Inledde med att åka med på rundan i natt. Precis som vid min förra operation har det genomförts distriktsändringar, så det blir till att vänja in nytt igen. Inga större problem dock, då detta distriktet är ett hopkok av de två distrikt jag kört under väldigt många år.
Kan dock klart konstatera att det är ett klassiskt skrivbordsarbete, utfört av kontorsfolk som inte har den blekaste aning om hur det ser ut i verkligheten!

Mitt val

Idag har jag gjort mitt val av nytt distrikt i jobbet inför den stundande omorganisationen. Eller ”tidsoptimeringen” som företaget valt att kalla det.
Mitt val landade på ett distrikt som är en blandning av den rundan jag körde från första början och ett antal år framåt samt en runda jag körde mellan november 2002 till december 2013. Det innebär att jag framöver åter ska köra bland annat över Rönås, delar av Hårderup och Frenninge, Alestad, Östra Kärrstorp vilket utgör delar från mitt ursprungliga distrikt. Sen även Bjärjölagård, Öved och Omma som hörde till det senare.
Men det dröjer ju innan jag är tillbaka på jobbet, så det hinner kanske ”tidsoptimeras” fler gånger innan dess.
Nu är i alla fall det avklarat, så nu kan jag gå vidare med nästa projekt.

Uppsagd igen

Ja, så var man uppsagd igen då!
Precis som under min förra sjukskrivning 2016, är det åter omorganisationer på gång i den turbulenta tidnings- och post-branschen. Eftersom det är nya aktörer som tar över ruljangsen vid årsskiftet och jag så här långt är sjukskriven till mitten av januari, blev den 19 september i år min sista arbetsdag på Tidningsbärarna! Jovisst, fram till nu har jag fortfarande varit anställd, men nu är man alltså uppsagd också. Igen! Det är åter igen förändringar i uppdraget som är anledningen till omorganisationen.
Jag är egentligen inte förvånad, för den organisation man haft har inte fungerat. Förra sommaren satt regionchefen och gnällde på lokalradion om att man inte hade tillräckligt med personal. Under hösten genomförde man en omorganisation som innebar ytterligare fem nya distrikt, och därmed fem nya anställda och även fem nya bilar! Så hur tänkte man då!?
Nu ska sex distrikt bort, och det blir lite återgång till så som det var före förra omläggningen. Uppdraget med B-post är förlorat, vilket är den huvudsakliga anledningen till ändringen. Men vid årsskiftet tar ett nytt distributionsbolag över det hela. Så det återstår att se vad det blir av det.