Ruuth, Lee … och jag!

I somras lyssnade min kärlek och jag på ljudboken ”Jag kom inte ut – jag blev mig själv” av Ann-Christine Ruuth. I dagarna har vi sett första avsnittet om ”Snickar-Björns” transition till Lee på TV4. Timingen känns onekligen läglig. I september förra året kom mina memoarer ut! Det som från början var tänkt mest som en personlig analys av mitt liv, blev efterhand till en uppriktig och öppen berättelse om vem jag är, och egentligen alltid varit. Den blev mitt sätt att ”komma ut”! Att det råkade ske inom ett inte allt för stort tidsspann mellan Ann-Christine Ruuths bok och dokumentären om ”Snickar-Björn” som blev Lee är rena tillfälligheter. Ändå – dessa båda kändisar har naturligtvis helt andra förutsättningar att berätta sin historia, och att uppnå omvärldens förståelse och kanske rentav uppskattning, än vad jag någonsin kan drömma om. De har och har haft helt andra förutsättningar än vad jag haft. Ändå är likheterna slående. Ett liv genom barndom, tonår och in i vuxenvärlden då man ständigt kämpat för att dölja och gömma vem man innerst inne är. En ständig plåga, och ett evigt smygande och rentav skådespeleri för att visa upp en person man egentligen aldrig varit. Ett ständigt vandrande i ett töcken av osäkerhet, och en rädsla för att aldrig våga ta steget fullt ut och leva det liv man egentligen alltid velat. Varför?! Vems liv är det egentligen man har levt? Inte mitt i alla fall. En påklistrad påtvingad roll som inte är jag.

Även om mitt liv inte sett ut som Ruuths eller Lees och även om jag aldrig haft samma förutsättningar eller utgångsläge som de, så känns alla symptomen igen. Och varför måste allt kring detta vara så tungt?! Oavsett vad jag går igenom, så är jag fortfarande samma person som jag varit i stort sett i hela mitt liv. Möjligen numera lite positivare och gladare.                          

Ljudbok till bords

Det där med att läsa böcker går ganska mycket upp och ner för mig! Ibland kan jag läsa en normaltjock bok på mindre än två dagar. Ibland kan det gå veckor och månader utan att jag får läst någon bok alls. Det är tyvärr ofta så att jag inte har ro att sätta mig ner och bara läsa. Samtidigt förekommer det ju en hel del läsning i form av korrekturarbeten av våra egna verk, så det kan ju också av den anledningen periodvis bli svårt att få tiden att räcka till.

Jag skulle ju kunna lösa det hela genom att istället lyssna på ljudböcker. Det skulle i så fall kanske kunna ske i bilen eller när jag går och lägger mig. Men är jag själv i bilen skulle det nog inte fungera. Jag skulle antagligen tappa bort mig gång på gång och kanske missa för mycket. I sängen hade jag somnat ifrån efter kanske fem – tio minuter, och haft problem nästa dag med att hitta tillbaka i boken. 
Men sen i somras har vi dock löst det på ett smidigt sätt. Vid frukostbordet, eftermiddagsfikan och kvällsmaten lyssnar vi tillsammans på några kapitel ur utvald ljudbok. Mycket lyckat. Så här långt har det blivit 14 böcker.

I tur och ordning har vi lyssnat på följande böcker;

  • Ann-Christine Ruuth – Jag kom inte ut – jag blev mig själv
  • Jesper Ersgård – 1986 – Jagad i tiden
  • Jesper Ersgård – 1986 – Vilse i tiden
  • Jesper Ersgård – 1986 – Vid tidens slut
  • Emma Hamberg – Late Bloomer
  • Emma Hamberg – Je m’appelle Agneta
  • Emma Hamberg – Rosengädda nästa
  • Emma Hamberg – Larma, släcka, rädda i Rosengädda
  • Emma Hamberg – Vårjakt i Rosengädda
  • Emma Hamberg – Hjärtslaget i Rosengädda
  • Emma Hamberg – Baddaren
  • Emma Hamberg – Mossvikenfruar
  • Emma Hamberg – Resten av allt är vårt
  • Jonas Jonasson – Profeten och idioten

Det är i första hand Emma Hambergs böcker vi har fastnat för. Hennes berättarstil tilltalar oss, och dessutom är hon utmärkt som uppläsare av sina böcker. Förutom då att hennes berättelser är något alldeles särskilt utöver det vanliga.

Jesper Ersgårds serie ”1986” är en väldigt spännande och annorlunda tidsresa.

Jonas Jonasson, som ju bland annat har skrivit om hundraåringen som klev ut genom fönstret, har med ”Profeten och idioten” skapat en komplicerad, dråplig och högst annorlunda berättelse, där han i likhet med just hundraåringen gör kopplingar till historiska världspolitiker.

Och så Ann-Christine Ruuths självbiografiska bok som berättar hennes egen version av samma berättelse som hennes dotter tidigare berättat i ”Min pappa Ann-Christine”.

Att bli sig själv …

Idag fick vi träffa ”min pappa Marianne i verkligheten”. Ett arrangemang i Veberöds församlings sommarcafé där Ann-Christine Ruuth berättade öppet, underhållande, gripande och inspirerande om sitt liv.